Elfte omgången av Nu har jag gjort det igen!!!

MuffinsTönt

Har svarat dig!!!!
kram på dig

Stackars muffin, jag förstår dig. Det är faktiskt ungefär den enda anledningen du kan ha för att höra av dig (om nån vecka kanske sådär) för att "begära en deadline". Eller ännu bättre, sätt en själv!

Muffins - jag tycker att Annes idé är bra. Sätt en deadline själv. Hur länge tror du att du orkar leva i ovisshet?

Sen det där med relationen med familjen i förhållande till relationen med ens partner. Det är en nöt man knäcker nästan dagligen i olika former. Ens relationer med familjen mäts ju på olika sätt hela tiden i ens andra djupa relation - dvs den till ens partner. Ibland blir man prillig och ibland går det bra.

Oavsett hur din historia med grabben slutar så har du lärt dig en massa om dig själv och hur du reagerar i sådana här situationer. Sådana kunskaper är jätteviktiga att ha i framtiden - oavsett om framtiden innehåller ett liv med grabben eller med någon annan som visar sig vara den riktiga prinsen.

*kramar om*

Mrs B
Tack för svar. Det är klurigt det här.

Jag ska ta och sätta en deadline till mig själv. När det är nära datumet ska jag fråga honom hur han vill ha det. Efter det ska jag bstämma vad jag ska göra. Om vi blir tillsammans igen eller game over. Det är inte 100% att det jag vill nu gäller då också. Som en kompis till mig säger, det är inte säkert att du är där när han är "redo". Det kanske blir din tur att tveka. Vi får se!

Jag var såå bitter på mig själv igår om familjeproblem som jag inte orkat/kan/vill ta tag i det. Det kändes som det var orsaken till allt det här. Kanske, kanske inte. Känns så jäkla dumt,onödigt att nåt sånt ska påverka ens relation.
Vore annat om vi "växer ifrån" varandra eller hittar nån annan. Skit!Sen är jag bitter på att han inte kunde säga ngt ibörjan. Då fanns det en chans att rädda det hela. Inte låta tills nu!

Hursomhelst så har jag lärt mig hur jag ska hantera i fortsättningen. - Med eller utan grabben.

Vickan är sååå klok!

Här har jag kört slut mig på gymmet - nu väntar soffan o lite nördig facklitteratur - men gissningsvis somnar jag...

Förresten, berättade jag att vi träffades på Sats igår. Vi sa hej och småpratade. Sen gick vi åt olika håll.

Det blir så svårt det här om jag ska va "kall". Kan ju inte sluta hälsa, vi känner ju varann. Samtidigt så hade jag lust och flyga mig på honom! *skärpning*

Känn efter hur mycket du orkar vara vagt bekanta o småprata när ni stöter på varann. Att inte orka är helt ok.

Mycket riktigt somnade jag - utan att öppna boken! Nu, mat!

Anne
Hehe, så händer mig också. Man blir dubbelt så trött och dubbelt så hungrig.