Jo, jag förstod det. Jag menar dock fortfarande att ett bröllop är betydligt viktigare än en social aktivitet i allmänhet. Även om valet stod mellan en begravning och ett bröllop skulle jag valt bröllopet.
Kanhända att det handlar om hur man ser på relationer man har. Jag är ungefär som Myrmor i det avseendet och avvecklar och/eller bortprioriterar inte vänner för att jag har partner. De blir inte mindre betydelsefulla för mig för att jag har en kärleksrelation. Men det tillhör väl inte direkt ovanligheterna att tjejer släpper allt för att vara med sin pojkvän och går in i någon sorts symbios.
anne på grönkulla skrev 2008-12-09 12:25:28 följande:
Eller i hur etablerade relationer vi lever i?Nåja, de räcker med att konstatera att du väljer att missförstå vad jag säger. Jag sa INTE att jag skulle välja bort ett bröllop för att gosa i soffan med maken. Jag försökte beskriva att om jag hade att välja mellan en (social) aktivitet som inkluderade honom och en som exkluderade honom skulle jag välja den vi kunde göra gemensamt. Dels för vår gemensamma skull, dels för att det känns roligare att umgås med dem som ser oss båda och vår betydelse för varann och vårt gemensammaa liv. På samma sätt resonerar vi när vi bjuder folk, vill vi att folk ska känna sig prioriterade och välkomna så bjuder vi med respektive.Men om din bekanstskapskrets fungerar annorlunda så är det ju bra.Jag tror också sällan den här situationen uppstår när det gäller vänner, de har oftast träffat ens respektive (men har de inte det så är det ett utmärkt tillfälle att göra det) - jag tror det oftare uppstår med släktingar man inte träffar så ofta.När vi gifte oss hade vi under 20 närvarande, varav 2 var respektive vi inte träffat förut. En tredje för oss okänd respektive valde att inte delta men var bjuden. Båda valen var lika ok, men för oss var det viktigt att de vara välkomna. Deras livspartner som vi kände var viktiga för oss den dagen och då var de också det.