Hej hej, tillbaka från Åre med influensa (troligen). Blev ju krasslig redan innan vi åkte men ignorerade det mha Ibumetin och Nezeril. Men 2 dagars skidåkning och lite scooteråkning på det var inte bra... Så igår hade jag feber och en hosta from hell. Det är typ 6 år sedan jag var så här sjuk men jag antar att jag får skylla mig själv. Var dock inte beredd att missa åkning pga lite förkylning
Har åkt en massa puckel och äntligen fick jag in känslan - fick värsta flytet så jag åkte samma backe 6 ggr i rad (själv eftersom sällskapet antingen gav upp el åkte andra backar). Härligt, blev helt euforisk. Och spinningen har varit grym träning - orkade åka precis det jag ville! (Till skillnad från de 2 senaste åren när jag först var gravid och förra året var för otränad.)
Min kollega som inte gillar mig satt förresten och kodade så fort han fick chansen - dvs typ på tåget upp (efter diverse lekar och alkohol), hela torsdagen istället för att åka skidor, även tors kväll kl 23.45 när en del av oss gick och lade oss... Själv undrar jag hur bra kod det blir när man har druckit alkohol och det är sent på kvällen... Men han är helt klart grymt osäker socialt och måste gömma sig bakom en stor dataskärm. Jag tror ingen var imponerad (förutom min puckade chef).
Min chef fick ju stora skälvan pga lite kritik från en av våra kunder om ett större projekt och fick för sig att vi skulle ha möte om detta i Åre, typ brainstorma idéer. Han skulle visa handlingskraft och mejlade ut att nu ska vi ta tag i detta; han fick oss att släpa med en projektor mm. Eftersom han inte är beredd att avstå skidåkning (han älskar att åka skidor) för att ha möte utan hans plan var att vi skulle köra möte på kvällen efter afterski och middag (med vin), så visste jag hela tiden att det inte skulle bli ngt av det mötet. Och det blev det inte heller. Så otroligt dåligt. Hur stor respekt får man för en chef som inte genomför en sådan grej??? Hade han varit beredd att avstå lite av sin skidåkning kunde vi kört ett effektivt möte på lördag förmiddag innan scooteråkningen men inte då. Jag kan inte hjälpa att tänka på att hade han varit kvinna hade han fått noll respekt för en sådan här grej men nu när han är man så rycker alla bara på axlarna.
EA: vad superkonstigt med minus! Det trodde man verkligen inte... Kram på dig!
Oj, vad långt det här blev. Måste nog lägga mig lite nu, hostan tar kål på mig...