Vilka korkade/dumma kommentarer har du fått när ni pratar om ert bröllop?

Den allra första personen vi träffar efter att ha förlovat oss är min m2b bästa kompis (en av tre) och när vi berättade det så sa han bara "jaha, jaja, vart ska ni nu då?" för vi var i bilen å hade stannat till vid trottoaren när vi mötte honom...

lagom kul!

sen var vi till min m2b mormor och hon tyckte att vi behövde absolut inte ha bråttom med att gifta oss, då vi inte känt varandra så länge. vi hade varit tillsammans i 1½ år och känt varann i 5 år ca. Det tar flera år att lära känna en person sa hon..

Joo.. men... jaja, vi firade 4år nu i februari och är inte gifta än så vem vet när det blir.

puff

Jag förstår inte hur ett bröllop skulle kunna förstöra ens liv!

Allmänt negativa människor, människor med dåliga erfarenheter osv kan jag förstå.. men ändå.. vad tråkigt att bli så bitter...

Ja de tär klart det kan bero på vad det är för ålder på när de förlovar sig, hur gamla de är..

har man varit tillsammans i några år har man en bättre grund att stå på i och med att man varit med om olika situationer med varandra, man vet hur den andre fungerar, man känner varann på helt annat sätt. Man ser inte allt genom denna härliga nyförälskade bubblan osv.

Min m2b's mormor sa ju"men ha inte bråttom med att gifta er, ni känner inte varann så bra som ni tror än" när vi förlovade oss, efter 1½ år tillsammans.. då tyckte ja gdet var lite onödigt sagt, men nu inser jag ju att det finns en helt och hållet bra poäng i det. man ser saker annorlunda efter några år (4 nu).

Och vill man vara tillsammans och är säker på det så kör bara.. men å andra sidan, vet man att man vill de t"kan man lika gärna vänta några år.." skittråkigt, kan tyckas. men för min del spelar det ingen roll om det blir nu eller 2008 som vi tänkt vilket inte blev av olika anledningen, främst pengar, eller om det sker nästa år eller året därfpå: vi kommer helt enkelt vara tillsammans i vilket fall!

jag ser så otroligt mkt fram emot festen, fira kärleken med alla nräa å kära osv, men den kommer!

Så här kan det mycket väl vara, smart!

Det är ändå väldigt olika för alla när man går från "jag tänker INTE vara som mina föräldrar" till att de vilka förebilder ens föräldrar verkligen är (det kan ju iofs vara olika för olika också, men förebilder av andra vuxna, gifta, stadgade osv)

tur det då :D