Kyrkvigsel

Det enda jag har hört är att en av parterna måste vara medlem i Svenska kyrkan.
Att man är döpt och konfirmerad tror jag inte har någon betydelse, eller?

Ja, så kanske det är!
Men att gå med i svenska kyrkan bara för att få gifta sig i kyrkan känns ju inte direkt vettigt.

Medlem i svenska kyrkan, sen kan man tydligen vara satanist om man så vill och ändå går det bra att gifta sig i kyrkan

Jepp. Vi viger inte "på tro". Tron är mellan varje enskild människa och Gud. Däremot så är det den kristna tron vi predikar och vi pratar om Gud och Jesus också i en vigsel.

Absolut. Här eller i gästboken, vilket som går bra!

Vad bra Det jag tänker på är detta att kyrkan är väl till syvende och sist ett trossamfund, en helig plats. Jag undrar hur du som präst ställer dig till att paren kanske inte bryr sig om din tro, kanske t.o.m är satanister som jag redan skrev (inte för att jag tror att de nu gifter sig i kyrkan, men lite plumpt uttryckt)
Känns det inte viktigt att paret hyser en viss respekt för kyrkan, din arbetsplats och som helt enkelt helig mark, en religiös plats?
Min man är muslim, och jag läser just nu Koranen. Kan inte riktigt föreställa mig att ett par som inte lever efter Islam skulle ta sid till Moskén för att vigas.
Jag hoppas att du förstår mitt lite luddiga resonemang, och jag hoppas att ts i denna tråd inte tyckte att detta vart alldeles för oväsentligt.

Baby S, jag förutsätter att brudpar som väljer att gifta sig i kyrkan respekterar kyrkans ordning och min tro. Det är endast i undantagsfall (faktiskt) som någon uttrycker att man skiter i allt och vill göra som man vill och liksommenar att de har rätt till kyrkan som rum men inget mer. Och de få gångerna är det lätt att bemöta och markera att de står fritt att tro vad de vill men här i kyrkan gör vi så här.

Min syn är ju att hela världen är helig mark, så på det viset är det ju inget särskilt med kyrkan. Samtidigt så är det en plats som är avskiljd för bön, en samlingsplats och mötesplats för människor och Gud. Inte för att Gud inte är någon annanstans utan för att vi behöver "fokuspunkter" och forum.

Det knepiga är faktiskt alla som har någon form av tro, mer eller mindre verbaliserad, och som vill saker som inte riktigt känns bekväma för mig som präst -tex brudöverlämningen. De vill ju inte det för att vara taskig, samtidigt så skickar det signaler (vare sig de menar det eller inte) som jag blir ansvarig för. Då gäller det att inte ställa sig till doms över andra människors tro eller åsikter och samtdigt vara sann mot sig själv och sin (och kyrkans gemensamma) tro.

Ja, jag kan förstå att det är lite klurigt ibland. Men det är nog där jag ser en markant skillnad mot hur man betrakar moskén i Islam.
Tack för svaret Alltid lika intressant att prata religion tycker jag.