Hur gör man? Bjuder man respektive som man aldrig träffat?

vi diskuterade faktiskt det där just idag. Vi har inte plats med mer än 75 personer på vår middag, vilket gör 37½ person var om jag räknar rätt (den halva personen fungerar som bröllopstårta;)

Så om vi har 15 personer som har en respektive vi aldrig har träffat innebär det att vi måste välja bort 15 nära vänner därför att personer vi aldrig träffat skall komma därför att vi helt enkelt inte får plats med fler. (kan ju tillägga att många av de vi ska bjuda som detta gäller vet vi inte ens civil status på eftersom det tyvärr kan gå lite lång tid mellan gångerna man hörs av och kärlekslivet kan ändras väldigt fort) Jag själv skulle personligen inte vilja gå på ett bröllop där jag varken känner brud eller brudgum heller. Jag har gjort det en gång i livet och jag kände mig som värsta inkräktaren och snyltaren. Men det är ju bara hur jag själv känner=)

Hade vi varit rika och haft råd och plats med fler hade vi dock bjudit "med respektive". The more the merrier! Men som det ser ut nu går det tyvärr inte.

oj, slarviga jag såg inte det där med utomlands.. Uj. Då blev det svårt.. Har absolut ingen aning om hur jag hade gjort i så fall. Vet inte om jag hade velat åka bort utomlands till ett bröllop där jag tex bara känner brudparet om jag var ensam, eftersom brudparet lär ha fullt upp. Å andra sidan är det ett gyllene tillfälle att lära känna nya människor. Och man kanske känner de andra gästerna.

Jag hade absolut inte tagit illa upp av att inte bli bjuden i alla fall. (om det tex var pojkvännen som blev bjuden utan mig)

Tja, jag räknar ju med att brudpar vill att deras nära och kära skall finnas på deras bröllop, och har jag aldrig träffat dem kan jag ju inte vara när och kär. Jag skulle aldrig kunna känna mig förolämpad av att inte bli bjuden till ett bröllop där jag inte känner paret, jag blir snarare väldigt hedrad om jag blir bjuden på bröllop. Som med alla festligheter. Går jag på en fest, inte tusan förväntar jag mig att de skall vara tacksam för att jag kommer, det är ju jag som blir tacksam för att de vill ha mig som gäst. Så ser jag det i alla fall. Sedan har jag personligen absolut inga problem med att gå på bröllop utan killen, har redan gjort det två gånger =) Jag lever ju med honom och träffar honom varje dag, så känner inte att vi alltid måste göra allt tillsammans, även om det såklart är roligt.

det har blivit hintat om att budget verkar vara en känslig fråga :D Vad gäller utomlands som jag tycker var knepigare att svara på kan jag säga att skulle det vara så att brudparet bjöd på resan och bjöd oss båda skulle det kännas extreeemt konstigt att åka som NN. Sedan tycker jag väl att om det någon som tyckte det var superjobbigt att gå på mitt bröllop med att offra semesterdagar och så vidare, så skulle jag nog tycka att då kunde de gott stanna hemma. Det skall ju inte vara någon uppoffring, det skall ju vara något skoj =)

sedan, visst en till eller från spelar inte så stor roll. Men handlar det om en massa personer så drar det ju fort iväg.

varför skriver jag alltid så långa inlägg?? :)

Tack så mycket!

uhm, en fråga som är totalt OT. Jag är rätt ny här, hur tusan gör ni smileys? :D

ah, så enkelt! Tack

anne på grönkulla skrev 2008-12-09 12:52:41 följande:

I vårt fall är det så med i stort sett alla som bor i samma stad. Mina vänner är killens vänner och vice versa, och deras respektive är också vänner, men när det gäller folk man kanske växt upp med som flyttat pga studier eller bara flyttat av vilken anledning som helst så kanske man bara numer ses ett par gånger per år om ens det, så är det lite svårare att lära känna respektive. Och det handlar inte om att inte vilja lära känna respektive. Det gör jag gärna, vid ett annat tillfälle =) I ärlighetens namn, hur mycket hinner man lära känna någon under en bröllopsfest? Jag har inte bröllopsfest för att jag vill lära känna folk (vilket jag gärna gör i lugnare sammanhang när som helst annars) utan därför att vi vill dela vår dag med de som betyder mest för oss.

hahaha, ja!

Inte jag

kanske skulle tillägga att det vore annorlunda för mig vid en "vanlig" fest, men jag ser bröllop som väldigt familjärt och intimt. Jag kanske är knäpp, vad vet jag?