Fråga prästerna 6

momi boki skrev 2009-01-28 20:52:54 följande:

Det brukar vara tryggast så - både för präst och par. För som sagt; Om ni skulle komma till kyrkan och ha glömt hindersprövningen så FÅR prästen inte viga.

Inte helt säker på att jag förstår vad Du menar... kan Du precisera Dig?

Jag har också alltid haft vigseln först och dopet sen - det känns naturligt. Paret "fick" ju varandra först och barnet sen. Men när jag tänker efter finns det nog inga tunga teologiska skäl för den ordningen, så man skulle nog kunna göra tvärtom också.

Jag ställer mig skeptisk till allt sånt där - fattar inte vad folk har emot sina blivande män.

Jag tycker inte det är jätteroligt.... snarare tragiskt eller tecken på att något är väldigt fel när så oerhört många brudar verkar känna större samhörighet och trygghet med pappa, brorsan, hunden eller vem som helst - utom den man de ska gifta sig med!

Kjell Präst skrev 2009-02-05 09:59:05 följande:

Hos oss kastas det ris, men jag har också varit med om såpbubblor flera gånger, och det är faktiskt rätt läckert.

När ett helt bröllopssällskap på kanske 40 pers samtidigt börjar blåsa såpbubblor blir det MÅNGA bubblor, och dessutom blir det en väldigt sprallig stämning när vuxna människor ska leka med såpbubblor igen för första gången sen de gick ut lågstadiet...

När det gäller rosenblad går det bra med äkta vara utomhus - de flyger runt lite och ruttnar sen på marken som alla andra växter, men inomhus blir det ju bara klet av dem när folk går på dem.

"specialbubblor" ger inga fläckar.
Knappast rosenblad heller om man inte "gnuggar" dem mot kläderna. Har i alla fall aldrig sett någon som sett fläckig ut efter att man kastat blad - de är ju små och lätta och flyger mest omkring i luften.

Men vill man vara helt säker kanske bubblor är bäst.
Ris fastnar som någon påpekade ÖVERALLT: I håret, innanför klänningen, i BHn - ja, överallt där det kommer in.

Jätteolika!!!

Jag bokar tid så fort jag får en vigselblankett, även om vigseln är om ett halvår. Andra hör av sig närmare inpå vigseln.
Jag träffar gärna paret i vigselkyrkan, andra träffar dem hemma hos paret, eller på pastorsexpeditionen.

Det man pratar om varierar säkert också från präst till präst, men jag brukar fråga om parets "historia" - hur de träffats, vad de varit med om tillsammans, hur de ser på framtiden, om de vill ha barn (eller om de redan har barn) och vad de förväntar sig av äktenskapet. Jag vill gärna få en bild av vilka de är som människor, och jag tror också det är fint för paret att få berätta för om sin kärlek för en utomstående.

Sen går vi över till själva vigseln: hur mycket folk det blir, om några ska ha uppgifter, vilken musik det ska vara, psalmer och sånt. Sen brukar jag "öva" så paret får känna på hur de ska gå, ge lite praktiska tips om klänning och trappor, och om de vill så går vi helt enkelt igenom hela akten från ingångsmusik till uttåg (utan att ställa frågorna, förstås).

Men alla präster gör olika, och långt ifrån alla kör "övning".
Alla uppskattar dock om de får hindersprövningen i näven senast vid vigselsamtalet.

Vet inte hur ofta frågan kommer, men man får inte det.
Kyrkor är byggda - ofta för hand för hundratals år sen! - för att fira gudstjänst och tillbe Gud. De är inte allmänt offentliga lokaler där man kan göra vad som helst.

Borgerliga vigslar kan man således INTE ha i kyrkan.
Däremot förekommer det att man lånar eller hyr kyrkor för vigslar enligt annan kyrkas ordning, tex en frikyrka. Men det är alltid upp till den lokala kyrkoherden att bestämma om det är ok.

Om inte kan ju NI ta kontakt med honom/henne. Om ni gifter er i sommar så borde semestrar och annat som spelar in vara planerade i slutet av mars. Då kan ni ringa till pastorsexp och kolla vem som är "er" präst.

Förresten är par också olika - en del vill träffas så fort som möjligt, andra låter jätteförvånade när jag ringer i januari och presenterar mig som vigselpräst, och vill inte träffas förrän strax innan.