Vänta med sex

I mitt första äktenskap så tänkte jag ungefär så. Det är inte direkt något jag ångrar men samtidigt inget som jag var speciellt tacksam över heller.

Numera resonerar jag som så att jag inte ville ha en organist som spelar för första gången till just vårt bröllop och inte heller en partner som på bröllopsnatten för första gången tar sina steg med mig. Övning ger färdighet helt enkelt.

Fast var man som jag var på den tiden religös och la ner andra värderingar i sex-frågan och inte bara såg sex som sex så kan det vara värt att vänta på. Men varför riskera att något så viktigt inte alls klaffar?

Tyvärr så är man ju lite olika sexuellt så även om man älskar varandra och vill få allt att fungera så krävs det att man klaffar också. Jag trodde att jag skulle växa in i att gilla sexet med min första partner men efter flera år så var det bara att inse att vår relation aldrig skulle fungera trots att vi båda verkligen ville.

Hade vi provkört lite innan hade vi nog förstått att vi inte var speciellt lämpade för en sexuell relation med varandra. Som platoniska partners eller som vänner fungerade vi utmärkt.

Givetvis så finns det jättemånga exempel där det fungerat trots att man väntat med sex. Men varför ens chansa när det gäller något så viktigt?