Barnkarusellen snurrar vidare

Nä det är inte svårt att förstå Nenne - egentligen. Grejen är väl att alla här inne vill peppa och ibland springer iväg och peppar innan de/vi tänker efter om personen ifråga verkligen vill bli peppad just då. Ibland vill man ju bara spy ur sig frustrationen och man vill inte bli serverad lösningar just då. Så i princip förstår jag dig trots att jag inte varit i just din situation (för jag kan relatera till andra situationer i livet där jag känt likadant).

Nu har jag inte läst ikapp så möjligt att jag bara upprepar vad ngn annan skrivit men kände mig tvungen att kommentera det här direkt.

Stor GROUMPF på dig, du är såå värd att få ett eget litet knyte. Jag önskar så att det kunde hända snart...

Omsan: jag är rätt säker på att du är med i vår BT-grupp på FB. Vickan hann före även om jag hade tänkt bjuda in dig ändå.

Nenne: Jag kan hjälpa dig att svära. Till skillnad från Liten är jag en jävel (hör! hör!) på att svära. QK! BRUTAL ANAL! EN SMULA PUNGKULA! KRIS I KLITORIS! Helvetesjävlaskitfan! Kukilur!

Liten: vill c! vill c! vill c!

kängu: helt ok tankar. Alla kan inte reagera likadant. Mkt av de tankarna är helt naturliga när man vet att hela livet kommer att ändras men man vet inte hur. Osäkerhet hur det kommer att bli kan mkt väl föda de här tankarna.

EA: *hoppas*

Frejis: stort LYCKA TILL!

Nenne: QKILUR! QK! QK! Är en förresten kukspya förresten vit?

Piggelainen: aha, ja kanske klarnar det ngt. Har de 2 barn också? Heter inte hon samma som din kusin? Snart visning, blir spännande! Har du förresten sett att vår gamle spritfestvän D har förlovat sig???

Cicci: det löser sig med lunchen. Kul att du kan luncha lite längre! Jag är flexibel, kan antingen ta mig in till stan (tar bara 10min m buss) el bli upphämtad, vilket som.

Ja just det ja, det var ju en circle of friends, jag labbade runt lite. Tänkte aldrig på då att det kanske varit smartare att starta en grupp. Jag har startat en grupp också men dit är inte du kvalificerad än Vickan

Jag tycker FB är roligare och roligare. Halva min släkt är med och har fått kontakt med gamla vänner (som jag tappat kontakten med) och gamla skolkompisar/jobbarkompisar. Funkar utmärkt att hålla kontakten med bekanta på lite lagom internetavstånd, se vad som är nytt i deras liv och så. Med de djupare vännerna mejlar man ju mer.

BS: glömde ju kommentera. Stackars stackars Iris. Men jag tror och hoppas att det kommer att läka fint. Nerver kan ju också "hitta tillbaka" till varandra och växa ihop igen fast det kan ta ett bra tag.

Har märkt på sista tiden att Moa är nära att bli nappberoende. Jag vägrar att ha ett barn som går med napp hela tiden, som pratar genom nappen etc. Igår när vi kom hem efter dagis och utevistelse började hon gnälla direkt. När hon inte fick nappen så började hon gråta. Jag gjorde i ordning mat men det skulle hon inte ha (det var mattid). Hon skulle ha "banaaan!". Fan heller att ungen får banan ist f mat tänkte jag. Så jag började göra i ordning min egen mat och tänkte att hon kanske äter den istället för den fina hemmagjorda portionen med torsk och potatismos som maken gjort. I en halvtimme grät hon i protest! Jävligt jobbigt att lyssna på. Jag försökte med ca 5 min mellanrum att avleda, krama, sjunga sång, erbjuda leksak mm. Inget hjälpte. Jag visste precis vad hon ville man jag är mer envis än henne När jag satte mig att äta så fick hon samma mat som mig men ungen vägrade fortfarande. Lite knäckebröd med smör och "ossst!" (som hon befallde) gick ner. Jäkla unge.

Men efter det så var det slut på nappgnället iaf. Min mamma och min man är dock för eftergivna och orkar inte lyssna på gråt i en halvtimme. Maken försöker ta strider med henne men hon vinner alltid. Det är bara jag som är hård som sten Problemet är väl att det blir svårare för mig att ta striderna när inte de andra gör det.

Köpte förresten senaste numret av Mama. Kände igen mig på pricken i Camilla Läckbergs upplevelse av BB och första tiden med bebis. Övergivenheten när bebisen bara skriker av hunger och man inte vet vad man ska göra för att det inte funkar att amma. Otroligt läskig känsla av noll kontroll!!! Skönt att se att även andra kan känna så!

Tycker även att det är befriande med ngn som säger rent ut att hon tycker det är astrist att leka med sina barn. För även om jag kan tycka att det är roligt att leka med Moa åtminstone ibland, så är det ändå skönt med folk som vågar säga sådant som inte är politiskt korrekt alltid.

EA: visst hjälper det att vara konsekvent. Ett exempel är ju att på dagis får hon ingen annan mat än det som serveras (och knappast banan ist f mat). Då lär hon sig att äta det som erbjuds. Igår var jag nästan för snäll när jag erbjöd den mat som jag åt istället men jag ville testa om hon åt då. Hon kunde ha fått banan som efterrätt om hon ätit maten Hård - moi? Japp!

Lappis: ja oerhört tungt!!! Kan inte föreställa mig det nästan.

MSW: kan det vara att de kan bli förstoppade av ris? Jag har inte hört att man inte får ge ris.

Cicci: vi ger Alvedon om Moa har hög feber och verkar allmänt hängig och det tänker jag fortsätta med. Varför skulle det läka snabbare om man låter bli - är det den höga temperaturen som tar kål på bakterierna eller? Fast det funkar väl inte om det är en virusinfektion...?

Lappis: det är väl inte alls sjukt att det känns bättre att ngn har det sämre, snarare mänskligt. Jag skulle också adopterat om jag inte kunde fått egna. Helt klart. För mig hade barnet i sig varit viktigast, inte om det är mina gener. Den här uppfattningen har stärkts efter att jag har fått barn, före var det viktigare att det var en blandning av mig och maken.