Vilka korkade/dumma kommentarer har du fått när ni pratar om ert bröllop?
"ni måste ju inte gifta er bara för att ni fått barn tillsammans" ....nej men att vi VILL gifta oss för att vi älskar varandra kanske inte räknas????
"ni måste ju inte gifta er bara för att ni fått barn tillsammans" ....nej men att vi VILL gifta oss för att vi älskar varandra kanske inte räknas????
Ja har förvarnat de närmsta släkten vilket datum vi gifter oss. skickade ut inbjudningarna för 2 veckor sen (gifter oss 4 juli) nån dag senare ringer en moster upp o beklagar att hon inte kan komma. Anledning??? De hade precis bokat thailandsresa på fm o inbjudn. hade de ju inte öppnat förrän efter jobbet. Ja men hallå??? Jag har ju lämnat "save the date". Gissa om man känner sig viktig för henne....eller inte
Läser med förfäran alla kommentarer ni fått från närstående. VAD ÄR DET MED FOLK?????
Jag fattar inte, oavsett vad jag tycker om tillfälle, val av partner, hur länge från första dejten, eller om man väntar i 20 år så skulle jag ALDRIG säga något negativt till brudparet i fråga. Visst funderar jag själv o har en massa åsikter, men aldrig aldrig aldrig att jag skulle yppa ett ord. När två människor väljer att gifta sig oavsett anledning så är det just deras val. Man får väl för f-n bita ihop, ta fram sitt allra vackraste leende o gratulera innerligt.
Å så alla svärföräldrar o föräldrar o andra....SLUTA LÄGG ER I PLANERINGEN!!! Vad är det som ger er rätten att "bestämma" vilka som ska närvara vid bröllopet? Om ingen hjälp efterfrågas så betyder det oftast att brudparet fixar själva. Visst kan man komma med förslag (det kan ju hända att paret mitt i stress o annat faktiskt glömmer någon....), men aldrig kräva att vissa ska bjudas. Fy va oförskämt!
Långt blev det....
Jag var inte mogen att gifta mig i den yngre 20-årsåldern. Eller rättare sagt den sambon jag hade då var ingen jag kände att jag ville leva resten av livet med. Men jag skulle aldrig döma ut någon annan. Alla är olika. Jag fick barn tidigt (nyss fyllda 18) det har aldrig varit några problem att ta hand om dem på bästa sätt. Nu är jag i en trygg relation o jag kan inte tänka mig att leva med någon annan. Men folk har varit väldigt pigga på att döma ut relationen, tex ville vi gifta oss redan efter 1 år, men blev då bojkottade av våran vänskapskrets, fick höra att flera av dem inte tänkte komma till vigseln, eftersom DE tyckte det var för tidigt. Vad vi har för känslor för varann spelade ingen roll. Nu är vi inne på vårt 5:e år och äntligen får vi bli man o hustru. Kan tillägga att tvivlarna INTE är bjudna, de förekommer inte i vårt umgänge längre.
Stå på er! Ingen kan garantera någonting oavsett man är 18 eller 45