Hur gör man? Bjuder man respektive som man aldrig träffat?

Du tycker inte att "valt att bli en del av en tvåsamhet" är lite väl starka ord för en tvåveckorsfling?Förmodligen har vi helt olika referensramar. I min värld räknas inte 2 veckor som ett etablerat förhållande. Jag har bekanta som räknar ett par dagar som ett förhållande. Och två dagar senare har de bytt till ett annat förhållande. Att anse sig vara "etablerad" efter två veckor påminner mig om fjortisar som förlovar sig. I min värld står inte heller en vänskap och faller på att jag inte bjuder en tvåveckorsflickvän/pojkvän. Det är inte där respekten för varandra som vänner sitter. Den sitter betydligt djupare än så. Så, som sagt, förmodligen har vi helt olika referensramar.

Håller helt med Anne på Grönkulla!

visst sörru Samma visa varje gång... Det är som att just i vissa frågor (tex respektivebjudning kuvertavgift och brudöverlämning) är det inte ok att bara tycka olika. Man bara måste övertala världen om att ens sätt att se på saken är det rätta . Hoppas ni hittar en lösning som passar er i alla fall .

oj, slarviga jag såg inte det där med utomlands.. Uj. Då blev det svårt.. Har absolut ingen aning om hur jag hade gjort i så fall. Vet inte om jag hade velat åka bort utomlands till ett bröllop där jag tex bara känner brudparet om jag var ensam, eftersom brudparet lär ha fullt upp. Å andra sidan är det ett gyllene tillfälle att lära känna nya människor. Och man kanske känner de andra gästerna. Jag hade absolut inte tagit illa upp av att inte bli bjuden i alla fall. (om det tex var pojkvännen som blev bjuden utan mig)

Ja, självklart har jag rätt att ha åsikter om varför folk tackar nej. Anser man att vänskapen är så betydelselös att man väljer bort en väns bröllop för att uggla med pojkvännen, så är det inte en person jag skulle bjuda överhuvudtaget. Det är förstås ett hypotetiskt resonemang eftersom jag inte har sådana vänner och inte heller kommer att bli vän med någon så urbota dum.

Hon är en vän för mig, man behöver inte dela alla åsikter med sina vänner. Däremot tycker jag att det är tramsigt att resonera som hon gör.. Att vi inte har samma åsikter om det här med barnuppfostran etc gör inte henne till en sämre vän..

Att skita i sin väns bröllop, dvs en stor händelse i sin väns liv, anser jag vara mer än fråga om delade åsikter. Jag anser att man inte är en vän när man beter sig på det viset. Med sådana vänner behöver man knappt några fiender.

Absolut inte. Du får gärna läsa vad jag skriver. En vän som tackar nej till att komma på ett bröllop med MOTIVERINGEN att om inte pojkvännen är bjuden, så kommer inte hon heller, är inte en vän. Skulle motiveringen vara att hennes pappa har dött, att hon inte får ledigt från jobbet, att hon redan beställt semester till Maldiverna etc etc är något helt annat. Det förstår väl till och med du?Jag är innerligt glad att jag slipper nöja mig med ytliga bekanta som "vänner".

det är fortfarande inte någon som säger något om att kräva :) Förutom de som inte går för att de inte får ha med sin repektive då, för de kräver ju att han/hon skall få komma om de skall behaga dyka upp på sin väns bröllop Och som sagt, är det så att det känns som att man måste "ge upp" något för att gå på ett bröllop, då är man då inte välkommen på mitt iaf. Inga martyrer tack.

helt ärligt, om jag som en del här inte skulle vilja gå utan min repektive utan struntar i att gå för att jag inte har den viktigaste i mitt liv med mig... fine, då gör jag det. Sedan går det nåt år och förhållandet skulle ta slut, och plötsligt är den där viktigaste personen i mitt liv inte mycket mer än ett minne... oj oj oj vad jag skulle ångra då att jag inte var på min väns bröllop. Samme vän som kanske tröstar mig när det tagit slut.Nu säger jag inte att allas förhållande skall ta slut, det hoppas jag verkligen inte att de gör utan jag hoppas att alla är lyckliga med sina partners för alltid, men scenariot är ju inte helt otänkbart. helt hypotetiskt såklart

Och paminner, TS skan ju gifta sig utomlands. Hade ni akt om ni aldrig traffat henne..? Om det ar nya pojkvannens syster, sjalvklart. Men inte nan gammal jobbarkompis kanske.

Shakynose:1. Gor du nansin nanting utan din kille? Om du far en inbjudan till tandlakaren, men inte han... Na sorry, men kunde inte lata bli... Undrar dock hur det ar med ditt sociala liv...2. Min man kommer aldrig bli den viktigaste personen i mitt liv.

Jag hoppar in i diskussionen... Och säger att jag själv är viktigast för mig (ego, va?). Har inga barn, så det kan jag inte uttala mig om. Och skulle nog inte konsekvent välja min man före en familjemedlem eller nära vän. Det får behovsprövas... Om en vän, som inte känner min man så väl, skulle bjuda mig på bröllop utan honom... Eller någon vän skulle bjudit mig utan honom innan vi förlovade/gifte oss... Så skulle jag gå. På vårt bröllop resonerade vi som så, att nära kollegor blev bjudna utan sina respektive. Vi har inte träffat deras respektive, och kommer sannolikt inte göra det heller. Och träffas litet kort är inte samma sak som att umgås... Däremot kompisgänget, som vi båda umgås i. Där blir respektive medbjudna oavsett hur lång/kort tid de varit tillsammans. Vi bjöd till och med den respektive som tillkommit efter att inbjudningskorten skickats ut. Eftersom vi aldrig skulle få för oss att spekulera i hur förhållandet kommer gå skulle vi aldrig ge oss in och värdera om det är "seriöst" eller inte. En del är seriösa efter en vecka, sånt kan man aldrig avgöra som utomstående... Så vi bjöd alltså folk som ingen av oss träffat. Visade sig vara helt rätt beslut, och även om det tagit slut kort efter så hade vi inte ångrat oss ändå.

exakt, så hade jag nog oxå känt. Och som sagt, min vän det handlar om är min äldsta vän och hon är självklart inbjuden, men hennes kille är helt ny och det verkar inte speciellt seriöst. Jag pallar inte ha det så att hon velar i ett halvår, "han ska med, han ska inte med"..nej tack.

jag har inte frågat henne, jag lämnade en inbjudan till henne och hon tyckte det var en fantastisk bra idé att vi ska gifta oss utomlands. jag sa ingenting om hennes dejt. Några dagar senare så säger hon: "jag har bokat flyg, vi kommer ner den 26e..." VI? Ok, då anatar jag att hon räknar med honom. Ärligt talat så struntar jag i vilket nu. Hon får väl ta med honom, men vi bör ju veta en vecka innan med tanke på kuvertavgiften.