Skilda föräldrar.

Hej! Jag har full förståelse för att du är bekymrad. Men borde inte dina föräldrar vara vuxna nog, att strunta i sina egna problem på din bröllopsdag.

Prata med dem, var tydlig med om hur du känner. Kanske fungerar det som en väckarklocka. De är förmodligen inte medvetna om hur du, o ev andra upplever situationen. Lycka till!

Både jag och min blivande man har föräldrar som är skilda, så jag känner igen mig.
Mina föräldrar pratar inte över huvudtaget med varann, hans gör det men där finns en viss risk för tjafs. Sen har både min och hans pappa nya respektive, medan våra mammor lever ensamma. Men vi har bestämt oss för att de är vuxna nog att hantera allt detta själva, utan att förstöra vår dag.
Något traditionellt honnörsbord lär det däremot inte bli. Jag har knappt nån kontakt med min pappa, så det skulle kännas konstigt.

vuxna människor borde ju tänka steget längre själva

Kanske det blir värre om deras respektive inte får komma?!

Säg som du känner. Börjar någon tjafsa MINSTA lilla så åker dom ut.

Jag tycker att du skall försöka sätta dig ner, kanske m din sambon som stöd o verkligen tala om för dem hur du/ni könner o att det är ER dag o att det betyder mycket för er att de kommer. MEN att de får faktiskt bete som de vuxna människor de faktiskt är! Att ni kommer placera dem långt i från varandra vid middagen o inte förväntar er att de pratar med varandra utan "bara" beter sig normalt. Och OM de inte sköter detat kommer ni att ha någon av er utsedd person som ber dem lämna festen.(detta kan ni ju välja att hålla för er själva oxå,men kanske bra om de förstår allvaret bakom det hela.
Be någon ni känner med lite krut i att ha den uppgiften att om denna person (eller ni ber om de) känner att de går över styr ber bägge två att lämna festen o lösa sin problem på annan plats.
ja jag vet att de jag skrivit kan vara lättare sagt än gjort, men jag önskar att ni orkard e, för itne skall dina föräldrar få förstöra er dag.
Vi kommer få ha någit form av liknande samtal m svärfar fats ang spriten, om han nu väljer att tacka ja till vårt bröllop eftersom m2b sagt upp kontakten med honom tills han tar tag i sitt liv (alkoholproblemen)
Sorry de blev långt , men ett ämne som berör mig

Även om jag är väldigt frikostig med att bjuda respektive - även de jag inte känner - så tycker jag faktiskt det här är ett undantag.

De klarr uppenbarligen inte av varandras sällskap och antagligen blir det än värre om deras respektive är med, det blir så att säga ytterligare några personer att reta sig på (för dina föräldrar alltså, inte för dig).

Prata med dem, säga tt ni vill ha dem där men att de måste uppföra sig som vuxna människor och att ni för säkerhets skull inte har bjudit deras respektive. Om ni har väldigt bra kontakt med deras "nya" hamnar saken i ett annat läge, kankse får ni prata med dem ändå och förklara situationen.

Det är ingen rättighet att blir bjuden ens till sina barns bröllop, än mindre till sin sambos barns bröllop.

Mina föräldrar är också från bittert skilda. Det gick inte att ha dem i samma rum, samma fest, samam stad kändes det som i början. Inför vår sons dop för två år sen så pratade vi med min pappa som väl var den som var mest arg, och berättade att vi skulle hålla dop, att ALLA skulle inbjudas och att vi inte bara ösnakde oss utan faktiskt FÖRVÄNTADE oss att han skulel kunna sköta detta snyggt. Han tog detta till sig och har sedan dess t.o.m. hälsat på mammas sambo. Han insåg att de inte på ngt sätt behöver ha en relation, utan att det bara handlar om att behandla alla på samma sätt. Om någon hälsar, så hälsar man tillbaka osv. Det har nu gått ett tag sedan dess och de kan numer umgås som vanliga människor, vi ska t.ex. bo alla tillsammans med bonusar och svärföräldrar på pensionat hela veckan före bröllopet. Det kommer att gå jättebra tror jag, men har svårt att tänka mig att det hade varit möjligt om vi inte hade tagit diskussionen för två år sen.
Jag hålelr tummarna för att det ska gå bra för dig, det är itne lätt, men även föräldrar är som barn ibland och behöver få en ordentlig åtsägelse!

Jag vill börja med att tacka för era kloka råd!
Det är så skönt att veta att det är fler som funderar på detta inför den stora dagen.

Jag får sätta mig ner och prata med dom, försöka få de båda att förstå att deras gräl inte ska förstöra för mig och är det så att de inte klarar av det så får de lämna lokalen, punkt slut. Jag kommer även förklara för dom att jag inte kommer ha dåligt samvete angående ett eventuellt avvisande.

Tack så jättemycket för hjälpen!

//Zemoz

Har en liknande situation som är otroligt infekterat på ett område. Men de kommer få klart för sig att tjafsar de på min bröllopsdag så får de åka hem på vars ett håll. Inget tjafs och det hoppas jag de förstår.