Barnkarusellen snurrar vidare

Jag har inget emot spindlar sedan jag var i Australien. Jag kan ta en spindel i ena benet och lyfta bort dem (sålänge de inte är 1 dm i diameter och superhåriga).

Ormar har jag inget emot heller. De är inte alls speciellt äckliga, snarare fascinerande och coola. Jag höll i en orm i Australien och den var ju varm! (Inte kall och läbbig som jag föreställt mig.)

Det enda jag har verkligt svårt för är kackerlackor - de kan jag inte förlika mig med fast jag har varit i Oz (i Sydney finns de i mängder). De ser ju ut som ett djävulens påfund också med sina antenner, riktigt elaka ser de ut. Och så är de så förbannat svåra att ta död på.

AM: har han naken överkropp?

Märks det att jag har ÄL?

MrsB: ja jag tycker också att det kan liknas vid tantkänningar! Äntligen ngn som förstår mig!!!

AM: jag har inte sagt att jag tänder på HONOM! *sträng röst* Är han NAKEN frågar jag?

Lappis: låter nästan ännu gulligare än Lappinette men lite snuskigare...

Sorry, minus ett p där.

Jag har faktiskt sett en del hajar i vattnet, en gång när vi dök (den var hyfsat stor också, fast kanske 2m dvs inget som ger sig på människor). En del revhajar (små) och en wobbegong. Allt i Oz givetivs. En gång i Byron Bay gick det ett larm när vi surfade och vi skojade "var det hajlarmet eller höhö". Sedan när vi kom upp ur vattnet fick vi veta att det var precis det det var...

Det är fler människor som dör av bin än av hajar i Australien varje år...

Hej, har inte läst ikapp än, ska göra det snart.

Fick precis veta att en av mina morbröder dött i lördags natt, lite plötsligt. Vad är det som händer, ska alla dö nu???

Vänner: tack för tips ang Moas sömn - vi har testat och det kanske funkar?!

Cicci: ha så skönt i Dubai!

Telis: lät underbart! Kanske ett ställe man kan åka med familjen till (läs barn)?

EA: gör mig ont att du känner så och speciellt att du känner dig misslyckad. Jag tycker att man ska försöka att inte projicera hela situationen på sig själv = du är inte misslyckad bara för att ni inte fått barn. Självklart känner du avundsjuka (särskilt när de inte ens planerade ett barn och inte har behövt kämpa för det). Men "life is a bitch and then you marry one" Livet är orättvist. Men du är INTE misslyckad (och inte Nenne heller).

Jag känner igen tänket från när jag själv gick skift i barnfabriken men jag önskar att ni inte tänkte så...

Däremot tycker jag att man får rasa ut och svärja eder och bli förbannad och ledsen för att andra lyckas bli gravida fast de knappt vill.

Jag tror vi missade ÄL denna gången för jag kände ju av det till max i fredags och vi fick inte till det då (ingen av oss orkade) utan först i lördags. Men det gör inget, det var ju tydligen bara bra att vänta en cykel. Dessutom kan jag dricka vin och träna en månad till i så fall. Jag hoppas ingen blir provocerad över att jag tar detta med ro men det beror nog på att vi redan har Moa...

Ore: min BM sa då det begav sig att man kan springa sålänge som det känns ok i magen, kroppen kommer att meddela när det inte är bra längre (du kommer att känna att det inte känns bra). Så jag sprang fram till v10 kanske. Fast jag tränade ju mer för husbehov och sprang 8km i joggingtempo och inte alls så hårt som du. Men poängen är att om du lyssnar på kroppen så är det ok (sålänge du inte har för hög puls). Du ska genast lägga av om det gör ont el känns obehagligt. Men lite molvärk är helt normalt med tanke på det som händer i kroppen och det hade du förmodligen känt även om du suttit hemma i soffan.
www.sats.com/se/start/2-Medlemskap/Kampanj/Stark-glad-och-gravid/