Föräldrar.... (långt)

Men skit i dom val!!!

Har underbara foraldrar, men daremot en knepig syrra... Har ingen kontakt idag, gud vad skont! Nar barnen blir vuxna tar vi kontakt med dom igen, sa vi ar inte oroliga att vi forlorat dom for all framtid.

Nu sager jag inte att du helt ska dumpa foraldrarna, men undvik dom om dom ar dumma. Tycker du ska omge dig av manniskor som gor dig glad istallet!

problemet är ju mycket att hon kan förbjuda mig att träffa min lillasyster som är 13... blir hon arg ka hon göra sånt.. ibland känns det som jag går på glas runt henne så jag får träffa syrran...

Jeg er så ehldig at jeg har en mamma som er helt underbar, hun gikk fra min far for ca 10 år siden. Da hadde hun levd i 15 år med en voldelig mann. Jeg har sett min far slå min mamma. Mamma møtte en gammel ski kompis for 10 årsiden og de ble forelsket over en helg mamma var på ett skirenn. Når hun kom hjem hadde hun fått nok mot til å gå fra min far. Dette er det smarteste hun har gjort. Mannen mamma møtte har stilt opp mer som en far enn hva min ordentlige far har gjort, og jeg elsker han som en far. Min far er maipulerende, voldelig og lyver. Min m2b liker han virkelig ikke, og ikke jeg heller.
Desverre var ejg så dum at ejg ringte min far i går for å få det nye mobil nr til min lille bror. Min mamma har nettop hatt innbrudd så hun trengte en undersift av min bror (men han telefon er jo stjålet..) jeg får vite at han ikke har noe nytt nr men har fått nytt sim kort. Min far klarer å si at han tror at det er noen av min bror sine kompiser som har brutt seg inn hos mamma. Han beskjylder sin egen sønn for noe han ikke har noe med, eller vet noe om. Hvor langt har man ikke sunket når man sier noe slikt????
velkommen til den syke verden!

Esonda- man blir ledsen när man läser, tänk att det ska vara så komplicerat att ha en relation till sin familj.
Känner igen mig i mycket som du skriver, då det inte alltid är det lättaste att ha en bra relation med sin egen familj.
Din mamma ska inte trampa på dig! Hon kränker och sårar.
Förstår din rädsla över att inte få träffa din lillasyster. Den vill du inte förlora. Men gå förbi dom, och ta ett tillfälle där du kan prata med din lillasyster ensam. Berätta att du älskar henne och att hon betyder jättemycket för dig.
Lämna en dörr öppen och säg att du alltid kommer att finnas där för henne, och oavsett om er mamma osams med dig så betyder det inte att du utestänger din syster.
Kanske får ni lite besvärligare att umgås ett tag, men så länge du ringer din syster, skickar sms, mail, brev, besöker henne enskilt utan dina föräldrars inblandning tex efter skolan och fikar, kommer på avslutningar mm. Sen kommer nog din syster förstå att om din mamma gör det svårt för er att träffas så kan hon aldrig att kunna sudda bort dig!
Om du visar att din plats är här för att stanna, så vet din syster det i sitt hjärta!

tack för svaren. självklart vet min älskling att jag finns hos henne hela tiden och likadant var det för mig och min storasyster som mamma har behadlat precis likadant. Säger till lillan hela tiden att vad det än är, är det än är så kan hon ALLTID komma till mig & min sambo och prata, umgås, fika sova över och allt. Hon vet om det och hon kommer själv till mig och frågar mig varför hon inte kan få något som hon vill ha när mamma köper en massa skit som hon inte ens använder... jag säger att jag vet inte men mamma fungerar på det sättet att hon tänker mer på sig själv. Lillan har det inte lätt nu, både jag och min äldre syrra vet för hon gör samma sak. Hon typ tränar upp våran lillasyster till att älska mamma så djupt att hon aldrig kommer lämna henne, hon ger henne herbalife pulver till frukost och snackar skit om mig och säger att du fattar väl att allt michelle säger är inte sant, hon lovar dig massa saker men håller det aldrig. (Håller allt jag säger till lillan och aktar mig noga för att lova nått som jag vet inte kan hålla.) Lillsyrran blev jätte ledsen när hon var liten om någon svärde i närheten av henne och en gång ringde hon till mig och storlipade och frågade vart jag var någonstans.. Jag var då 15. Jag frågade henne vad som hade hänt och hon sa att mamma hade sagt J***a S***Unge och inte gett henne någon mat fast hon var hugrig. Jag som vet hur mamma är blev riktigt förbannad, sprang hem (ca 2 km) och direkt upp till lillans rum, tröstade henne och fick veta hela historien. Hon hade då varit trött och lite grinig och tjurig så mamma tyckte hon hade betett sig illa. Gick ner till mamma och skällde ut henne och mamma försvarade sig och blev arg. Så JAG gjorde mackor till henne så satt vi på rummet och åt. Jag fattar inte M är jättekänslig just u med när hon bara är 13 och det kommer bli värre. Jag säger ifrån när jag väl kan. Men nu när jag inte bor hemma blir det svårare för jag tänker inte förlora kontakten jag har med syrran.

Är din lillasyster 13?
Då rekommenderar jag absolut att du tar kontakt med Barn- och ungdomsgruppen i din kommun så att de kan reda ut hemförhållandena. Om din mamma inte har föräldraförmåga ens att förse din syster med mat, så är det skäl för placering. Hon kan placeras hos dig och din sambo eller hos din storasyster, vilket är brukligt eftersom man söker lösningar i nätverket i första hand. Jag är ganska insatt i den här sortens problematik eftersom jag jobbar med kriminella ungdomar (13-18), så vill du bolla saken kan jag vara behjälplig.

problemet är att jag redan har vatt hos socialen pga att jag ite fick pengar till mat när jag bodde i jkpg, de ville ite hjälpa.. Det enda jag kan göra är att finas där för henne. min syster förskte är jag var 13 och det hjälpte inte heller... dom gör inget åt det.. vad jag vet så hände det en gång.. Mat får hon men ändå..

Fast det här är inte fråga om försörjningsstöd. Det här är fråga om föräldraförmåga. Det är två skilda saker och två skilda enheter. Att du inte fick försörjningsstöd som 16-åring beror sannolikt på att din mamma fortfarande var försörjningsskyldig.
Be att få ett möte med en ungdomssekreterare, du och din syster. Ansök om stöd i form av t ex familjehemsplacering. Då är de skyldiga att utreda och leder utredningen fram till att någon familjehemsplacering inte är aktuell, så kommer det beslutet i skriftlig form med besvärshänvisning. En ansökan måste man starta utredning på, serru. En anmälan måste man inte starta utredning på.

Det finns så mkt knäppa föräldrar har jag märkt både i mitt jobb och bland vänner. Hur gammal är du nu? Jag tänkte direkt att jag hoppas att du aldrig tänker att detta är ditt fel. Det är din mamma som är osäker. Att du förlovat dig och har det bra kanske svider för att du har saker som hon velat ha. Även om hon kanske har vissa av dem redan så är det antagligen inte på samma sätt som du har det = bättre. Hon avundas dig eller vet inte vad hon ska göra med sina egna känslor och istället blir hon arg och taskig. Det är klassiskt, typiskt mobbare att trycka ner andra för att själv må bättre. Fortsätt att leva DITT liv, flytta om du måste. Kanske kan du komma på nåt sätt att få träffa din syster ändå men försök att inte behöva träffa de andra så mkt på nåt sätt. Svårt jag förstår det :(