möjlighet att förkorta vigseln?

det hjälper dig inte att ta något lugnande innan vigseln? det finns ju ganska milda som inte märks på något sätt utåt(som alkohol gör) som ändå kan hjälpa, t.ex atarax?

ofta är det faktiskt dom där "mönstereleverna" som råkar ut för sånt här, just för att man sätter sån press på sig själv, sen kan det såklart vara helt andra saker som triggar igång panikångesten. det är inte alltid bra att vara "duktig flicka", jag vet, jag blev sjukskriven i 4 månader pga det... man MÅSTE släppa lite på pressen gentemot sig själv ibland och ge sig själv en chans.
en sak jag ser direkt i dina inlägg är just hur du oroar dig så mycket för vad alla andra ska tycka,precis som jag gjorde. jag säger inte att du ska skita i deras åsikter, men kanske att dom inte ska få riktigt så stor makt.
man orkar inte i längden, och i värsta fall så kan du pressa dig själv så hårt att du inte orkar ta dig ur sängen alls på din bröllopsdag.. jag säger inte det för att vara elak, utan för att jag vill att du ska få ordning på det här innan det är dags så att du verkligen får njuta av er stora dag!
så, sök hjälp, och ge dig inte förrän du hittar någon bra terapeut (tyvärr är ju inte alla det), kognitiv terapi är något jag tror skulle funka för dig, då får man lära sig att hantera sina tankar med hjälp av olika knep.

och det där med tabletter..jag förstår att du är skeptisk, men, om det är något som kan hjälpa just den dagen, så att du får behålla ditt lugn, och den enda biverkningen är lite trötthet (som fixas med lite kaffe eller dyl.) så kanske det kan vara en reservplan som är skön att ha.
lycka till!

om det känns fel med borgelig vigsel ska du inte göra det tycker jag, risken finns ju att du ångrar det efteråt, och, grundproblemet med dina ångestattacker kvarstår ju, dom ska inte styra dig till att ta (för dig) sämre alternativ av rädsla.

Jag kan till viss del förstå din skepsis mot mediciner, gisar att din läkare rekommenderade antidepp av nåt slag, funkar säkert för vissa, dock inte för mig och utsättningsproblemen är inte roliga. däremot kan vid-behovs-medicin funka för mig, alltså sån som man tar endast när man känner att ångesten är på väg, inte regelbundet.
men ja, det är ju en kortsiktig lösning även det..

det var tråkigt att höra...
vad som orsakar kan vara väldigt svårt att klura ut själv, man kan kan få fram den stora bilderna, men dom små betydelsefulla sakerna kan vara svårt, då är det bra med någon utomstående som ser på det med nya ögon...
du kan ju alltid börja med att prata med en vän eller liknande om det känns för jobbigt med en terapeut.

det låter ju som en jättebra ide! tänk så mycket tyngd som skulle lyftas från dina axlar om alla visste. inte lätt såklart när det är så tabubelagt att prata om, men defenitivt en tanke att spinna vidare på tycker jag..kanske att din m2b kan hjälpa dig att berätta?

men, vad är det för människor du har omkring dig egentligen?snälla ta inte illa upp av min fråga, bara låter hemskt...

okej, jag antar att man blir bra på att inte ta åt sig av folks dumheter iaf, och det är ju en bra egenskap att ha :)

jo, jag vet ju att det där med alkohol är viktigt för många så fort det är fest, absolut. bara kan tycka att det är lite trist ibland :)