... Tills döden skiljer oss åt?!

 

Jag skulle gärna vilja att du mailar föreläsaren, hade varit intressant att se undersökningen.

Och det är för övrigt inte bara på universitetet man måste ha beläggning för sina argument. Det behöver ju inte vara 100% men ngn slags referens vore trevligt.

Då kan det inte finnas många par i Sverige som ber tillsammans, med tanke på att hälften som gifter sig också skiljer sig...

Men det är klart, jag har läst religiös propaganda som säger att man kan bli botad från cancer genom att bara be också...

Snacka om att skapa ångest hos människor som inte lyckas trots ihärdiga böner!

Nej självklart inte! Men jag tyckte det var lite roligt att det fanns kurser i hur man ska leva som gift. Vet man inte vad man vill ha ut av ett äktenskap eller att man inte har kommit så långt att man är på samma plan när det gäller väsentliga saker som att kunna lösa problem ihop så vet jag inte riktigt vad jag ska säga...

Allt det du nämner nedan är ju precis samma saker som man värderar och vill när man är sambo, dessutom så är man ju redan i en relation, att man blir man och fru ändrar ju inte något i förhållandet, man har fortfarande kvar samma gamla ovanor, om man vill ha rådgivning så är det ju bara att gå och prata med en familjetrepeut eftersom man kan få samma svar där...

Jag menar inte att det inte är bra.. säkert! Men jag kände mig lite på hoppad behövde skriva av mig...

Jo, det har du rätt i. Naturligtvis har man oftast olika värderingar på klart när man bestämmer sig för att gifta sig. Så också vi, och trots att vi hade diskuterat det mesta som togs upp i kursen så tyckte vi att den var bra. Redan det att man sätter en helg på att fundera över viktiga saker kan ju vara helt bra.

Det kan jag säkert tänka mig att man i ett samboförhållande redan har tacklat alla dessa saker, och det är inte så mycket nytt sedan när man har gift sig. Men sedan FINNS det ju faktiskt par som inte har bott tillsammans före man gifter sig (t.ex. vi), och då är ju själva äktenskapet i sig en väldigt stor förändring. Men att man kan gifta sig utan att bo sambo före verkar vara ett tillstånd man inte minns längre i Sverige?

Maria2009 - Det har du rätt i, jag tror inte heller att det är många par som ber tillsammans. För att man skall göra det är man ju oftast troende, och långt ifrån alla kristna ber tillsammans. Jag tror inte att det är ifall bönen fungerar eller ej som är avgörande, utan mer det att man verkligen ber tillsammans. Det gör ju att man kommer väldigt nära varandra, blottar sig och delar en andlig dimension (redan ifall man skulle be en aftonbön tillsammans varje kväll). Inställningen till varandra kanske ändrar om man ofta ber för varandra och för ens förhållande (och för andra saker). För trots allt är det ju ganska mycket som hänger på inställningen.

Jag är kristen, liksom min man. Vi har många goda vänner (också kristna, från olika kyrkor och samfund) som är frånskilda. Nu har jag inte gjort någon närmare undersökning av om de bad tillsammans, men det gissar jag att många av dem gjorde.

Ändå kan jag utan någon betänketid räkna upp minst 10 frånskilda kristna vänner. Jag bör alltså känna en överväldigande majoritet av de par du hänvisar till här nedanför, vilket jag finner ganska osannolikt.

Varför tror du att bön tillsammans skulle vara någon slags vaccination mot separationer?

En snabb uppskattning säger mig att

Oj, här var det hett..

Jag hoppar bara in för detta är något jag också "hört". Inget jag har vare sig källor, fakta eller annat vetenskapliga belägg för.
Men å andra sidan är ju tro något som skiljer sig från vetenskapen i flera avseenden.

Det handlar knappast om något gudomligt ingripande, MEN det finns nog många orsaker till att detta påstående kan ha en skvätt sanning i sig.
Troligast helt enkelt som en del varit inne på redan, att man har den rätta kommunikationen i sin relation, delar detta mycket elemäntara intresse (för sin religion alltså) och då detta är grunden för ett lyckat äktenskap så kan man nog säga att de som ber ihop även håller ihop i större utsträckning.

Intressant tycker jag. Men vi behöver ju inte förkasta allt som vi själva omedelbart inte köper som framforskad fakta, utan se till de små guldkornen i detta påstående. Det är väl bra om bönen ses som något positivt vare sig man tror på detta eller inte.

Det är alltså inte okay att berätta om något man hört? Utan man måste genast prestera bevis på detsamma.?

För mig är det ganska självklart att starkt troende par, och dit räknar jag INTE mig själv, har en lägre skilsmässostatistik.
Eftersom de OFTAST går in i äktenskapet med en seriös inställning till det prästen talar om under vigseln. Jag säger INTE att detta gäller enbart troende. Däremot hör man titt som tätt om par som vill gifta sig i kyrkan men slippa de religiösa inslagen!!!???? Naturligtvis går de flesta in i sitt äktenskap med inställningen att det skall hålla för livet. Men en troende person avlägger också sina löften inför Gud som då är allsmäktig. Ber man dessutom tillsammans tror jag absolut att det borgar för en gemenskap som KANSKE inte hade funnits där annars.

santana6 skrev 2009-01-26 09:09:36 följande:

Kommer man med ett sensationellt påstående får man räkna med att folk kommer att syna det. Blir man då stött och förnärmad är det bara larvigt, och är snarare ett prov på vederbörandes osäkerhet än påståendets korrekthet.

Om man nu ska granska ett dylikt påstående så är det väl flera saker att ta med i beräkningen.

För det första: VAR är det så? Usa? Sverige? Världen?
För det andra: NÄR var det så?
För det tredje: med tanke på att många kristna människor delar synen att skilsmässa inte är ett alternativ så är det väl inte heller konstigt om det skulle vara så att färre kristna skiljer sig? Vare sig de ber tillsammans eller inte.
För det fjärde: är statistiken intressant och relevant? Om nu kristna skiljer sig i mindre utsträckning än andra, betyder det att de automatiskt lever i goda, hälsosamma relationer?

Jag tror att det kan finnas siffror som visar på detta, men anledningen till att siffror och statistik är intressant är att man får veta något om ett visst sammanhang. Alltså är källorna viktiga. Om man har ställt frågan till 100 000 amish-kristna eller om man har ställt frågan till 100 000 medlemmar i Svenska kyrkan gör skillnad.

Vidare tror jag på bön, jag tror på bönesvar och jag tror att bön kan ena människor. Men också bedjande människor kan vara fullt upptagna med att lyssna på något annat (tex sig själva) och inte alls lyssna till Guds svar.

Men som flera påpekat -människor som samtalar med varandra, som delar värderingar, som gör för dem viktiga saker tillsammans verkar ha större förutsättningar för ett gott liv tillsammans.

Vad beror den lägre skilsmässostatistiken på då, kan man fundera på. Starkt troende par som är med i en församling där det inte är lika accepterat att skilja sig, kanske håller inne med sina problem och hellre lever olyckliga än att visa problemen utåt?

Jag tror inte att det har med bön tillsammans att göra, utan hellre att par som har även andra saker gemensamt och med detta en god dialog, har lägre benägenhet att ta till skilsmässa så fort det krisar sig. Dansa bugg, spela golf, be, spela tv-spel, you name it...

OT: Och självklart är det rent hyckleri att gifta sig kyrkligt om man inte är troende, bara för att det är "fiiint" eller "tradition". Det är just därför svenska kyrkan ska fråntas vigselrätten så att bara de som verkligen förstår vad det handlar om kan få en kyrklig välsignelse över sitt äktenskap.