Glittertråden fortsätter, nr12?

Jo, när det gäller julklappar är vi klart bortskämda. Det tackar vi vekligen för!

T:s föräldrar har ju bara T och de bor superbilligt och lever sparsamt så jag antar att de tycker att det är roligt att ge bort sådant som vi verkligen behöver. Vi bor ju inte direkt billigt och lever inte billigt heller...

Min mamma gifte om sig med en miljonär och har inte direkt dåligt med pengar så för henne är det inte så konstigt antar jag. Alla hans barn får också fina presenter, likaså barnbarnen. Men de köper bara sådant vi faktiskt behöver, aldrig ren konsumtion.

Vi köper för ca 350- 500kr per förälder och sedan köper vi för ca 200kr till Leos alla kompisar (våra kompisars barn) och till Leos två sysslingar som är den enda släkten i hans ålder. Till varandra brukar vi köpa för 1500- 2500kr ungefär. Till Leo brukar det bli ca 5 julklappar för ca tot 1000kr.
Behöver jag säga att vi är rätt ruinerade efter jul... Men som sagt, vi får också bra mkt mer tillbaka.

Vi är numera alltid hos oss och firar jul. Men i år behöver vi inte stå för maten alls, skönt för mig! Jag ska bara göra ett icke jul alternativ för oss som inte gillar julmat och köpa godis och dicka.
Hoppas dock att vi nästa år får besök av kompisar med barn också!

Wow, somnar Lucas alltid 20.00 utan probs? Niiice! Leo har ständigt perioder då han inte vill somna. Det brukar pågå i ett par veckaor åt gången.

Iza- vad fick ANdy? Tomas får en Popcornhour, en form av mediaspelare.

Jag köper också och slår in alla julklappar..
Inte så lätt nu dock, kan bara slå in ett par i taget, sedan strejkar ryggen totalt. Orkar typ hälften av vad jag brukar.. suck. Jag vill ha tillbaka min kropp NU!! Är så jäääävla trött på att vara gravid!! Dessutom kommer jag att ha ca 15kg att gå ner... jippiie! =( Är ganska orolig över hur magen komemr att se ut. Brösten måste jag göra en lätt fix på det vet jag, men vill helst inte behöva ta bort hud på magen också.. Det räcker med att de konstaterat att jag börjar tappa håret och måste gå på behandling mot de under ett år för många tusen. Det blir värre för varje graviditet. (Både ärftligt och påverkas av min PCOS). Som ni förstår så känner jag mig inte direkt snygg numera..

V.32 nu.. 59dgr kvar!

Håret uppepå toppen av huvudet blir tunnare och tunnare och till slut börjar det falla av, precis som det funkar på män. Jag kommer dock aldrig att bli kal som en man men håret kan bli väldigt glest. Redan idag kan huvudhåret inte längre bli mer än max 2dm innan det går av för att det är så tunt. Beror på att blodådrorna på hjässan drar sigtillbaka och därmed får inte hårsäckarna någon näring (varför detta sker beror på ett enzym.. bla bla..)
Med laserbehandling kan man stimulera blodådrorna att återkomma, men det krävs att man börjar innan de förtvinat för mkt och man behöver gå ett par gånger i veckan under ett år, dessutom behöver man specialschampo som minskar enzymet resten av livet för att det inte ska återkomma.

Många kan inte amma efter ett lyft (implantat förstör sällan förmågan att amma) men med ett lyft/ förminskning tar de en del vävnad samt skär av och förstör och då kan man tappa förmågan.
Jag har dock sedan länge mjölk i brösten och min egna gamla vävnad har svällt upp rejält trots operationen. Jag kommer troligen handmjölka de första gula dropparna och ge till bebben om det går men sedan ta stopp- mediciner och övergå till ersättning. Jag går aldrig igenom det helvetet igen (saknar fortfarande en bit av ena bröstvårtan sedan sist..) dessutom går det inte när jag ska jobba 50%.

Det verkar som att vi alla haft turen med barn som är low maintenance! Härligt!
Skulle vara så kul att träffa alla igen och med barnen!

Leo är så underbar just nu att jag var tvungen att ta ledigt från jobbet både igår och idag för att vara med honom fastän jag borde jobbat.. Han är så otroligt älskvärd, rolig och charmig och dessutom snäll och duktig och hjälper mig så fort jag ber om hjälp. Nu är han verkligen stora killen med en helt egen personlighet med funderingar, han är snabblärd och har en egen vilja med motiveringar.

Det är så svårt att tänka sig att det kan komma en precis lika underbar varelse ur min mage den här gången. Kan man verkligen ha den turen två gånger? Kan man älska två barn lika mycket?
Alla säger ja, men det är svårt att förstå.. ;) Hoppas bara att bebben är frisk och kry och att allt går bra!

God Jul!!! Hoppas ni får en jättemysig dag! Hoppas att det blir lite firande iaf Ylva! (Var är du förrästen??)

Här har vi också haft en helt ok jul, dagen gick faktiskt förvånansvärt fort! (Brukar annars ofta kännas som typ långfredagen).

Grannen kom och var tomte och Tomas gick och var tomte hos dem, deras barn som är drygt 5år räknade ju hårt med morfar.. oj vilka stora ögon det blev när det faktiskt var tomten som kom... haha! Leo var även han i extas. Konstigt var dock att tomten kom med en liten leksaksbil i form av en polisbil med sirener (som han själv valt ut i leksaksaffären tidigare). Efter det var alla andra julklappar fullständigt ointressanta att öppna och är det fortfarande.. Vilket tacksamt barn! Hoppas det blir samma nästa år, haha.

Mormmor och plastmorfar åkte vidare till hans barn vid 20- tiden och farmor och farfar knatade hem vid 21.30, sedan låg vi och dog i soffan tills vi tyvärr upptäckte att klockan var 02.00 IGEN. Jag läste om hela "Att vänta och föda barn" och insåg att jag glömt en hel del om graviditet och framförallt förlossning... jag kan inte påstå att jag längtar direkt... men samtidigt vill jag ha ut den är ungen NU! Är så jäkla trött på att vara gravid, ha ont och vara stor och otymplig. Jag går upp i vikt så otroligt snabbt och vet vilket rent helvete det blir att kämpa bort allt igen.
Vi måste i vilket fall som helst vända tillbaka dygnet igen, funkar inte att somna mellan 01.30- 03 på nätterna, man är ju helt död när man vaknar vid 10-11 på dagen. (igår vaknade jag 11.45 i panik!) Leo är också inne i någon ny fas sedan några dagar tillbka där han är allmänt grinig och bara vägrar somna förrän kl. är minst 22. Eller så somnar han som han ska vid 20 och vaknar någon timme senare och är uppe till 00-02. Han är absolut inte ledsen eller så utan ligger och babblar eller sjunger konstant i sin säng. Men iom att vi sover så sent just nu så gör det ju inte direkt något att han sover till 10-12 på morgonen han med.. ;) Ska försöka komma i säng vid 00.30 idag iaf, men vi ska till mormor (mamma) på middag i Sollentuna så jag vet inte hur sent det blir.

Fick ju iaf ett p- kort på Gucci av T, så nu ska jag åka in till Gucci i stan i mellandagarna och kika på en ny fin handväska!=) Jag är mycket svag för designerhandväskor (och nya fina bilar med lite kraft under motorhuven). Dyra hobbys.. tur att det är det enda jag köper dyrt och ganska sällan iaf! Tyvärr har de höjt priserna en hel del på Gucci, så får väl se om vi har råd med någon..
Tomas har pysslat non stop med sin nya pocorn hour nu sedan igår..

Nej, jag är faktiskt glad ändå att jag gjorde mina bröst när jag gjorde dem för jag mådde så himla dåligt över dem. Men visst surar jag över min genetik ibland när det gäller utseendet... MEN jag kan skatta mig lycklig över att vi inte har en enda ärftlig sjukdom i släkten (inte ens pcos). De flesta har dessutom blivit riktigt gamla. Sen är nog jag lite extra fåfäng också... haha
Hur känner du nu Jess, har kroppen återkommit i sin ursprungsform? Hur känner ni Iza och Victoria?

Nej, nu ska jag kika om det händer mågot roligt i Järfälla idag så vi kommer ut lite, men jag tvekar på det.. ;)

Hoppas alla hade en kanonjul!

Gott Nytt År tjejer!!!

Ja det var tråkigt att höra Ylva, hur kunde han strunta i sina egna barn?

Försöker ni får till en bebbe nu? =)

Ha det kanon på semestern Iza!!

Vart på Canaries ska ni Jess??

6 veckor kvar nu! Nej jag ska jobba ända fram till Bf är det tänkt, men blir det för jobbigt så tar jag ut fp och är hemma en stund.

Aha, jag visste inte heller att ni försökte bli gravida. Skönt att ett beslut är taget och hoppas det tar sig för er!!

BF är den 19/2.

Vad läskigt Jess, vilken jäkla tur att det inte var du och Lucas som hamnade framför postbilen!!

Och vilken tur att Bosse är ok! Hade hjärtklappning hela vägen när jag läste det du skrev Ylva!

Det är en rätt deppig vinter får man säga.. mycket dåligt so händer på många ställen tycker jag. Hoppas verkligen att det vänder i vår!

Imorgon ska vi på tillväxtultraljud på KS (kolla storleken och om moderkakan verkar fungera som den ska), är lite nervös men det är nog ingen fara (mitt sf- mått har varit väldigt oregelbundet och bebbo rör sig mindre). Får iaf ta med oss BB- väskan ifall att. ;)

Jag måste också berätta om min helt absurda morgon...

Inatt sov jag knappt alls då höften gör ondare och ondare och vänster karpaltunnel nu tycks svullnat upp permanent och gör ont samt att Leo vaknade svintidigt och satt och lekte och skrattade i sin säng tills dess att Tomas tog upp honom vid 08.30.

Jag skulle ha tagit sköldkörtelprover för många veckor sedan (hade problem med den när jag väntade Leo), och i förra veckan sa BM att jag måste gå så jag tänkte åka och ta dem imorse. Det brukar gå på några minuter men kön var dock jättelång men att vänta lite gick bra tänkte jag. Hade inte ätit något på morgonen då man inte får det inför det här provet sa BM. Det gick nästan 2h innan de ropade upp mig och när jag reste mig blev det bara svart, slog mig lite i huvudet i fallet men tuppade aldrig av helt iaf (pinsamt dock att ligga där på golvet inför alla människor). Sköterskan undrade oroligt hur jag mådde när jag satte mig och jag sa att det berodde på att jag inte ätit, varför har du inte ätit då frågade hon? Jo, men man får ju inte det när man tar det här provet!? Jo det får man absolut svarar hon... GRRR!!

Provet tog mindre än en minut och sedan gick jag snabbt och köpte lunch. När jag kommer till bilen står en lapplisa där och skriver, jag känner bara tårarna ligger bakom ögonlocket, orkar inte det också! Frågar henne vad det kostar (har ju lagt i för lite pengar, räknade ju inte med den jättekön) hon svarar 650kr eller något sådant. Jahapp.. bara att ta det...
Går för att sätta mig i bilen men inser att bilen bredvid har ställt sig 15cm från min backspegel!! Inte ens om jag vägde 40kg hade jag kommit in i bilen!

Det blev bara för mkt så tårarna bara rinner och jag börjar försöka komma på hur jag ska ta mig över passagerarsätet in till förarsätet men inser att det kommer aldrig i livet gå med foglossning och stor mage. Hulkar väl till lite och p- lisan tittar upp på mig. Hon gav mig bara en enda blick, tog p- boten och rev den, vände och gick utan ett ord... Tack!

Jag står iaf kvar och bölar och undrar om jag ska behöva stå där hela dagen..? Jag var sååå arg på föraren till bilen bredvid! Då kommer mannen som har bilen på passagerarsidan och undrar hur det står till, jag hulkar fram hela historien och han säger att han kan ta sig över och backa ut bilen åt mig. Bara det att han är typ 45- 50år, över 180cm lång och väger väl ca drygt 100 pannor.. dvs inte särskillt mkt smidigare än mig..
Han gör iaf som han lovar, men fastnar ett flertal gånger på vägen och jag grinar och skrattar om vartannat av den helt absurda situationen (försökte dock dölja skrattet och tittade bort), folk som går förbi undrar ju också självklart vad som står på... Bilden av denna stora man sittandes i förarsätet med sina ben på instrumentbrädan och min fina rosa rattmuff mellan benen..... är... oförglömlig!! Tillslut får han iaf bak stolen och kan få ner benen och backar ut bilen. Gulliga människa!! Han kommer att ha mkt ont i sina ben imorgon... En STOR ros till honom!

Ja det är helt ok att skratta! I efterhand är det ju faktiskt ganska komiskt.. ;)

Skönt att Bosse mår bra! Underbart att få sova bra! (för dig med Ylva!)

Tillväxt-Ul:et gick bra idag. Bebben väger något lite men väl inom normalmarginalen, dock trodde de tidigare att han skulle väga en del mer än normalen så jag ska gå på täta kontroller nu för att se att han iaf följer sin kurva from nu. Sköööönt!!

Förövrigt så är jag from idag sjukskriven på mer eller mindre heltid då min vänstra karpaltunnel (handled) permanent tycks svullnat upp (köttbullsfingrar!) och gör Aaaap-ont. Jag kan inte längre köra bil och kan inte ta mig till jobbet, och kan ju pga foglossningen inte heller gå längre sträckor/ stunder (ej heller åka kommunalt till jobbet alltså) så det fanns inget annat val än att sjukskriva mig... Tomas kan nog skjutsa och hämta på jobbet då och då och jag kan jobba hemifrån men jag trivs helt enkelt inte i enbart mitt eget sällskap..

Jag är så jäkla deppig att jag drog i mig en andra lunch & en stor skål med chokladbollssmet idag... Jag är mer eller mindre fast här hemma nu i flera veckor!!! Måste ta reda på vad det finns för bussar/ tåg och köpa någon form av bussremsa... Hur ska mitt psyke klara detta??

Hej Victoria!
Jag började skriva det här igår men fck aldrig iväg det, så jag skickar det nu istället, även fast du redan pratat med D. =)

Så tråkigt att höra samma historia från så många nyblivna föräldrar.. (däribland oss när vi hade fått Leo). Det varierar i allvarlighetsgrad eller vad man ska säga men det är ändå samma sak...

Jag har varit på väg att lämna Tomas två gånger pga ungefär samma anledningar. Det som räddade oss är nog att jag var läskigt ärlig och sa rakt ut att kärleken snart bytts ut helt mot avsky, hat och ilska. Jag sa som det var att han kändes mer som min struliga tonårsson än en jämlik make och att det var helt avtändande. Självklart måste det ha varit fruktansvärt att höra, men någonstans måste man sluta linda in sin kritik och sina känslor och sätta ner foten om det verkligen på allvar är på väg åt helvete. Jag gav Tomas ett val med en tidsbegränsning och sedan var det upp till honom...
Båda gångerna har det gått bra tack och lov. Det är ju knappast så att han blev den perfkta mannen men man såg att han verkligen försökte och inte bara tillfälligt för att luga stormen. Han fattade allvaret och lyssnade verkligen på hur jag upplevde det. Det krävdes kanske 3-4 långa allvarliga snack under en vecka men sedan visste vi var vi hade varandra och hade någon form av plan för att lösa problemet.
Men det krävs jusom sagt att BÅDA ärvilliga att lyssna på varandra och lösa problemen.

Tack vare dessa två kriser tycker jag att vi har det bättre än någonsin trots vår jobbiga situation nu. Han tar tex själv ansvaret för mkt nu och hjälper till utan att tveka, uuunderbart!! (Men jag måste tyvärr fortfarande projektleda 85% av familjen/ hushållet)

Hopas verkligen att ert snack går bra!!!

Skönt att det känns mycket bättre nu!!!
Ibland måste man sluta vara konflikträdd och vara ärlig helt enkelt..

Håller tummarna hårt för att han verkligen börjar ta ansvar nu!

Jobbigt med öronen Jess.. Jag har iaf bara hört bra saker om rören.
Ska inte du också sätta ner foten lite om du gör så mkt hemma?? Speciellt med tanke på hur du har mått på sistone angående stress?

Har börjat få klart fler sd som är längre och kraftigare. Det börjar närma sig, hoppas jag!
Sa jag att jag slutat jobba? Har fått för mkt problem med karpaltunlarna så jag kan inte köra bil längre ens. Så det blev till att stanna hemma... 17 dagar kvar..
Om du har Lucas någon dag Jess,kan du väl komma förbi på fika? Vi är inte räda för sjuka barn ;)

Jo, men jag har börjat njuta lite av att vara ledig nu.. faktiskt =)

Handen är bättre nu också så jag har inte konstant ont och kan faktiskt köra bil kortare sträckor. =) Så typiskt att jag ska till arbetsterapeuten imorgon... hon kommer ju typ inte tro mig!

Annars har jag träffat en stor grupp mammor och gravida här i järfälla med hjälp av en tråd på familjeliv, vi träffas ett par gånger i veckan.
Måste ändå ha åtminstone något att göra varje dag..

Har lite problem med Leos dagis för tillfället, så jag hämtar honom tidigare på dagarna också. (Det är flyttkaos där och Leo vill inte vara där).

16 dagar kvar.. (eller 30 om jag har otur..)

Kom hit då Iza!!

Ja stackars lilla gubben! Hoppas han får vara frisk ett tag nu!

Absolut, men jag frågar inte mer nu så det är bara att höra av dig om du vill ses!
Trist att inte ha fått se sin systerdotter än =(..