Hur gör man? Bjuder man respektive som man aldrig träffat?

Ja, självklart har jag rätt att ha åsikter om varför folk tackar nej. Anser man att vänskapen är så betydelselös att man väljer bort en väns bröllop för att uggla med pojkvännen, så är det inte en person jag skulle bjuda överhuvudtaget. Det är förstås ett hypotetiskt resonemang eftersom jag inte har sådana vänner och inte heller kommer att bli vän med någon så urbota dum.

anne på grönkulla skrev 2008-12-10 08:33:02 följande:

Då är hon, i mina ögon, ingen vän. Jag vet inte vad andra har för vänskapsrelationer, men mina bygger på en genuin omtanke om varandra och där ingår att man uppriktigt bryr sig om vad som händer i deras liv. Det innebär också att man har förmåga att sätta sig själv åsido när något viktigt händer. Jag och mina vänner har allesamman gått igenom olika stora händelser i livet, både negativa och positiva. Om min vän ringer till mig och berättar att hennes mamma har dött, eller att hon har träffat en alldeles underbar man, så bemöter inte jag det med att fokusera på mig själv. Man följer med, helt enkelt.

Gissningsvis definierar man vän på olika vis. Jag kallar inte människor som jag super till med ibland för mina vänner. De fyller givetvis sin funktion och jag kan ha mycket glädje av dem, men de är inte mina vänner och de ingår inte i "nära och kära" som jag bjuder på bröllop. Den här "rättvisetanken" verkar ha gått överstyr.

Om vänskapen är beroende av huruvida ens partner blir bjuden eller inte, så är det i mina ögon inte mycket till vänskap från början. Oförmågan att sätta sig själv åsido för sina vänners stora händelser i livet är för mig ett tecken på att begreppet "vän" används väldigt generöst.

Skulle jag upptäcka att jag inte ville gå på min väns bröllop utan min käresta så skulle jag ifrågasätta hur sund min relation till min käresta är.

Mycket väl formulerat.

Jag tror, återigen, att det här bottnar i olika syn på vänskapsrelationer. Det här "Om inte han får komma, så kommer inte jag" är något slags rättvisetänk som inte hör hemma i en vänskapsrelation eller ens i verkligheten. Människor betyder olika mycket för en. Så är det. Jag betyder inte alls lika mycket för min bästa väns sambo som jag betyder för min bästa vän. Det är ingenting att gråta över. Och jag tror inte att någon skulle ifrågasätta om jag valde att rädda min bästa vän ur ett brinnande hus före min bästa väns sambo. Det handlar inte om att inte uppskatta min bästa väns kärleksrelation. Det handlar om att just hon är mer värdefull för just mig.

Skulle du må dåligt av att inte ha din partner med dig på ett bröllop?

Att acceptera som par har ju inte heller med saken att göra. Det finns mängder av tillfällen som ni kan visa upp och bekräfta att ni är ett par. Varför måste det göras på ett bröllop?

Jag menar fortfarande att de som ska avgöra vem som får komma på ett bröllop är de som gifter sig.

Ja, jag tycker också att det är skumt om man inte har koll på sina vänners partners. Jag har ju vänner lite varstans i världen så visst - jag har kanske inte träffat alla partners, men visst sjutton är jag inkluderad i vad som sker. Det är dock inte huvudsaken, utan huvudsaken är att vänskap är vänskap alldeles oavsett partner.

Jaha? Och din poäng var? Att du har rätt att ha den åsikten?
Det har du givetvis.

Att skita i sin väns bröllop, dvs en stor händelse i sin väns liv, anser jag vara mer än fråga om delade åsikter. Jag anser att man inte är en vän när man beter sig på det viset. Med sådana vänner behöver man knappt några fiender.

Men du förväntar dig att det är någon form av svek om din vän inte bjuder din pojkvän?

Fast du drar helt otroliga känslomässiga växlar på det här. Att du är vän med någon betyder inte att du är vän med dennes pojkvän. Du är väl ändå vän med din vän oavsett eventuell pojkvän?
Du uttrycker dig onekligen som att du och din partner lever i symbios och därmed blir du stött av att du skulle uppskattas som vän, men inte han.

Jag skulle inte ens tänka tanken att ta illa vid mig av att min vän bjuder mig på bröllop. Jag skulle bli glad, hedrad och eftersom vår vänskapsrelation bygger på oss två som individer, inte på eventuella pojkvänner, skulle jag inte bry mig ett skvatt om huruvida hon bjuder min pojkvän eller inte. Han är inte relevant i sammanhanget. Det är precis samma princip som att jag inte skulle rädda min bästa väns sambo ur ett brinnande hus före min bästa vän.

Absolut inte. Du får gärna läsa vad jag skriver. En vän som tackar nej till att komma på ett bröllop med MOTIVERINGEN att om inte pojkvännen är bjuden, så kommer inte hon heller, är inte en vän. Skulle motiveringen vara att hennes pappa har dött, att hon inte får ledigt från jobbet, att hon redan beställt semester till Maldiverna etc etc är något helt annat. Det förstår väl till och med du?

Jag är innerligt glad att jag slipper nöja mig med ytliga bekanta som "vänner".

Läs gärna mitt inlägg om motivering.

Det handlade om att skita i sin väns bröllop med motiveringen "får inte han, så kommer inte jag". Om det gäller barn eller pojkvän eller någon annan är ovidkommande. Det är fortfarande motiveringen bakom som säger något om vänskapen.

Det är helt riktigt att jag inte är vän med människor som skiter i mig. Jag är heller inte vän med människor som jag skiter i. Andra människor kan gott anse sig vara vän med människor de skiter i och som skiter i dem. Det förändrar inte det faktum att jag inte anser att det är fråga om vänskap när man fokuserar på sig själv när ens vän går igenom något stort i livet. Jag får väl vara tacksam att jag kan vara så kräsen att jag slipper dras med halvmesyrer till vänner.

Hon skiter ju i en av de viktigaste händelserna i ditt liv med hänvisning till sig själv och sin egocentrism. Det är för mig obegripligt hur man kan anse att en sådan människa är en vän. Men återigen, gissar jag att begreppet "vän" används väldigt olika.

Och det är där jag menar att synen på vänskap kommer in.
Det är självklart för mig (och mina vänner) att en viktig händelse för min vän är en viktig händelse också för mig och vice versa. Vi både tar och är del i varandras liv.

Nej, jag har redan förklarat skillnaden mellan att skita i och att inte kunna. Vad i min förklaring var otydligt?

I min värld är det ingenting som spelar roll i en vänskap. I bekantskap och kompisskap - visst. Men jag skulle aldrig missa en väns bröllop med en sådan motivering.

Och jag vidhåller att det handlar om olika syn på vänskap.

Jag kräver inte att mina vänner ska komma på vårt bröllop. De ser det som en ynnest, liksom jag ser det som en ynnest att få komma på deras bröllop.

Sedan kan det vara läge att påpeka att jag inte kräver något av mina vänner som jag inte kräver av mig själv.

Bingo.