Trött på mig själv

Du har så mkt obearbetat... Har du ngn du kan prata ut om detta med? (Förutom oss då, ibland behöver man mer hjälp än så) Bara aborten och hur du mådde efteråt skulle behöva "redas ut".
Jag känner igen det där med avbrutna skolgångar, dålig ekonomi, och dåligt självförtroende. Vet hur det känns. Fick mitt första barn när jag var 19 år (Har tre nu, är 41 år  ) och stannade liksom upp i karriären. Hade svårt att komma igång igen.
Förutom allt som finns i ditt bagage och som "förföljer dig", så har du goda chanser/möjligheter att gå ett ngt år i skolan och läsa in ämnen. Det stärker så mkt!

Mina tips är att ringa närmaste mvc och eller vårdcentral och fråga vad du kan få hjälp med. Jag fick själv stödsamtal mellan mina barn pga olika saker som hänt. Det var viktigt för mig.
Kolla upp vilka utbildningar som verkar intressanta. Det finns mer än man tror. Kanske en yrkesutbildning? Du kan säkert få hjälp eftersom du nu är arbetslös.
Hoppas det ordnar upp sig för er båda!
Du får gärna inboxa mig om du vill.
KRAM!

Vad vill du göra med livet?

Vill du plugga? Ha bra jobb med hög lön? Ha "vilket som helst jobb" med lön så du klarar dig?

Hur ser du på ditt liv om 5år? Vad vill du ha uppnått?

Jag tror, som Troll1, att du behöver stöd och hjälp att komma igång. Psykologer med kognitiv inriktning är bra när man behöver komma på vad man vill göra i livet och hur man skall uppnå det.

Även om det ser lite hopplöst ut just nu (det verkar så på ditt inlägg) så finns så fantastiskt många möjligheter!

Idag kan man läsa massor av kurser på distans, både gymnasiekurser och högskole-/universitetskurser om du skulle vilja det.

Jag har en dröm... men den kommer inte gå i uppfyllelse, men jag har mig själv att skylla och jag lägger inte skulden på någon annan än mig själv. Jag vill helst av allt ha ett jobb med en lön så jag klarar mig, men att trivas är det viktigaste för mig. Att må bra är viktigt för mig, men pengar är samtidigt lika viktigt, annars klarar man inte sig. Och jag vill jobba lite och tjäna pengar innan jag börjar plugga igen eftersom jag inte vet exakt vad det är jag vill. Det är inget speciellt egentligen, jag älskar smink och att fixa och trixa, så att bara jobba i en butik med smink och småsaker hade passat mig perfekt. Jag har inte så höga krav på pengar än, det får komma senare. Du kommer med lite svåra frågor... kan inte riktigt besvara alla så direkt. Ett mål för mig är att må bra och att kunna komma ut och resa en del, jag älskar det.

Vad begränsar dig?

Vad är det som gör att du inte uppfyller dina önskemål?

Jag trodde inte att min framtisdröm skulle gå i uppfyllelse, men det gjorde den! Trots att ingen i min släkt tidigare hade högre utbildning än gymnasiet och trots att min mamma var mmotståndare till den.

Jag står då mellan mitt förhållande och mitt "drömyrke". Det är det som står i vägen. Så jag valde kärleken istället eftersom det "målet" jag ville uppnå kommer inte vara förevigt. Så jag lider ingen nöd!

varför måste man välja mellan kärlek och mål ?
Kan man inte ha allt!!!!?

Här min unga lilla vän skickar en gammal tant en stor varm kram

*KRAMAR*

Du har all kraft, all talang och alla möjligheter boende inom dig. Våga se dem och om det känns alldeles omöjligt att alls hitta dem-se till att du får någon att prata med, precis som didids och troll1 säger-lita på mig, de är luttrade tanter de med, och vi har varit med länge nog för att veta att man ibland behöver hjälp att reda ut saker!

Det är bättre att du tar det steget nu, än att bara gå och vänta. Du har mycket omkring dig och det är skönt att få bolla och sortera saker med någon proffesionell. Du är för värdefull för att bara strunta i att ta tag i det!

Ursäkta att det blir 1000 frågor...

På vilket sätt hindrar din sambo dig från ditt drömyrke?

Vill han inte att du jobbar med det eller kräver det studier på annan ort?

Om du inte kan jobba med ditt drömyrke kanske det finns något liknande som inte kräver lika mycket?

Personligen hade jag haft svårt för om maken på något sätt hindrade mina framtidsplaner. En annan sak är att man måste kompromissa i ett förhållande, speciellt om man har barn tillsammans.

Hade ni vetat vad jag pratar om så hade ni nog förstått. Jag vill inte gå in på den diskussionen eftersom det är inte det min tråd handlar om. Och eftersom jag inte kan säga mer så finns det ingen mening att fortsätta att prata om kärlek&yrke.

Vi har inte barn tillsammans, men jag förstår vad du menar! Det är svårt att prata om, därför kan jag inte besvara dina frågor...