Forlossning...

Jag vet ju inte ens om jag vill ha barn, kanns inte sa nu. Men min man vill nog nan gang i framtiden.

Jag vill ogarna ga med den har skracken nar jag ar gravid. Jag ar inte livradd, alla foder barn och dom flesta flera ggr. Min egen mamma hade ju inte fott barn 4 ganger om det varit sa hemskt! Och jag ar medveten om alla hjalpmedel vi har i Sverige, vi ar forbannat bortskamda med sant.

Men jag ar dock livradd for smartlindringen!!
Senast jag var pa akuten och fick lokalbedovning i lappen lag jag och hoppade av grat pa sangen, satan vad hemskt det var... Da tankte jag att jag aldrig nansin vill foda barn, om det ar sa har hemskt att bara trycka ut en invaxt piercing...

Ar smadetaljerna jag tanker mycket pa. Obekvamligheten... Att inte kunna ga pa toa sjalv (eller??), inte fa vila pa flera timmar. Alla nalar och dom dar grejerna man satter pa barnets huvud (aaj!).

Och HUR far man sin karl att vara hjalpsam och klok??! Tror inte min man ar den typen som svimmar, snarare ar han en san som vraker ur sig: "Lagg av och gnall, mamma har gjort det har 4 ggr hemma i koket".
Da aker jag hellre in ensam!!

Jag har inte hort sa himla manga skrackhistorier faktiskt. Mamma ar liten och tuff, hon har aldrig sagt nat om det. Storasyrran hade det jobbigt med forsta dottern, men den andra tog bara 4 timmar!!

Och alla sager ju att det ar vart det... Klart det ar.

Nan som vill dela med sig av sin forlossnings-historia..?

Ja, kanske ska begransa mig till dom bra forlossningshistorierna...

Min syrra sa att dom satte pa elektroder (stavas??) pa dotterns huvud.
Hon slets oxa ut med sugklocka by the way... Bla!

Na, inte valdigt dalig bild. Inte livradd som sagt. Men samtidigt ordentligt avtand. Det som oroar mig ar ju att man ska vara helt fortvivlad. Sag "Singelmammor" eller vad det nu hette, och Joni berattade att hon ville ga hem. Den kanslan ar den jag ar livradd for, att veta att man inte kommer undan. Nej fy vad hemskt.

Eller jag kanske ar livradd, annars hade jag val inte skrivit har...
Men har ju gatt nagorlunda bra for kvinnorna i min omgivning.

Men kom igen, beratta era BRA historier!

Rosenpetunia:
Har oxå funderat på att stå på knä. Någon sa att om man ligger ner så måste barnet lixom lyftas upp och sen ut. Sant..?

Nagon skrev att dom sista veckorna nästan längtar man till förlossningen... Sa syrran oxå. Hon tyckte förresten inte att det var så farligt. Fastän hon inte var tillräckligt öppen och dom rekommenderade snitt, så vägrade syrran och min fina guddotter (snyft...) kom ut med sugklocka. Så syrran hade inte direkt nan drömforlossning men tyckte ändå det var fine. Tufft att vägra snitt, hon anser att det är bättre för både henne och barnet, så länge det inte är livsfarligt såklart.

Puh, skönt att skriva av sig... Ev. barn dröjer som sagt minst 5 ar, men vill ha det har avklarat innan jag blir preggo. Vill vara glad när jag är gravid, inte orolig.

Tack for att ni stottat!

Hur mar man veckan efter en förlossning?

Det ar ju darfor vi kanske inte skaffar barn. Verkar, och ar, ju jattejobbigt. Pengar, tid och energi. Och sa ar jag inte barn-typen helt enkelt, sa da ar det ju inte vart det.

Daremot har syrran 2 flickor som ar som mina. Mitt allt! Och jag behover inte mer.

Men man ska aldrig saga aldrig...

Vaa??

Grattis far man val saga da. Nu blev jag nastan avis...

Gaaaahaaahaaa!!!

Jag vet att for dom som vill är det vart det. Jag själv är bara mer eller mindre nyfiken. Än så länge...

Du har helt ratt.