Hur gör man? Bjuder man respektive som man aldrig träffat?

Näe, man kanske inte hinne rlrä akänna dem så myckt just då, men det är ändå ett viktigt uttryck för att vilja inkludera dem. Så skulle jag resonera iallafall.

Självupptagen eller inte - jag förväntar mig inte att jag som inbjudare ska kommendera folks närvaro - oavsett vad det är till för fest. Jag förväntar mig inte att alla ska släppa allt när jag kallar oavsett på vilka premisser. Jag har också långt om länge försökt förklara min "default"-inställning i den här frågan och jag tackar dem som försökt få till en dialog i ämnet - även när den går utanför TS' ursprungliga fråga.Som inbjudare/brudpar avgör man tid och plats/vilka som är bjudna (t ex med eller utan respektive eller barn/vad de bjuds på/klädkod/ev kuvertavgift/ev obligatorisk övernattning med eller utan kostnad/etc etc. Som gäst får man då ta ställning till de givna premisserna och utifrån dem tacka ja eller nej. Som inbjudare vill jag ge premisser som kan inkludera så många som möjligt av dem jag bjuder, som gäst försöker jag så gott jag kan att komma - men ingetdera funkar alltid. Full pott är svårt att få och får ses som bonus.Jag har väldigt svårt att ta ställning till hur det skulle se ut när nån har en partner som är helt okänd för alla - det medger jag. När min man och jag träffades var mina vänner och min familj oerhört nyfikna på honom och likadant reagerar jag när någon mig närstående träffar någon ny - vi nästan insisterar på att få träffa honom eller henne så snart som möjligt och sen är den personen inkluderad i gänget/familjen. Ett exempel: En väninna träffade nyligen en ny kille (vi umgås inte ens jättenära med henne) som hon tog med på en fest. Min mans reflex var att omedelbart försöka hitta en tid att bjuda dem båda på middag så vi får chans att lära känna honom och han ska känna sig inkluderad. I somras var vi bjudna på fest hos en kollega till maken som jag inte träffat men som insisterade på att jag skulle komma med så de fick lära känna mig som de hört talas om så mycket (och jag kände flera andra där men inte just födelsedagsbarnet) - jag hade jättetrevligt. Likadant fungerar min familj - att det inte skulle finnas sittplats och middagsmat för en extra person känns avlägset, oavsett om den är känd förut eller inte. Är personen viktig för en person som står mig nära så är personen (åtminstone potentiellt) viktig för mig.Men visst, på en formell sittning med hög kuvertkostnad och lång planeringstid funkar det inte alltid så lätt. Men att man försöker hålla öppet så långt det går för planeringen för om bästa väninnan har en ny kille eller liknande känns självklart i min värld. Hon har förhoppningsvis också omdömet att inte ta med sig ett rent engångsligg - de vill man nog inte visa upp alla gånger! Men att jag i sig skulle besväras av att "fel" personer finns på bilder från festen och därför ha synpunkter fårn det perspektivet på hur seriösa de får vara, nej - det har jag svårt att se.