Vi har tänkt att köra på ordentlig överraskning ang vårt bröllop, och inte berätta för någon innan inbjudningarna kommer ut. Det inkluderar även föräldrarna.
Satt nu och lästa i nån tråd här att någon tyckte det var elakt. Har själv bara tyckt att det är en rolig grej, så mamma frågat lääänge när vi ska gifta oss.
Vad tycker ni, ärdet elakt, eller en rolig grej? Någon som gjort så och kan berätta om reaktionerna?
Vi skickade ut våra inbjudningar 5 månader före bröllopet (en del pga av det folk kunde planera osv innan semester osv). Så det fanns gott om tid att hjälpa till om man ville. Fast vi berättade det ändå för våra föräldrar i ett tidigt skede. Så jag tycker det hänger lite ihop med hur nära bröllopet man skickar ut inbjudan.
Ja egentligen, varför skulle någon bli sur eller ledsen?
Bröllop är en fin sak, en hyllning.
De borde bara vara glada för att det ska bli ett bröllop emellan er=)
Kan ni inte skicka deras inbjudningar nån vecka innan alla andras? eller en "förvarning"? typ "Nu är det klart, i mars gifter vi oss! Inbjudan kommer inom kort" eller nåt i den stilen (utifrån vad som kan passa till just era föräldrar)
Vi gifte oss borgerligt i hemlighet men ska ha kyrkovälsignelse och "bröllop" i mars. Eftersom vi bor utomlands så kan vi inte säga det till föräldrarna personligen. Insåg att de kommer bli superledsna om de får reda på det via telefon att vi redan gift oss. Vi löste detta genom att skriva på vykortet från resan att de ska boka in vårt marsdatum för då blir det bröllop.
Det gör att de får reda på att det ska bli bröllop innan vi säger att det är en välsignelse och då kanske kan hantera det lite bättre. (främst svärmor)
Så en "save the date" grej kan vara bra ibland
Hej, jag har faktiskt precis samma dilemma.. Hade tänkt överraska föräldrarna när inbjudningskorten blev utskickade men nu börjar jag tveka.. Mina fräldrar är det inga problem med men jag tror kanske att mina svärföräldrar skulle vilja veta lite innan "alla andra". Funderar på om man kan bjuda hem dem och ge dom inbjudningkortet personligen lite innan alla andra får dem å så får de helt enkelt hålla tyst om det för alla andra ett tag... Men det känns lite konstigt det oxå på något sätt..
- Varsågod gär får ni ett kort...
Hmm svårt !!
Hejsan!
Vi ska inte berätta för någon innan våra inbjudningskort skickas ut. Vi ska ha ett litet bröllop cirka 25 personer. men jag tycker att det ska bli jättemysigt att jag och sambon gör detta til vår dag och när alla blir inbjudna så har vi redan planerat det mesta! Det är ju vår dag ingen annans! passar det inte så behöver de ju inte komma! Ibland kan man vara lite egoistisk och detta är ett sådan t tillfälle där det pasasar in!
Det beror på 
Vi har gjort så och de fick inbjudan förra helgen.. I går RINGDE JAG till mina föräldrar och mamma var skitsur.. (vi hade skickat med ett brev med saker vi ville ha hjälp med) Hon ville hjälpa till men hade velat veta det tidigare...
Sambons föräldrar var jätteglada och har ringt nästan varje dag och undrat över saker... (de är totala motsatser till ytterligheterna 
)
VI hade särskilda skäl till att vi gjorde så här.. (saker jag inte tänker skriva här 
)
I vad för tråd stod det att det skulle vara elakt?
Jag et att någon gav rådet att berätta för föräldrarna innan, vid överraskning i samband med dopgudstjänst. Har inte sett det andra?
jag tror att det kan vara värt att komma ihåg att vi nog är bland de första historiskt sett som ordnar våra bröllop själva. Förr var det ju brudens familj till strörsta delen.
Så föräldrarna har nog inte ordnat sitt bröllop och sin dag i närmelsevis så som vi tar för givet idag.
Att gifta sig var dessutom totalt "ute" under en period och rynkades rejält på näsan åt.
Bröllop förr var något mycket mer av en familjeangelägenhet och en fest för hela byn dessutom i mindre orter.
Man var varken värdpar eller den som regisserade dagen så som det är nu.
Nu är det andra tider och det får man kanske komma ihåg själv också, och försöka se varifrån föräldrars förväntningar och inställning kommer.
Har man dessutom minsta tanke om att de "borde" hjälpa till eller ställa upp på något sätt, så har man ju involverat dem och då måste de ju få vara de personer de är. Med jobbiga och trevliga egenskaper.
Känner man att det blir mer en belastning än en hjälp, är det inte mycket annat att göra än att vara rätt färdigplanerad redan i förväg och göra klart att "hjälpen" inte behövs.(Jag själv kommer inte att ivilja ha 15 pers som ska dra i allting sista kvällen då det ska dukas tex. Då blir jag bara splittrad, man funkar ju väldigt olika där.)
Vad gäller egoism som passande vid ens bröllop, så ser jag det personligen mer som en dag för verklig gemenskap, där vi vill dela vår glädje med andra och att de ska som gäster känna sig varmt välkomna, önskade och omhändertagna.
Vill de komma så är det vi som blir hedrade, inte tvärtom.
Jag kan tycka att det är lite småcharmigt att få en vacker inbjudan på posten om man inte kan berätta det IRL. 
Passionsblomman: Det står i överskriften i TS.
