Elfte omgången av Nu har jag gjort det igen!!!

aaaa jag stod emot semla igår... men jag har fått för mig att jag ska äta semla och dricka latte till Vasaloppet på söndag fm... hm,.....

*vinkevink*

nyckelord från min lördag: shopping i solen, nya gardiner, sågspån, spikdragning, mensont, mysmiddag med gott vin!

och just nu: melodifestival!

glömde en sak..... TAPETJAKT.... vad 17 ska vi ha för tapet i sovrum nr 2????

sovrummet ska även kunna funka som arbetsrum....

och jag är sugen på klädshoppning.. hm....

träningsvärk av sex... maaaaaj gaad... hur lyckas ni?!?!

fniss fniss... galet i alla fall

annars måste jag rösta emot förslaget att helgen redan är slut... jag vill slöa/renovera mera!

Muffins - Sis har helt rätt! Ibland handlar det om att enas om att man är oeniga.

Tänk på HUR ni pratar om det. Anklaga inte utan konstatera att "Jag blir sårad när.." eller "Jag förstår inte hur du tänker när...". Ta inte på dig skulden utan sköt din del av samtalet utifrån att ni har lika stor del i relationen. Det är väldigt lätt att hamna i en bakåtvolt som innebär att man ber om ursäkt för något som egentligen sårade en själv... Tänk igenom ett sätt att diskutera som utgår från; inte anklaga, inte skuldbelägga, inte ta på sig all skuld och samtidigt konstatera: Att man kan inte vara enig om allt, hur går ni vidare utifrån att ni är oeniga??

Maken och jag är knappast nåt skolexempel på hur man SKA göra. När vi var oeniga senast (inte osams alls dock) handlade det om vardagsrumsgolvet. Han tycker att allt ska bytas samtidigt för att skapa enhetlighet. Jag tycker att det gamla kan bevaras och att vi lägger ett nytt på den del som behöver nytt golv. Som tur var så var ingen av oss fokuserade på tex priset eller ett visst utseende eller för den delen gjorde det till nån principfråga.... Slutklämmen blev att vi enades om att vi inte tyckte lika. Så småningom måste vi bestämma oss. Mitt stalltips är att det kommer styras av plånboken....

Muffins - tungt värre... men ibland kan pauser vara det enda vettiga. Själv har jag aldrig haft någon sådan i nån relation. Och inte heller har jag lyckats gräla i min nuvarande relation eller i någon tidigare. Däremot man ju inte alltid sams och det är inte allt känns 100% bra....

Försök använda pausen till saker som gör att du mår bra. Till att umgås med vänner, träna eller annat som piggar på kropp och själ.

Jag hoppas att ni kan ta tag i relationen sen och prata igen. Kanske finns det en del kulturkrockar, sätt att se på relationer inom och utom familjen att diskutera. Kanske handlar det om att försöka sätta ord på saker som ni inte diskuterat innan. Oavsett vad som blir nästa steg så hoppas jag att ni kan kommunicera och prata om det som hänt och det som ska hända. Och att ni båda får må så bra det är möjligt i en så rörig situation!!

KRAM på dig!!!

Muffins - jag tycker att Annes idé är bra. Sätt en deadline själv. Hur länge tror du att du orkar leva i ovisshet?

Sen det där med relationen med familjen i förhållande till relationen med ens partner. Det är en nöt man knäcker nästan dagligen i olika former. Ens relationer med familjen mäts ju på olika sätt hela tiden i ens andra djupa relation - dvs den till ens partner. Ibland blir man prillig och ibland går det bra.

Oavsett hur din historia med grabben slutar så har du lärt dig en massa om dig själv och hur du reagerar i sådana här situationer. Sådana kunskaper är jätteviktiga att ha i framtiden - oavsett om framtiden innehåller ett liv med grabben eller med någon annan som visar sig vara den riktiga prinsen.

*kramar om*

Muffins - lät som underhållande läsning.. själv läser jag om Härskartekniker... fascinerande..