Hur gör man? Bjuder man respektive som man aldrig träffat?

Om du vill att dina vänner ska känna att de är viktiga för dig och i sin tur prioritera ert bröllop bör du bjuda båda. Kvittar det, så bjud inte alls.

Lite hårddraget, men visst.

Håller med dem som konstaterar att det är extra annorlunda om det är en utlandsresa som kostar i pengar, semesterdagar etc också. Jag prioriterar hellre aktiviteter som inkluderar min man än såna som utesluter honom - om det inte är rena tjej/jobb/hobby-tillstllningar eller annat som gör att det blir naturligt att göra själv.

Jag kan bara konstatera att en som varit ihop i 2 veckor nog inte väntar sig en inbjudan, men efter 8 månader kan man gott vara etablerad. Om personen som det gäller som har en ny precis när inbjudningarna går ut, står er väldigt nära (syskon, nära vänner etc) så kan man gott vara så stor att man håller öppet för att bjuda in extra när det närmar sig.

Gäller det mer etablerade par så tycker jag man får se hur viktigt det är för en själv att de prioriterar att komma. Själv skulle jag lätt välja bort en inbjudan där min man inte var medbjuden. Vill du att vännerna ska känna sig viktiga, bjud med respektive, även om du inte träffat dem!

För mig handlar inte frågan om etikett utan om relationer.

Varför ska jag vänta mig att folk ska ägna en dag (eller mer, i TS fall) åt mig och min kärlek/mitt bröllop om jag struntar i deras liv och val av respektive?

För mig är valet enkelt - om jag får en inbjudan endast till mig så är den MYCKET lägre prioriterad än inbjudningar till oss båda och också än andra alternativa aktiviteter vid samma tid. Om inbjudan inte konkurrerade med nån annan aktiviteter så skulle jag säkert gå (iallafall om det var i samma stad, om jag skulle resa bort en hel helg vet jag inte). Men om jag skulle välja mellan det och aktiviteter som inkluderade min man så skulle självklart saker vi kunde göra ihop vara mer intressanta för mig.

Jag har sagt det förut och upprepar - vill man att vännerna ska känna sig välkomna och komma på bröllopet så bör man bjuda med respektive. Betyder det inte så mycket hur de känner för inbjudan och hur de prioriterar den så kan ni ju göra hur ni vill.

Nej absolut inte. Men om jag har olika aktiviteter som konkurrerar om min fritid så väljer jag självklart det som också inkluderar min man, som jag väljer att leva med. Om det vore en fikadate med en kompis vore det ju annorlunda (dels händer det att han kommer med - de är ju oftast hans kompisar också, men även om det vore en tjejmiddag eller så så är ju då aktiviteten planerad av mig också och alla är inkluderade på samma villkor, dvs utan respektive).

Om det inte finns nån konkurrenssituation så är det ju annorlunda (jag beskrev ett väldigt konkret exempel ovan), men om jag ska välja vad jag vill lägga tid och pengar på privat på fritiden så är det själv klart för mig att jag hellre väljer honom. Ett bröllop i samma stad tar en hel dag att gå på - sen ska man innan köpa present o fixa kläder - alltihopa kostar både tid och pengar. Vår tid tillsammans är så liten ändå.

Han skulle säkert uppmana mig att gå - liksom jag skulle göra med honom om situationen var tvärtom. Jag väljer inte av princip bort inbjudan bara för att men om jag tvingas prioritera så är utgången självklar.

Jag skulle fö heller aldrig vänta mig att någon skulle prioritera en middag eller fest hos mig om jag inte vore artig nog att bjuda med respektive. Igen, tjejmiddagar eller andra tillställningar som självklart är för en viss krets (t ex arbetsgruppen på jobbet, fotbollslaget eller dyl) är annorlunda, men då gäller ju lika för alla.

Eller i hur etablerade relationer vi lever i?

Nåja, de räcker med att konstatera att du väljer att missförstå vad jag säger. Jag sa INTE att jag skulle välja bort ett bröllop för att gosa i soffan med maken. Jag försökte beskriva att om jag hade att välja mellan en (social) aktivitet som inkluderade honom och en som exkluderade honom skulle jag välja den vi kunde göra gemensamt. Dels för vår gemensamma skull, dels för att det känns roligare att umgås med dem som ser oss båda och vår betydelse för varann och vårt gemensammaa liv. På samma sätt resonerar vi när vi bjuder folk, vill vi att folk ska känna sig prioriterade och välkomna så bjuder vi med respektive.

Men om din bekanstskapskrets fungerar annorlunda så är det ju bra.

Jag tror också sällan den här situationen uppstår när det gäller vänner, de har oftast träffat ens respektive (men har de inte det så är det ett utmärkt tillfälle att göra det) - jag tror det oftare uppstår med släktingar man inte träffar så ofta.

När vi gifte oss hade vi under 20 närvarande, varav 2 var respektive vi inte träffat förut. En tredje för oss okänd respektive valde att inte delta men var bjuden. Båda valen var lika ok, men för oss var det viktigt att de vara välkomna. Deras livspartner som vi kände var viktiga för oss den dagen och då var de också det.

Det är ju inte lätt för dig att veta, men i mitt fall stämmer nog inte teorin om total symbios med maken - som jag är särbo ifrån pga mitt jobb och därför träffar i snitt var tredje månad, eller max ca 3 månader totalt varje år.

Bortprioriterat mig själv eller några vänskapsrelationer för hans skull har jag aldrig gjort under våra snart 10 år. Snarare har vi båda sett till att både hans och mina vänner blivit våra vänner - vilket också lätt kan ligga till grund för den syn jag ger uttryck för.

Inte för att jag behöver försvara mina val i livet för nån på BT - men ändå...

Jag tror snarare att det hänger ihop med att vi själva är genuint nyfikna å att lära känna våra vänners respektive - de är ju nya vänner också till oss. Folk som inte ser på oss på samma sätt blir automatiskt mindre prioriterade.

Det betyder inte att vi alltid gör saker tillsammans eller inte kan träffa vänner ensamma eller att de inte är så att vissa är mer vänner till den ena av oss. Självklart är jag drivande i relationen till mina kompisar och kollegor (ringer och ses etc) och tvärtom, men lika självklart är maken medbjuden ibland när det funkar. Men mina tjejkompisar är numer vänner också till honom (även om han väl inte umgås med dem på tumanhand o fikar o shoppar som jag gör, liksom inte jag gör med hans gamla lumparkompisar el dyl) och hans vänner och kollegor är numer lika mycket mina vänner i de fall vi umgås.

Prata med henne. Säg som det är. Fråga om det är ok att ni bjuder honom först om det verkar som att de är ihop typ i början på sommarn, eller nån annan tidpunkt som funkar för era bokningar.

Näe, man kanske inte hinne rlrä akänna dem så myckt just då, men det är ändå ett viktigt uttryck för att vilja inkludera dem. Så skulle jag resonera iallafall.