Barnkarusellen snurrar vidare

Nenne: vitpeppar!!!

Izzie: jag håller med dig om våren. Älskar snö och skidåkning men nu får det banne mig vara bra! Det har börjat bli grönt på träden här i Götelaborg, härligt härligt.

Vi var ute och hälsade på kompisar som har hus idag; barnen fick leka på tomten på den nyinköpta rutschkanan (ssskana som Moa säger) och gunga (en urfinurlig bröllopspresent de fick). Faktum är att jag inte ens då längtar efter hus utan är helt nöjd med att bo i stan. Men inget fel i att "låna" kompisars tomt ibland

Moa har börjat med 3-ordsmeningar, skitkul. Och ibland kommer det långa haranger när man inte förstår ngnting. Men än så länge verkar hon inte frustrerad över detta - kanske för att hon ändå kan uttrycka rätt mkt. Jag har annars hört att barn kan bli otroligt frustrerade när de pratar och ingen förstår.

Jag känner mig otroligt utvilad och redo att jobba igen! Sedan älskar jag ju mitt jobb... Fast denna vecka ska jag gå en internkurs i ett jättetråkigt verktyg, urk vad totalt osexigt. Men hoppas kortveckan går fort så får jag börja med mina roliga grejer igen nästa vecka!

Välkommen Bluebride förresten!

Bluebride: uj, vilken liten pyttebebis! Tittade just på gamla bilder av min dotter Moa och fascinerades av att hon en gång i tiden var så liten. Men inget mot din dotter...

Liten: trist att vara så förkyld så du missar saker (och god mat!). Din stackare. Detta ständiga gnabbande - kan det inte ha sin orsak i icke-lösta konflikter? Dvs att ni borde prata ut riktigt ordentligt istället för att smågnabbas (om du nu tycker att det tär menar jag). Vill inte komma med pekpinnar, utan försöker bara förstå varför det blir så...

Tinga: härligt att du ser framsteg! Och fortsätt skriva av dig så som Vix skriver för det gör absolut ingenting. Jag har ju skrivit hyllmeter om min amning tex Ofta tycker jag att det är efter ett riktigt lågvattenmärke som en förändring till det bättre kommer - som att man måste ner på botten innan det vänder?

Snaily: låter som att du trivs "där uppe"

Lappis: härligt med sommar ändå fast du hade fel kläder med! Du kanske var "tvungen" att köpa ngt nytt? Skönt om du har hittat ett lugn i att "händer det så händer det". Det sämsta är ju om detta med barnalstrandet förpestar hela livet (vilket det lätt gör).

Jag har blivit väldigt inspirerad av en psykolog som svarar på läsarfrågor i GP: Anette Utterbäck (www.utterback.eu/Mindfulness.htm). Hon försöker hjälpa folk att "tänka om" så att de kan leva med sina problem, även om de kanske inte kan lösa dem. Tex i ditt fall Tinga, du kan ju inte "lösa problemet" att Piff och Puff inte äter som de borde. Du behöver lära dig leva med det och acceptera faktum, fast på ett "bra" sätt. Det är inte helt lätt att praktisera det hon lär ut (jag försöker själv ) men man kan hämta inspiration för det här stämmer på många olika sorters problem och situtioner i livet!

Liten med Mindre skrev 2009-04-14 14:48:18 följande:

Jag förstår faktiskt precis vad du menar. Men tänk om ni kunde använda den här sammanfattningen till ngt konstruktivt. Kan du inte skriva ut det här och vid ett bra tillfälle när ni båda är lugna och fina så be honom läsa och fråga om han känner igen sig. Gör han det så har ni en bra utgångspunkt för en diskussion. Ni kanske kan enas om att fråga tex "känner du dig lite deppig idag?" istället för att snäsa "varför är du så sur hela tiden". Är man inte deppig utan bara verkar vara det så kan man ju enkelt bara tala om att man inte är deppig. Man kanske kommer på att "jag är nog bara lite trött/hungrig/pms-ig". El så ÄR man deppig och då är det ju ett guldtillfälle att prata om det (vilket i sig kan ta väck det mesta av deppigheten). Typ få säga "jag är nog lite vårdeppig". Kan avdramatisera det hela. Du får ta mina förslag och skrota dem om du vill - jag är inte bättre på förhållanden än ngn annan...

Telis: FNISS! Här hemma har vi ett uttryck myntat av maken - "stödbanan". Det behöver inte vara just en banan, men ngt som får upp blodsockret. Haha, jag känner igen mig så in i bängen. Numera kan jag faktiskt ibland komma på själv att mitt blodsocker är i skorna och när man kommer på det så försvinner mkt av frustrationen faktiskt. Man bara "jahaaaa, är det DÄRFÖR jag är irriterad!". Samma med pms.

Liten: svår sits med chefen och kollegorna. Tyvärr tror jag att många chefer tycker att man gnäller och klagar om man inte presenterar en lösning samtidigt. Dvs eg gör deras jobb För de flesta chefer är ju inte superintresserade av att LEDA folk, att lösa konflikter osv. Det brukar mest vara positionen i sig, statusen och lönen som är viktig (enl min erfarenhet av chefer nu då). Problemet är ju att om du lämpar över dilemmat i hans knä, dvs att dina kollegor inte svarar dig pga för många möten tex, då kan inte chefen göra så mkt (kanske han tycker). Han kan ju inte förbjuda folk att ha möten. Så då kanske han tycker att det var ett jäkla besvärligt problem du kom med. Jag kanske iofs dömer din chef för mkt efter hur min egen chef skulle ha agerat, men... Du behöver nog försöka hitta en dellösning åtminstone. Du får väl kalla till ett möte när dina kollegor ska svara på dina frågor haha. Nä tyvärr har jag inga jättebra förslag...

MrsGoogle: du kan få en utmaning till av mig - miniväxthus att ha på balkongen. Ikea har haft ett som hette Frö men de verkar ha slutat med det. Maken vill odla kryddor
I övrigt - spännande tid du lever i. Bebben verkar vilja komma ut snart...

Liten: tycker trots det jag skrev att det är modigt och väldigt bra av dig att boka in ett möte med chefen. Inget blir ju bättre av att avvakta. Jag hoppas att det löser upp sig med arbetet!

Page: heja heja (om det inte var försent redan?)

Om min cykel inte konstrar så har jag BOM på måndag. Känner mig inte det minsta gravid denna månad så jag slipper åtminstone ha förhoppningar

Lappis: härligt med mkt champis! Kul att du loggar in även på semestern!

Snaily: tråkigt med din morfar!

Cicci: i värsta fall kanske ni får ta med Victor till BB och be Frullan hämta honom där? Så slipper han vara där för länge åtminstone och du kan koncentrera dig på det du ska göra.

AM: helt rätt - fokusera du på förlossningen och det du ska göra. Din man måste och kommer att lösa detta när det väl är skarpt läge. Det löser sig alltid. Och vem vet - det kanske blir BB på dagen när Livia är på dagis? Man vet aldrig...