nu får det hända något!
detta är väl egentligen bara ett "skriv av mig" inlägg men jag hoppas jag får höra lite hur ni tänker och tycker...
jag är 27 år, har sambo som jag varit tillsammans med i 9 år. vi har bott ihop i 6 eller 7 år, äger hus och har ett barn tillsammans på drygt 1 år.
jag har länge och ofta när vi pratat om det berättat att jag gärna förlovar mig men att giftemålet inte är lika viktigt som förlovningen för mig. alltså, jag behöver inte gifta mig ett år efter förlovningen utan det kan lika gärna gå 10 år.
det är ju ändå en romantisk grej och att man hör ihop. jag vet att det är större med barn och hus men själva symboliken. då tycker min sambo precis som jag skrev att det är större att skaffa barn. att om vi nu har barn tillsammans så är väl det tecken nog på att han vill leva med mig resten av livet och att vi hör ihop.
för lite sedan var vi och provade ut ringar. så vi vet vad vi vill ha, nu ska de bara beställas. detta var för 1-2 månader sedan. men inget händer. vi har sagt att vi ska gå tillsammans och prova igen och beställa men jag vill inte vara den som tar initiativet till det då det varit gemensamt att gå och prova ringarna.
han tycker att han ska "fria" och komma på ngt sätt att göra det efter att vi beställt ringarna och fått dom. men jag menar på att det inte behövs då vi beställer dom tillsammans att det spännande redan är slut. jag vet ju då att vi kommer förlova oss och då kommer jag ju bara vänta eller gissa att han ska hitta på ngt. jag ser hellre att han "friar" då vi betsämmer oss för bröllop vilket då gör det mer spännande. man vill ju inte veta att man ska bli friad till. och än hellre om man redan har ringarna.
för mig är detta rätt tråkigt då jag så gärna velat och önskat att han skulle poppa frågan till förlovning själv utan att vi skulle diskutera oss fram till det.
det låter säkert jätteotacksamt men alla har vi ju våra drömmar och förestälningar...
nu är jag bara så trött på att han inte tar initiativet till att gå och beställa ringarna. och på något sätt så känns det lite som om ett ryck på axlarna för jag tyclker att efter 9 år borde något hänt (förlovning) för länge sedan.
och jag vet att han inte kommer gå och beställa ringarna själv..
varför får detta mig att känna mig så ledsen? nu när det typ är bestämt?
varför är det så svårt för vissa killar/män att få tummen ur?
egentligen så på något sätt emellanåt så känns det som om ringarna lika gärna kan vara...
jag har pga detta gått och blivit avundsjuk på mina vänner som gifter sig och får "romantiska" frierier från sina män. givetvis glädjer jag mig med dom också!
men varför kan dom efter kanske bara 3 år?
suck suck suck.