Hur gör man? Bjuder man respektive som man aldrig träffat?

MolsonCanadian

Äldre 9 Dec 12:18
307 svar

Återställ Anmäl

Hur gör man? Bjuder man respektive som man aldrig träffat?

Jag tänker snarare tvärtom. Min väns bröllop är en så speciell händelse att jag svårligen skulle kunna motivera min frånvaro med att jag hellre vill umgås med min pojkvän/man. Det känns oerhört självupptaget. Jag får väl vara tacksam att jag har så goda vänskapsrelationer att det är otänkbart att skippa viktiga händelser i vänners liv med en sådan motivering.

anne på grönkulla skrev 2008-12-09 11:54:15 följande:

Nej absolut inte. Men om jag har olika aktiviteter som konkurrerar om min fritid så väljer jag självklart det som också inkluderar min man, som jag väljer att leva med. Om det vore en fikadate med en kompis vore det ju annorlunda (dels händer det att han kommer med - de är ju oftast hans kompisar också, men även om det vore en tjejmiddag eller så så är ju då aktiviteten planerad av mig också och alla är inkluderade på samma villkor, dvs utan respektive).Om det inte finns nån konkurrenssituation så är det ju annorlunda (jag beskrev ett väldigt konkret exempel ovan), men om jag ska välja vad jag vill lägga tid och pengar på privat på fritiden så är det själv klart för mig att jag hellre väljer honom. Ett bröllop i samma stad tar en hel dag att gå på - sen ska man innan köpa present o fixa kläder - alltihopa kostar både tid och pengar. Vår tid tillsammans är så liten ändå.Han skulle säkert uppmana mig att gå - liksom jag skulle göra med honom om situationen var tvärtom. Jag väljer inte av princip bort inbjudan bara för att men om jag tvingas prioritera så är utgången självklar.
MolsonCanadian

Äldre 9 Dec 12:31
#125

Återställ Anmäl

Jo, jag förstod det. Jag menar dock fortfarande att ett bröllop är betydligt viktigare än en social aktivitet i allmänhet. Även om valet stod mellan en begravning och ett bröllop skulle jag valt bröllopet.

Kanhända att det handlar om hur man ser på relationer man har. Jag är ungefär som Myrmor i det avseendet och avvecklar och/eller bortprioriterar inte vänner för att jag har partner. De blir inte mindre betydelsefulla för mig för att jag har en kärleksrelation. Men det tillhör väl inte direkt ovanligheterna att tjejer släpper allt för att vara med sin pojkvän och går in i någon sorts symbios.

anne på grönkulla skrev 2008-12-09 12:25:28 följande:

Eller i hur etablerade relationer vi lever i?Nåja, de räcker med att konstatera att du väljer att missförstå vad jag säger. Jag sa INTE att jag skulle välja bort ett bröllop för att gosa i soffan med maken. Jag försökte beskriva att om jag hade att välja mellan en (social) aktivitet som inkluderade honom och en som exkluderade honom skulle jag välja den vi kunde göra gemensamt. Dels för vår gemensamma skull, dels för att det känns roligare att umgås med dem som ser oss båda och vår betydelse för varann och vårt gemensammaa liv. På samma sätt resonerar vi när vi bjuder folk, vill vi att folk ska känna sig prioriterade och välkomna så bjuder vi med respektive.Men om din bekanstskapskrets fungerar annorlunda så är det ju bra.Jag tror också sällan den här situationen uppstår när det gäller vänner, de har oftast träffat ens respektive (men har de inte det så är det ett utmärkt tillfälle att göra det) - jag tror det oftare uppstår med släktingar man inte träffar så ofta.När vi gifte oss hade vi under 20 närvarande, varav 2 var respektive vi inte träffat förut. En tredje för oss okänd respektive valde att inte delta men var bjuden. Båda valen var lika ok, men för oss var det viktigt att de vara välkomna. Deras livspartner som vi kände var viktiga för oss den dagen och då var de också det.
MolsonCanadian

Äldre 9 Dec 12:33
#126

Återställ Anmäl

Huvudet på spiken.

Emmet99 skrev 2008-12-09 12:27:12 följande:
Tja, jag räknar ju med att brudpar vill att deras nära och kära skall finnas på deras bröllop, och har jag aldrig träffat dem kan jag ju inte vara när och kär. Jag skulle aldrig kunna känna mig förolämpad av att inte bli bjuden till ett bröllop där jag inte känner paret, jag blir snarare väldigt hedrad om jag blir bjuden på bröllop. Som med alla festligheter. Går jag på en fest, inte tusan förväntar jag mig att de skall vara tacksam för att jag kommer, det är ju jag som blir tacksam för att de vill ha mig som gäst. Så ser jag det i alla fall. Sedan har jag personligen absolut inga problem med att gå på bröllop utan killen, har redan gjort det två gånger =) Jag lever ju med honom och träffar honom varje dag, så känner inte att vi alltid måste göra allt tillsammans, även om det såklart är roligt.
MolsonCanadian

Äldre 9 Dec 14:41
#160

Återställ Anmäl

Fast det är ju det du gör när du inte går på din väns bröllop om inte han är bjuden - bortprioriterar din vänskapsrelation med den som gifter sig. Hade du prioriterat umgänge med din man framför en kväll med brännboll och öl hade jag köpt det. Däremot inte att man väljer bort sin väns bröllop om inte ens man är med.

anne på grönkulla skrev 2008-12-09 12:37:26 följande:

Det är ju inte lätt för dig att veta, men i mitt fall stämmer nog inte teorin om total symbios med maken - som jag är särbo ifrån pga mitt jobb och därför träffar i snitt var tredje månad, eller max ca 3 månader totalt varje år. Bortprioriterat mig själv eller några vänskapsrelationer för hans skull har jag aldrig gjort under våra snart 10 år. Snarare har vi båda sett till att både hans och mina vänner blivit våra vänner - vilket också lätt kan ligga till grund för den syn jag ger uttryck för.Inte för att jag behöver försvara mina val i livet för nån på BT - men ändå...
MolsonCanadian

Äldre 9 Dec 18:00
#184

Återställ Anmäl

De väljer ju inte bort dig om de bjuder dig.

I min värld så skulle det aldrig ske att jag väljer bort en vän för att denne inte bjöd min pojkvän/man. Inte heller är jag så upptagen av att andra ska förstååå hur viktig min pojkvän/man är för mig att jag känner mig förolämpad om han inte blev bjuden till min vän, som han inte känner. Jag kan ärligen säga att hade jag en vän som resonerar som du skulle jag inte bjuda vederbörande överhuvudtaget. Det är högst tveksamt om jag alls skulle blivit vän med någon så självupptagen.

anne på grönkulla skrev 2008-12-09 14:46:26 följande:

Om situationen skulle uppstå så skulle jag prioritera dem lika mycket (eller i det här fallet lika lite) som de prioriterat mig genom att inte bjuda oss båda. Så visst, vill du tjafsa så - väljer de bort mig eller oss så har jag lättare till att välja bort dem.Vänskap, och respekt, och prioriteringar, är ömsesidiga i min värld.Som tur är har vi aldrig ställts i situationen där frågan ställts på sin spets.
MolsonCanadian

Äldre 9 Dec 18:09
#185

Återställ Anmäl

Fast "gifta i 10 år" är en nyligen påkommen premiss som Anne på Grönkulla introducerade i en diskussion om okända pojkvänner à la tvåveckorsligg.

Hammerman1 skrev 2008-12-09 16:20:11 följande:
Jag tycker överhuvudtaget inte att situationen grönkullan grillas för är jämförbar med det som tidigare diskuterats i tråden (tycker snarare att hon har en sund inställning till sin relation). Det jag visat stöd för är den eventuella oviljan att bjuda någon som varit tillsammans med en av gästerna i blott några dagar när inbjudningskorten skickas ut. Det finns däremot absolut inget som säger att man inte kan bjuda nyblivna respektive man aldrig träffat, jag skulle snarare se det som en riktigt storsint gest, men samtidigt förstår jag om folk känner att de har en budget att följa och inte vill ha "okända" på bröllopsfesten. Att däremot fara på ett bröllop och lämna partnern hemma när man varit gifta i 10 år... nja.
MolsonCanadian

Äldre 9 Dec 18:34
#187

Återställ Anmäl

Jag har förstått det. Själv är jag insatt i hur mina vänner har det, så någon okänd pojkvän finns inte i min vänkrets.

älskarlivet skrev 2008-12-09 18:10:01 följande:
Fast en pojkvän kan vara okänd även om det inte är ett tvåveckors ligg... Vi kommer i alla fall dra gränsen den dagen vi skickar ut inbjudninganra..
MolsonCanadian

Äldre 10 Dec 08:14
#191

Återställ Anmäl

Att träffa och vara okänd är väl olika saker?

älskarlivet skrev 2008-12-09 20:57:52 följande:
Fast jag och mina vänner har rätt ofta tjejkvällar och där är inte våra respektive med, därför dröjde det väldigt länge innan jag träffade vissa av mina kompisars respektive. Vissa av mina vänner bor i andra städer och kommer kanske till vår hemstad utan respektive. Inte konstigt om man inte träffat respktive då..
MolsonCanadian

Äldre 10 Dec 08:23
#193

Återställ Anmäl

Jag tror, som Emmet99 påpekade, att vi har väldigt olika inställning till att bli bjuden. Jag menar att det är en ynnest att bli bjuden - inte en rättighet. Följaktligen anser jag heller inte att det är en rättighet eller en självklarhet att någon som aldrig träffat min pojkvän skulle bjuda honom på sitt bröllop. Jag anser att det är enorm skillnad mellan att bjuda på fest eller middag jämfört med att bjuda på bröllop.

Ja, det är självupptaget att tjura över att ens okända pojkvän inte bilr bjuden till min väns bröllop så till den milda grad att man väljer bort vännen. Det är rent av högstadiefasoner över det.

anne på grönkulla skrev 2008-12-10 08:11:24 följande:

Självupptagen eller inte - jag förväntar mig inte att jag som inbjudare ska kommendera folks närvaro - oavsett vad det är till för fest. Jag förväntar mig inte att alla ska släppa allt när jag kallar oavsett på vilka premisser. Jag har också långt om länge försökt förklara min "default"-inställning i den här frågan och jag tackar dem som försökt få till en dialog i ämnet - även när den går utanför TS' ursprungliga fråga.Som inbjudare/brudpar avgör man tid och plats/vilka som är bjudna (t ex med eller utan respektive eller barn/vad de bjuds på/klädkod/ev kuvertavgift/ev obligatorisk övernattning med eller utan kostnad/etc etc. Som gäst får man då ta ställning till de givna premisserna och utifrån dem tacka ja eller nej. Som inbjudare vill jag ge premisser som kan inkludera så många som möjligt av dem jag bjuder, som gäst försöker jag så gott jag kan att komma - men ingetdera funkar alltid. Full pott är svårt att få och får ses som bonus.Jag har väldigt svårt att ta ställning till hur det skulle se ut när nån har en partner som är helt okänd för alla - det medger jag. När min man och jag träffades var mina vänner och min familj oerhört nyfikna på honom och likadant reagerar jag när någon mig närstående träffar någon ny - vi nästan insisterar på att få träffa honom eller henne så snart som möjligt och sen är den personen inkluderad i gänget/familjen. Ett exempel: En väninna träffade nyligen en ny kille (vi umgås inte ens jättenära med henne) som hon tog med på en fest. Min mans reflex var att omedelbart försöka hitta en tid att bjuda dem båda på middag så vi får chans att lära känna honom och han ska känna sig inkluderad. I somras var vi bjudna på fest hos en kollega till maken som jag inte träffat men som insisterade på att jag skulle komma med så de fick lära känna mig som de hört talas om så mycket (och jag kände flera andra där men inte just födelsedagsbarnet) - jag hade jättetrevligt. Likadant fungerar min familj - att det inte skulle finnas sittplats och middagsmat för en extra person känns avlägset, oavsett om den är känd förut eller inte. Är personen viktig för en person som står mig nära så är personen (åtminstone potentiellt) viktig för mig.Men visst, på en formell sittning med hög kuvertkostnad och lång planeringstid funkar det inte alltid så lätt. Men att man försöker hålla öppet så långt det går för planeringen för om bästa väninnan har en ny kille eller liknande känns självklart i min värld. Hon har förhoppningsvis också omdömet att inte ta med sig ett rent engångsligg - de vill man nog inte visa upp alla gånger! Men att jag i sig skulle besväras av att "fel" personer finns på bilder från festen och därför ha synpunkter fårn det perspektivet på hur seriösa de får vara, nej - det har jag svårt att se.
MolsonCanadian

Äldre 10 Dec 08:30
#196

Återställ Anmäl

Det är inte upprörande att någon tvingas tacka nej. Att någon däremot tackar nej för att denne blir sur över att pojkvännen inte är bjuden, är så barnsligt att vederbörande inte borde blivit bjuden överhuvudtaget. Begriper man inte bättre, så är det bättre man sitter hemma och ugglar med pojkvännen.

anne på grönkulla skrev 2008-12-10 08:26:48 följande:

Jag vet inte när jag skulle antytt att det är en rättighet att bli bjuden. Däremot har man som inbjuden rätt att tacka ja eller nej utifrån de premisser som ges. Att man som inbjudare anser att man har rätt att förvänta sig att alla ska lägga ifrån sig allt och komma när man blir kallad känns avlägset för mig. Att inkludera så många som möjligt däremot känns självklart, liksom att glädja sig åt dem som kommer. Jag tror skillnaden snarare är i hur man ser på inbjudan, som välkomnande eller kommendering.Får jag fråga - varför bli så upprörd över om någon tvingas tacka nej? Har man som inbjudare rätt att döma över folks skäl att tacka nej?

«
‹
Sida 3 av 4
1
2
3
4
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Hur gör man? Bjuder man respektive som man aldrig träffat?

Hur gör man? Bjuder man respektive som man aldrig träffat?

INNEHÅLL