Pappa som ger bort?

Jag tyckte från början att brudöverlämning var nånting som var och en skulle få bestämma och motargumenterade de flesta som sa emot det. Men efter att ha hört deras sakliga argument har jag ändrat uppfattning. Brudöverlämning, liksom många andra bröllopsrelaterade saker, är en gammal symbol för kvinnans underlägsenhet och männens dominans (kvinnan byter ägare från pappa till make). I och med att t.om. kyrkan börjar ta avstånd från brudöverlämning visar det sig vara nånting som berör fler än bara brudparet. Symboler lever alltid kvar, även fast ni tycker att det är fint elelr gulligt/romantiskt kan ni inte blunda för innebörden.

Det som även slår mig är att det just är bruden som ska bli överlämnad. Varför är det inte lika romantiskt eller en lika fin gest om er blivande man skulle gå in med sin pappa eller mamma?

Det där har jag också funderat på. För mig räckte det att mina föräldrar satt längst fram i kyrkan, de är ju lika delaktiga i vigseln ändå. Dessutom var det så härligt att på uppleva ALLT med min man, från de nervösa minuterna innan vi skulle gå in till att vi skred ut som man och hustru
anne på grönkulla skrev 2009-01-12 11:12:28 följande:

Haha ja, här händer det grejer Men som jag skrev, det är tack vare de argument du/ni lagt fram. Just därför jag älskar debatter/diskussioner för man lär sig så mycket

Glöm inte huvudargumentet "det är MIN dag" eller "jag gör som JAG vill"
Nancy Drew skrev 2009-01-12 11:36:10 följande:

Emmet och MulleNuh - läs igenom trådar från ett halvår tillbaka så ska ni få se att huvudargumenten för brudöverlämning är i den stilen. Det förvånar mig att ni inte sett det själva.

Jag tycker inte att de som är för brudöverlämning är bridezillas eller dumma i huvet. Däremot tycker jag att de ska inse vad det de vill göra symboliserar och att de ska ta till sig att det inte bara handlar om dem och deras dag utan att det påverkar andra människor likaväl.

Sen lite OT men det här med "MIN/DIN" dag återkommer i mångra trådar, tex där folk frågar om råd angående något och alla svarar "men gör som DU vill, det är DIN dag". Hmm, ja det var ju ett bra råd...?

Ja, om det var ett sakligt argument skulle jag gärna lyssna. Men att säga "för att jag vill det" är liksom inget jag känner att jag kan relatera till.

Är det egoistiskt av mig att som kvinna motarbeta symboler av förtryck som många generationers kvinnor kämpat för att upphäva? Jag förbjuder dig inte att göra nånting, men vill upplysa dig om vad det du gör symboliserar och vad dina gäster och folk i din omgivning kan uppfatta det som. Varför behöver du din pappa eller brors bekräftelse eller "stöd" i ditt beslut; är du inte vuxen nog att fatta egna beslut?

Ursäkta, men om det här är de enda argument du utläst från denna långa tråd så tycker inte jag att du ska lägga dig i debatten något mer.

Någon kanske redan svarat på detta, men det finns även krona för mannen.

Oj, tror jag för en gångs skull håller med dig..