jo utmhus skulle jag nog fokusera mer på min geteing fobier etc. och då skulle jag vara glad samtidigt, för det är en rädsla jag ändå kan hantera, till skillnad från det jag skrivit om.. måste ringa o fråga om dom gör det här, hoppas verkligen det, det skulle vara en dröm..
jaha får dom ingen ersättning då, jo men då är det förståligt varför vissa säger nej, visste inte det.
ne då skulle jag känna mig elak, så tillbaka till plan A igen då... ska försöka hitta rätta sättet att klara det... för man vill ju inte att nån annan ska lida för att man själv ska må bra =)
kanske ska börja tänka på borgligt då.
men det känns bara så fel på nåt sätt, vet inte varför, känns som man bara på låtsas gifter sig då, vet att det inte är så, men det är bara hur jag känner..
och sen måste jag fråga av nyfikenhet ulf, vad är en profana vigsel? =)
nej men får dom ingen ersättning kommer jag inte göra det, det känns bara fel för det är klart att dom ska ha det. så då skulle jag skämmas för mycket för att ens fråga =)
jo men jag har förståelse för det också. men men ska klara av detta ändå, jag måste bestämma mig, för detta bröllop måste bara bli av, har redan köpt allt, så det vore onödiga pengar annars, och plus att jag så gärna vill, bara vill..
hehe har plan tanken också, bröllopsresan... tror att jag kommer spendera 4 timmar på flyplans toaletten =)=) när jag är själv så är det ju helt lungt, men då skulle det ju ändå bli pinsamt, folk skulle ju tro att jag var riktigt dålig i magen då =)=)
då gissa du rätt, det var vad läkaren rek. men även psykologi, men det är jag också skeptisk emot... som sagt mina principer jag har håller sig inte så bra med mina problem, det var som sa en spekulering förut till mig, och det var att min kropp har äntligen fått tid att känna efter och att det kan vara det, förlora nämligen min förra pojkvän genom döden, och detta löste jag aldrig riktigt, satt och drack bort ett helt år efter, vilket gjorde att jag aldrig riktigt tog tag i det, men jag tror ändå inte att det är det som orsakar.
det är inte det att det känns jobbigt, utan det är mer att jag inte tror att det fungerar.
jo det är rätt larvigt faktiskt hur människan fungerar, och för att inte tala om hur urbota iriiterande det är, och förstörande
kjell präst!
gu vilken underbar präst du verkar vara som sitter här och svarar (utan lön antar jag) =)
du borde starta en hemsida =)=)
den skulle nog bli välbesökt =)=)
tack för att du ger så mycket klarhet i det hela, du underbara människa =)=)
glömde säga, ni andra är också givetvis underbara också =)=)
hehehe jo en rolig tanke, men det skulle nog vara lite dramaqueen varning över det hela, vill helst att all fokus ska stå på honom =) och blir jag inburen eller dyligt så kan det nog bli tvärt om =)=) men som sagt det var en rolig tanke =)
jag har väldigt många tokiga ideér om bröllopet över huvud taget, så man får väl hoppas att jag hittar "botemedlet" så att jag kan utföra dom =) igentligen skulle man önska att man hade modet utan att skämmas över denna lilla åkomma att berätta för alla hur det ligger till, för bara det skulle nog lugna mig, skulle inte känna mig lika bortgjord då =)=)
ne vill heslt undvika att berätta, ingen skulle tro på mig ändå, och sen skulle det bli en massa skitsnack bakom ryggen på mig, så det besparar jag mig, men ändå fy va lättare det skulle bli.
dom är såna, visst inte alla men 90% av dom...
min släkt i ett nötskal.. =)=)
fast man har ju vant sig efter några år =)
hehe jo, såg en annan tråd du startat, tänk på att alcohol kan var viktigt för gästerna, men då kan du göra som mig, bjud till maten och så får dom som vill dricka på festen ta med sig eget och ni ordnar möjlighet att kyla =)
och tack så mycket för alla bra tips till mig också =)
jo så männsikan är tyvär, och jag är dessvärre sån, så jag har även ångest över hur jag ska klara bröllopsnatten full som ett drägg =)=)
jag har nyligen fått det och tänker inte lägga mitt liv i back pga detta, visst det blir ju så ändå dessvärre på vissa fronter, och det är inte direkt så att jag dricker varje dag, typ en gång i halvåret, och det är inte farligt i mina ögon panik ångest eller ej.
jag tror mest att det är att jag kommer känna mig "fast" om man säger så, fyra väggar runt och en massa åskådare som ser ifall jag får denna attack, det är nog känslan av att göra bort mig som kommer frammana detta, typ om jag svimmar eller börjar spy eftersom jag får bägge känslorna varje gång detta händer, och då när man är i en lokal med en massa människor i så har jag vetskapen att jag inte kan springa ut för då gör jag bort mig, och stannar jag och nåt av ovanstående inträffar, då gör jag också bort mig, så det är nog i grund och botten att jag tänket mycket på hur andra kollar på det, men skulle jag vara utomhus, då tror jag att jag skulle känna mig mer "fri" om man säger så, det skulle inte vara samma instängande känsla över det hela, fast detta vet jag ju inte förens jag står där, dessvärre.. så jag får verkligen hoppas att jag hittar "botemedlet" innan dess eftersom det inte verkar gå att dra ner på en vigsel tidmässigt så sätt. och sen vill jag inte gifta mig borgligt, så jag har väl lite mitt eget psyke att beskylla detta för.
handlar mer om att inte få arga blickar om dom inte får vara med =)
jodå kan inte klaga =)
Baby S skrev 2009-02-01 19:19:51 följande:
