jo, jag har dessävrre redan bokat och sen så är den rätt fin också, kyrkan alltså.. och sen vet jag inte vilken präst det blir än, men även om man berättar detta för prästen så är det väl ändå inte så mycket han/hon kan göra åt saken..
och sen enskilt vore underbart, men då får man så många arga blickar sen, min familj/släkt är väldigt mycket för själva vigseln nämligen, så då kommer dom bara bli arga
jo jag har fått det tipset, men vet inte om jag vårgar om dom skulle vara jätte dyra eller något sådant, vet inte riktigt hur det är här i sverige med sådant.. eftersom jag aldrig varit behov av psykolog förr.. och sen då hur man hittar dom.
just pga min bakgrund vad jag har gjort förr och så (uppträtt och så) så tror jag inte att dom skulle tro på mig om jag berätta.
jo det är ju det, för det är ju inte bara bröllopet som detta ställer till problem i, är en mönsterelev nämligen eller var tills detta började, skulle plugga till civilekonom och allt, och nu klarar jag inte av att gå in i ett klassrum, det känns för jävligt.
tack så mycket! jag tror också att jag sätter lite väl hård press på mig själv, men det är svårt att ta bort bara så där.men nu kasnke min utbildninge eller bröllop kasnke inte blir av om detta fortsätter, men sen känns det så förjäkligt att bara lägga sig ner i kampen mot detta, jag har alltid varit en kämpe med starkt psyke, så jag känner knappt igen mig själv att jag tänker så här och bara ger upp så lätt.. men nu jäklar ska jag försöka intala mig själv, jag ska kämpa och klara detta =)
det inte bara att bli uttittad så sätt, utan även känslan av att alla kommer se om jag får en attack, och så tänker jag på om jag skulle svimma, eller får panik och spriger ut därifrån mitt i vigseln, eller i värsta fall spyr eftersom det känns som jag ska det varje gång detta kommer.. tror till och med att jag skulle kunna få detta även som åskådare.. som sagt vet inte alls vad jag ska ta mig till, ingenting funkar känns det som. men atck för allt stöd jag har fått av er här i tråden, det har gett mig en bra push =)
jo jag vet! men jag vill verkligen ha mitt kyrkobröllop... därav dilemmat =)
men det är ett bra och tänkvärt tips..
det är väl mest det att ända sen man var liten har man gått och tänkt på detta bröllop och kyrkan har ju alltid varit en stor bild av hela drömmen.. och så känns det mer rätt på något sätt i kyrkan.
detta har kommit rätt nyligen, så jag har inte konsulterat någon än förutom min husläkare, och hon rekomendera psykolog eller medecin, men jag vill inte gå på medecin, det är nåt jag alltid aktat mig för, vågar knappt ta alvedon. så där kan man se problem bilden med medecin.
nu kom jag på en annan sak, vet någon om präster viger utomhus? då är det lite kyrka i bilden och en mer öppen miljö, då kanske det skulle gå och drömmen ändå blir av någorlunda..
hmmm.. fast det kanske dom inte gör, men kanske värt att fråga.
tack så mycket kjelle!
ska kolla det, för i sthlm borde dom väl vara vana vid konstiga frågor =)
