Timba skrev 2009-01-26 22:10:28 följande:
En till präst skrev 2009-01-26 21:53:43 följande:
Det var kyrkligt bröllop i "Bonde söker fru". Vigselförrättaren hade iaf prästkrage så jag antog att det var kyrkligt (?). Anledningen att jag vill ha en annan formulering kanske är fånig men jag tycker att det känns knepigt att lova något så definitivt inför Gud och församlingen. Jag kan lova att försöka- självklart men att stå där och säga att jag lovar tills jag dör- njäe. Kanske ska man inte gifta sig när man känner så, jag vet inte? Har vägrat fram tills nu. Har en underbar man som jag VILL leva med tills jag dör och som jag hoppas kunna vara trogen mot MEN jag kan inte lova. Jag kan bara inte. Det är bara att titta på statestiken, tänk om vi är ett av dessa par som skiljer oss! Vad ska då Gud och församlingen, som jag dyrt och heligt lovat, säga? "Vad var det vi sa" Skämt å sido men det känns inte bra. "Nu och för alltid" låter liiite bättre. Själv vill jag ha "så länge det finns kärlek" för det kan jag stå för. Jag kommer verkligen att kämpa för vårat äktenskap in i det sista men finns det ingen kärlek så är det inget att kämpa för tycker jag, då vill jag skilja mig. Men som sagt, jag kommer att kämpa i nöd och lust oavsett vad som sägs men önskar få slippa det för mig ångestfyllda uttrycket "tills döden skiljer oss åt". Hur ser du på dessa ord?
Jag ser i det Du skriver att Du verkligen tar äktenskapet på allvar, och även den bistra verkligheten vi ser omkring oss på allvar.
Men vigselritualet uttrycker precis det Du är ute efter - inget mer.
Om ni väljer de löften där paret själva säger orden till varandra så säger man i en kyrklig vigsel:
"NN, jag vill älska dig,
dela glädje och sorg med dig,
och vara dig trogen
tills döden skiljer oss åt"
Dvs - det man säger är vad man VILL. Man lovar faktiskt inte att klara av det, men att med alla sina krafter FÖRSÖKA göra det, eftersom det är det man vill.
Jag tycker det motsvarar precis det Du skriver om.
Orden "nu och för alltid" är mer problematiska eftersom "för alltid" sträcker sig bortom dödens gräns. Min tro är att när en i paret dör så är äktenskapet över och den efterlevande är fri från sina löften, och fri att, när h*n är redo för det finna en ny kärlek.
