Vilka korkade/dumma kommentarer har du fått när ni pratar om ert bröllop?

En tjej som var min bästa vän i många år innan jag flyttade utomlands och hon inte orkade bry sig lika mycket, ringde häromdagen. Avsikten var väl att gratulera till förlovningen, men det hon slapp ur sig var: "Jaha, tänk det trodde jag väl aldrig att du skulle gå och gifta dig... du har ju alltid varit så ombytlig med karlar!!"Jag svarade iskallt att i 90% av fallen var det karlarna som var ombytliga, inte jag... Bara för att hon varit sambo med samma karl i typ 14 år och jag varit singel ganska länge, ger det henne inte rätt att få mig att känna mig billig. Förut om åren har hon och sambon alltid gett mig syrliga kommentarer i stil med "jaha... vad hette den här nye nu då? Det är ju så svårt all hålla reda på alla dina karlar..." när jag har berättat om nån jag börjat dejta efter kanske ett helt år som singel. Tvi. Man kunde ju tycka att om hon är min vän borde hon vara uppriktigt glad för min skull istället - att jag äntligen träffat en man som allt känns rätt med, och att jag är lycklig med honom sedan två år tillbaka!Nu har jag nästan tappat lusten att bjuda henne på bröllopet... vill inte att hon kläcker ur sig nåt liknande på festen...

OT, och borja ingen diskussion for da far jag skulden... Jag gillar inte tanken pa att Victorias brollop kommer kosta flera miljoner. Eftersom det ar skattepengar. Hon hjalpte ju knappast till att betala mitt...Na, tycker det hela ar ur-lojligt! Saaa jakla dyrt behover det faktiskt inte bli. Pinsamt.

tror knappast att dem hamnar rakt ner i din ficka...otroligt löjligt att skattepengar ska gå till hennes bröllop!Även om sverige beräknas dra in massa pengar, glöm inte hur mkt kungahuset kostar oss skattebetalarna!

min bror ville veta om hans barn (3 flickor dessutom!) var bjudna

Jag var inte mogen att gifta mig i den yngre 20-årsåldern. Eller rättare sagt den sambon jag hade då var ingen jag kände att jag ville leva resten av livet med. Men jag skulle aldrig döma ut någon annan. Alla är olika. Jag fick barn tidigt (nyss fyllda 18) det har aldrig varit några problem att ta hand om dem på bästa sätt. Nu är jag i en trygg relation o jag kan inte tänka mig att leva med någon annan. Men folk har varit väldigt pigga på att döma ut relationen, tex ville vi gifta oss redan efter 1 år, men blev då bojkottade av våran vänskapskrets, fick höra att flera av dem inte tänkte komma till vigseln, eftersom DE tyckte det var för tidigt. Vad vi har för känslor för varann spelade ingen roll. Nu är vi inne på vårt 5:e år och äntligen får vi bli man o hustru. Kan tillägga att tvivlarna INTE är bjudna, de förekommer inte i vårt umgänge längre. Stå på er! Ingen kan garantera någonting oavsett man är 18 eller 45