nu får det hända något!

Män, dem är vad dem är

Nä, skämt åsido...jag kände att om jag ville ha ett romantiskt frieri så fick jag fria. Vilket jag gjorde, Venedig '04 i en gondol precis vid Rialto bron

Att ni varit tillsammans så länge osv, tycker jag inte alls får dig att låta otacksam, du vill ju bara ha ännu ett tecken på eran kärlek, och det går på båda håll!! Jag är glad att visa att jag 'tillhör' någons hjärta liksom.... Visst ni har ju barn ihop och så, som sagt också stort tecken, men barnet är inte på fingret dygnet runt (som tur är kanske...)

Antingen får du förklara för honom så han förstår..eller ta tag i det själv.. Om du vet med dig att det sårar honom att du gör det, så prata med en vän till honom kanske...?

Vissa saker är bara inte prioritering för vissa män.... jag uppfattar det som att han tycker att det är så självklart att ni hör ihop, men du får kanske förklara för honom att det är inte det som förlovningen handlar om.. Få honom att se hur du känner det.

Lycka till

Hoppaloppa mitt bästa tips är att fundera på hur ni kommunicerar med varandra. Fraser som 'Jag känner..' 'Det betyder mycket för mig...' 'Nu känner inte jag mig lyssnad på' osv, fraser som handlar om DINA känslor, fungerar oftast bäst för då blir den andra parten inte lika offensiv... När man säger 'Du får mig att känna' så låter det som en anklagelse och då är det lätt att man fastnar i fel typ av diskussion. Inte för att det har blivit så, jag bara tipsar att du ska fundera....

Sedan så är det ju svårt när man vill olika...kanske du även ska skriva ner lite så han får smälta det på det viset och kanske då också förstå mer? Om det går så långt att det är bröllop eller seperation....kan jag tycka ni behöver en mittpunkt... Sedan har jag själv försökt få M2B på samtalsterapi för att vi lättare ska förstå varandra...nu är han anti det med tanken går sakta men säkert mer o mer in och blir bekväm. Tyvärr så kan sånt här ta tid......

Hur känner du nu med allt? Har du fått tänka efter sen igår?

*kram*

här har man gått och lärt sig det svåra sättet :-/
Men vi har aldrig kontroll över andra än oss själva. Vill man ha något i livet får man gå efter det.

Att män skulle känna sig tvingade till att säga ja till ett frieri, är väl samma för en tjej! Bara för att man är kvinna innebär inte automatiskt att man vill gifta sig! Och ibland är kärleken ojämn, ibland är viljorna olika.

Att känna sig omanlig när kvinnan friar, ok visst kan jag förstå det också lite, men det är ju isåfall mest för att det 'ska' vara så enligt traditionen. Många traditioner begravs varje dag och man får väl kanske acceptera det ibland.
Är man däremot i ett förhållande där man har det så 'nära' ett frieri så vet man väl redan vad den andra tycker. Min älskling brydde sig inte ett dugg om att det var jag som friade och inte han. Gifta blir vi ändå som han säger så ofta
Sen att berätta för andra hur det gick till när man friade, betonar man kärleken så spelar det verkligen ingen roll vem som frågar...

Jag anser att om man är i ett förhållande redo att gå till nästa nivå så att säga, oavsett om det är förlovning el äktenskap eller annat, så känner man det på sig om sin partner vill eller ej, och om det finns omständigheter som t.ex att killen ska fria.