• Emmet99

    Hur gör man? Bjuder man respektive som man aldrig träffat?

    othlucas skrev 2008-12-09 14:12:59 följande:
    nä det tycker inte jag. man vill väl inte bjuda bara för att bjuda. jag tycker nog oxå att det känns konstigt att bjuda den där killen, jag vill nog inte det faktiskt! Men så känner man sig dum mot sin vän.
    Kan du inte fråga vännen hur vännen känner? :)
  • Emmet99

    Så du skulle tex välja bort en vän du känt i hela ditt liv för att de inte bjuder din respektive de aldrig träffat? Att de inte prioriterar dig? Du är väl inte din respektive? Det är väl isf han som blir bortprioriterad och hans sak att vara sur? Jag förstår inte riktigt sättet att tänka :)

  • Emmet99

    Tja, jag personligen kanske tänker annorlunda för att jag inte ger mig och min fästman en direkt identitet som "par" så att säga. Vi är ju ett par, men han är han och jag är jag och tillsammans bildar vi ett vi, men fortfarande olika individer som inte sitter ihop.

    Jag kan mycket väl förstå att man vill utnyttja den lilla tid man har med sin respektive om man träffas väldigt sällan, men blir samtidigt lite nyfiken på om det inte spelar någon roll vad den andra aktiviteten är för något? Jag är ledsen om jag missförstod dig ang principdelen av det hela, sorry

  • Emmet99

    haha, ja hmm, jag gillar att försöka luska ut hur folk tänker bara. Skulle vilja vara en snäll Sylar :)

    Ok, en nära väns/släktings bröllop där naturligtvis inte maken är bjuden och du skulle få själv, och en inflyttningsfest där båda är bjudna?

  • Emmet99

    anne på grönkulla skrev 2008-12-09 15:46:15 följande:


    Och vi är i högsta grad olika individer som inte sitter ihop. Men vi är också gifta med varann och har valt en gemensam framtid och ett gemensamt liv, socialt och ekonomiskt, i prioriteringar och i tid.
    Vi har också ett gemensamt liv, men vi tycker om att göra saker på egen hand med=) Han har sina intressen, jag har mina, andra delar vi, samma sak med vänner
  • Emmet99

    anne på grönkulla skrev 2008-12-09 15:57:57 följande:


    Utan att berätta vems inflyttningsfest det är? Ja, rakt av - om en nära vän eller släkting inte bjöd min man så skulle jag ställas i en svår situation. De känner alla honom mycket väl sen snart 10 år - varför bjuder de inte honom? Vilken sorts markering mot honom är det? Men om det nu verkligen inte låg en direkt konflikt eller ett rent missförstånd bakom utan rakt av ett resonemang "vi bjuder inte din respektive" - då skulle valet inte vara svårt. Inflyttningsfesten. Hellre jeans o cider tillsammans än bal på slottet ensam - dessutom MEN - jag utesluter inte av ren princip att vi skulle resonera länge om saken och kanske gå på varsin fest till slut. Det skulle dock inte kännas ett enda dugg kul att gå utan honom - isåfall vore det renodlad släktpliktkänsla eller nåt sånt som fick fälla utslaget. Men isåfall skulle jag nog se till att vara med på en present till brudparet och skicka telegram eller hälsningar på andra sätt.Min poäng är faktiskt delvis att bjuda med respektive för att inte ställa folk inför såna jobbiga val.
    janejnej, jag menade hypotetiskt! Alltså om brudparet aldrig hade träffat din man. Jag menar bara respektive man inte känner, inte alla respektive! hihi. Nej usch, skulle killens bästa kompis tex gifta sig och bara bjuda killen skulle jag verkligen bli jätteledsen och undra om jag gjort något fel. Menar bara ifall de inte hade träffat honom.
  • Emmet99

    anne på grönkulla skrev 2008-12-09 15:59:21 följande:


    Just bröllop är speciella - hur kul är det att fira nån annans kärlek om ens egen inte duger till att vara med?
    tja det är ju deras kärlek man är där för att fira, inte sin egen=) Det gör man på sitt eget bröllop. (och överallt annars och hela tiden hållahandmyspysälsklingskrama! )
  • Emmet99
    Hammerman1 skrev 2008-12-09 16:20:11 följande:
    Jag tycker överhuvudtaget inte att situationen grönkullan grillas för är jämförbar med det som tidigare diskuterats i tråden (tycker snarare att hon har en sund inställning till sin relation). Det jag visat stöd för är den eventuella oviljan att bjuda någon som varit tillsammans med en av gästerna i blott några dagar när inbjudningskorten skickas ut. Det finns däremot absolut inget som säger att man inte kan bjuda nyblivna respektive man aldrig träffat, jag skulle snarare se det som en riktigt storsint gest, men samtidigt förstår jag om folk känner att de har en budget att följa och inte vill ha "okända" på bröllopsfesten. Att däremot fara på ett bröllop och lämna partnern hemma när man varit gifta i 10 år... nja.
    Ihh! Jag menar inte alls att grilla, jag är bara nyfiken! Ann på g, du får inte ta illa upp, menar absolut inget illa! Alla är ju olika och gör som de själva tycker är rätt såklart!! Men nar folk tycker olika blir det ofta ju diskussion. Säger inte att någon har rätt eller någon har fel liksom
  • Emmet99
    Hemlig2009 skrev 2008-12-09 16:23:47 följande:
    Åter igen, vill man inte ha glada gäster på sitt bröllop? Allt kan väl inte handla om brudparet och deras kärlek denna dag? Det är ju gästerna som gör festen, glöm aldrig det...
    Vi ser nog lite olika på gäster/inbjudna (om det var mig det var riktat till)

    Men som sagt, hade man haft råd och möjlighet hade jag mer än gärna bjudit varenda kotte jag känner, inklusive okända respektive, Men när det inte finns det så blir det okända respektiven som ryker. Och jag ser inget fel i det personligen.
  • Emmet99

    kan tillägga i mitt enskilda fall också, att vad det gäller oss strök vi alla frågetecken, för vi hade först skrivit en lista där vi räknade att alla skulle ha sällskap med sig, och frågetecknena var i 99% fall där vi inte ens vet om de HAR respektive eller ej. Jag kanske är lite nyanserad

  • Emmet99

    anne på grönkulla skrev 2008-12-10 08:26:48 följande:


    Jag vet inte när jag skulle antytt att det är en rättighet att bli bjuden. Däremot har man som inbjuden rätt att tacka ja eller nej utifrån de premisser som ges. Att man som inbjudare anser att man har rätt att förvänta sig att alla ska lägga ifrån sig allt och komma när man blir kallad känns avlägset för mig. Att inkludera så många som möjligt däremot känns självklart, liksom att glädja sig åt dem som kommer. Jag tror skillnaden snarare är i hur man ser på inbjudan, som välkomnande eller kommendering.Får jag fråga - varför bli så upprörd över om någon tvingas tacka nej? Har man som inbjudare rätt att döma över folks skäl att tacka nej?
    [/citat]

    Det handlar väl inte om att man förväntar sig att släppa allt och komma rusande som en annan drottning. Vet inte var kommendering kommer in i det hela. Man bjuder de som står nära en och tycker det är jättekul om de kan komma, men kan de inte så kan de inte, och då är det inte mycket mer med det. Och självklart har man som inbjudare rätt att döma över folks skäl att tacka nej. Om jag bjuder någon (överdrivet och hypotetiskt men som ett exempel) som säger nej därför att hon/han tycker det är snålt att festen inte är på en lyxjakt tex, så har jag självklart rätt att reagera därefter, på samma sätt som man reagerar över andra saker vänner gör. I fallet jag beskrev skulle jag tycka personen var otroligt larvig och egoistisk, och det skulle jag tycka likaså om jag bjöd en vän utan sällskap som vägrade komma pga att inte sällskapet var bjudet. Jag ser en ENORM skillnad mellan bröllop och vanlig fest. Vanliga fester finns hela tiden, bröllop förhoppningsvis en gång i livet, och det är en av de viktigaste dagarna i ens liv. Jag känner mig enormt hedrad om jag blir bjuden för att dela denna viktiga dag och jag skulle aldrig få FÖR mig att ha förväntningar om att det skall tas hänsyn som mig som person (jo, ok, är jag allergisk mot maten kan jag hoppas på alternativ). Jag anser att all hänsyn jag någonsin skulle kunna hoppas på uppfyllts iom att jag öht fick ett inbjudningskort. Ska jag har regler för hur deras fest ska gå till, då är det bättre jag inte går och har en egen fest istället.

    Ann på Grönkulla, du skriver
    anne på grönkulla skrev 2008-12-10 08:33:02 följande:
    [citat]
    Så du har rätt att ha åsikter om varför folk tackar nej? Du har rätt att godkänna andra människors beslut? Vilka andra frågor sätter du dig till doms över?
    Varför skulle man ha mindre rätt till åsikt om orsaken till att folk tackar nej, än vad de som tackar nej har om inbjudarna? Om jag vill ge någon en gåva, har jag då inte rätt att ha en åsikt om mottagaren inte vill ha den för att den ansågs för billig?
  • Emmet99

    oj, hela mitt inlägg bidde ett citat. Av detta tar jag lärdom att inte citera två inlägg i samma svar

  • Emmet99

    jamen relationen till vännen är ju mellan mig och mig vän, relationen mellan vännens make är mellan vännen och dennes make, inte mellan maken och mig. Om jag har en vän som inte vill komma för att jag inte bjudit dennes respektive som jag aldrig träffat undrar jag ju dels varför jag aldrig träffat personen om det nu är så viktigt att de skall vara överallt som ett par.

    Låter man bli och gå på begravningar också om ens familj kanske tycker det är olämpligt att folk som inte känner den döde skall komma?


    MolsonCanadian skrev 2008-12-10 14:57:06 följande:
    Mycket väl formulerat. Jag tror, återigen, att det här bottnar i olika syn på vänskapsrelationer. Det här "Om inte han får komma, så kommer inte jag" är något slags rättvisetänk som inte hör hemma i en vänskapsrelation eller ens i verkligheten. Människor betyder olika mycket för en. Så är det. Jag betyder inte alls lika mycket för min bästa väns sambo som jag betyder för min bästa vän. Det är ingenting att gråta över. Och jag tror inte att någon skulle ifrågasätta om jag valde att rädda min bästa vän ur ett brinnande hus före min bästa väns sambo. Det handlar inte om att inte uppskatta min bästa väns kärleksrelation. Det handlar om att just hon är mer värdefull för just mig.
    väl formulerat själv
  • Emmet99
    älskarlivet skrev 2008-12-11 14:46:24 följande:
    Men hon har ju inte skitit i mitt bröllop, hon väljer att inte komma... Är andra vänner inte heller ens vänner om de tackar nej då?
    exakt vad är skillnaden mellan att välja bort och skita i? Väljer jag att inte komma skiter jag ju i att komma?

    och det här med att man inte är en sämre vän för att man tänker olika, nej kanske inte, men det visar vilka värderingar vännen har, och det kanske är värderingar man inte uppskattar att ens vänner har för att de inte fungerar med ens egna. Och förmodligen tänker vännen isf likadant.
  • Emmet99
    älskarlivet skrev 2008-12-11 20:33:37 följande:
    Ja det är det säkert, men jag tycker inte heller man kan kräva något av en vän.. Man kan inte kräva att de ska ge upp allt bara för den andres skull, när det gäller ett bröllop!
    det är fortfarande inte någon som säger något om att kräva :) Förutom de som inte går för att de inte får ha med sin repektive då, för de kräver ju att han/hon skall få komma om de skall behaga dyka upp på sin väns bröllop

    Och som sagt, är det så att det känns som att man måste "ge upp" något för att gå på ett bröllop, då är man då inte välkommen på mitt iaf. Inga martyrer tack.
  • Emmet99

    helt ärligt, om jag som en del här inte skulle vilja gå utan min repektive utan struntar i att gå för att jag inte har den viktigaste i mitt liv med mig... fine, då gör jag det. Sedan går det nåt år och förhållandet skulle ta slut, och plötsligt är den där viktigaste personen i mitt liv inte mycket mer än ett minne... oj oj oj vad jag skulle ångra då att jag inte var på min väns bröllop. Samme vän som kanske tröstar mig när det tagit slut.

    Nu säger jag inte att allas förhållande skall ta slut, det hoppas jag verkligen inte att de gör utan jag hoppas att alla är lyckliga med sina partners för alltid, men scenariot är ju inte helt otänkbart.

    helt hypotetiskt såklart

  • Emmet99
    shakynose skrev 2008-12-12 13:35:04 följande:
    Om bruden anser att vännerna ska komma på bröllopet på hennes villkor om de ska betraktas som vänner i fortsättningen, är inte det att ställa krav på vännerna? Det är ju ett ultimatum som sträcker sig längre än själva bröllopet för tusan!
    det är väl klart att bröllopet sker på värdarnas villkor. På samma sätt som att värdparet sätter klädkod och hålltider och bestämmer vad menyn består av och hur mycket alkohol som ingår i maten och delegerar till toastmastern vilka som håller tal när. Och jag har inte sagt något om huruvida de skulle betraktas som vänner i fortsättningen. Jag menar att om min vän inte vill komma därför att jag inte bjuder respektive så skulle jag omvärdera vänskapen, för jag har väldigt svårt att se hur han/hon värderar mig som vän isf.

    Shakynose: Du menar att förhållanden inte tar slut efter högstadiet? Att folk inte skiljer sig och separerar? Och som jag skrev mer än en gång, det är hypotetiskt. Och det handlar fortfarande inte om att jag inte respekterar att partnern är det viktigaste i livet utan om att min relation är till vännen och inte till en person jag aldrig träffat. Kan man inte ha en vänskap utan att blanda in sin respektive? Skall respektive med på möhippor och svensexor också?
  • Emmet99
    090208 skrev 2008-12-16 21:19:53 följande:
    Och paminner, TS skan ju gifta sig utomlands. Hade ni akt om ni aldrig traffat henne..? Om det ar nya pojkvannens syster, sjalvklart. Men inte nan gammal jobbarkompis kanske.
    jag hade tyckt det känts kostigt och "påträngande" att gå på ett bröllop där jag inte kände paret såvida det inte var en del av nya familjen
Svar på tråden Hur gör man? Bjuder man respektive som man aldrig träffat?