Forlossning...

Jag tror att det bästa du kan göra är att läsa på, och då menar jag inte "skräckhistorier" utan fakta. Ta reda på vilken typ av smärtlindring det finns o.s.v.
Det finns något som heter Aurorabarnmorskor som är till för förlossningsrädda kvinnor. Någonstans har jag läst att vattengympa under graviditeten kan minska behovet av smärtlindring med 50%... Så det finns mycket man kan göra för att påverka sin situation!

Hej! JAg var lika rädd som dig innan och under min graviditet.. När det var dags för förlossningen då var jag livrädd och min man sa bara det går bra, jag klickade i vinkel och förklarade för honom att när han hade skitit ut en amerikansk fotboll på tvärs så hade han rätt att yttra sig.. Och för att vara ärlig så hade jag en sjukt jobbig gravititet och förlossningen var ett helvete men på något konstigt sätt så kan jag ändå tänka mig att gå igenom det igen..

Mitt tips är att när du är gravid, gå på förlossnings samtal på sjukhuset där du ska föda, berätta hur rädd du är så att dom tar extra hänsyn till det och skrick högt innan smärtorna är förjävliga om att du ska ha ryggmärgsbedövning (för det tar gärna en stund att få det) och sen på något sätt så har du klarat tig igenom dett och har ett litet underverk vid ditt bröst och kan vara så stolt över dig själv eftersom du har varit självaste wonderwoman i 12-36 timmar ;)

Jag känner lite på samma sätt som du TS..även om det ligger i framtiden med barn.
Har hört alla skräckhistorier, usch kan inte fråga min mamma direkt hon har fött med kejsarsnitt så hon har ingen aning om hur det känns att föda v*ginalt. Inget man kan fråga vemsomhelst direkt.
Tycker att det värsta med att föda verkar vara att man är så sårbar på nåt sätt. Vet inte riktigt själv vad jag menar..

Samtidigt så tror jag att det är en fantastisk upplevelse. Kvinnor har fött barn i alla tider, den tanken lugnar en litegrann.

Hejsan jag har fött två barn och ingen förlossning var den andra lik. Den första hade jag en epidural bedövning med och den var jätte bra min andra körde jag med morfin spruta och lustgas och den förlossningen kändes mer absolut men den var i alla fall rolig man blir ju lite groggy.Visst känns det att genomgå en förlossning,det är tur att man glömmer bort smärtan så fort bebisen är ute.Jag köpte en bok när jag vart gravid "Att vänta och föda barn" av Shiela Kitzinger den är jätte bra jag läste den nog 10 ggr under mina graviditeter.

Jag är totalt livrädd för tanken på att föda barn, men samtidigt så längtar jag så otroligt mycket efter ett att jag nästan gråter när jag ser någon med barnvagn...

Lite kul men jag har tänk skapa en liknande tråd hur länge som helst men var rädd för att mest få "skräckhistorier" och de vill jag inte läsa om utan de som det har gått bra och smidigt för (för det finns väl sådana förlossningar oxå?)

Jag känner likdant, kan bero på att jag kommer ifrån en familj där kvinnorna överlag har antingen fruktansvärda långdragna förlossningar eller så blir de väldigt sjuka och måste ligga på sjukhus under graviditeten. Det slår inte fel heller; min mormor låg över 40 timmar med min moster och runt 30 med min mamma. Min moster har varit nära döden vid sina förlossningar och nu är min kusin gravid och hon har haft en väldigt jobbig graviditet och är lika dålig som sin mamma.
Min mamma har bara mig för att hon inte kunde tänka sig att gå igenom en till förlossning, de erbjöd henne snitt men hon vågade iaf inte.
Inte undra på att jag är livrädd
Men jag vill gärna ha barn så jag måste väl ta mig i kragen, och hoppas att jag avviker ifrån mönstret.

Jaha då var ngn annan inloggad på BT haha
Det var jag som skrev inläggget, min m2b är inte sså orolig

Det viltigaste när du är så rädd, som jag oxå var fö, är att gå på samtal innan!! Flera stycken som följs upp där du kan bearbeta hur du känner det. Det finns barnmorskor som är specialutbildade på detta och som kan hjälpa dig!

Håll dig långt undan internet! Jag gick på kontroll hos en privat barnmorska(bor inte i sverige..)och jag fick hennes mobilnummer somjag kunde ringa när jag ville om det var något. Istället för att läsa på olika forum och få höra den ena "sanningen" efter den andra.

Jag har även hört att de som aktivt syslar med yoga har det lättare eftersom de har en enorm kroppskontroll. Jag gick på en kurs för gravida men var inte aktiv nog för att det skulle hjälpa under födseln. Men det var väldigt bra innan!

Det finns massa bra smärtlindring, men klarar du det utan epidural(ryggmärgsbedövning) vill jag rekommendera det. Det är en chans för att förloppet stoppar upp när man får det.

Det kommer gå fint och var inte rädd för att be om hjälp för att komma igenom födseln!

Kram

Jag vet ju inte ens om jag vill ha barn, kanns inte sa nu. Men min man vill nog nan gang i framtiden.

Jag vill ogarna ga med den har skracken nar jag ar gravid. Jag ar inte livradd, alla foder barn och dom flesta flera ggr. Min egen mamma hade ju inte fott barn 4 ganger om det varit sa hemskt! Och jag ar medveten om alla hjalpmedel vi har i Sverige, vi ar forbannat bortskamda med sant.

Men jag ar dock livradd for smartlindringen!!
Senast jag var pa akuten och fick lokalbedovning i lappen lag jag och hoppade av grat pa sangen, satan vad hemskt det var... Da tankte jag att jag aldrig nansin vill foda barn, om det ar sa har hemskt att bara trycka ut en invaxt piercing...

Ar smadetaljerna jag tanker mycket pa. Obekvamligheten... Att inte kunna ga pa toa sjalv (eller??), inte fa vila pa flera timmar. Alla nalar och dom dar grejerna man satter pa barnets huvud (aaj!).

Och HUR far man sin karl att vara hjalpsam och klok??! Tror inte min man ar den typen som svimmar, snarare ar han en san som vraker ur sig: "Lagg av och gnall, mamma har gjort det har 4 ggr hemma i koket".
Da aker jag hellre in ensam!!

Jag tycker det är så trist att man överallt får höra så mycket skräckhistoier!
´Jag var inte ett dugg rädd innan, men när jag blev gravid började alla berätta om sina kompisar (för det var aldrig de själva) som hade upplevt riktiga mardrömsförlossningar, som dragit ut i 48 timmar och de inte hade fått någon bedövning, eller nån höll på dö osv osv. DÅ började jag bli rätt! Men jag hade en superbarnmorska som visade mig statistik på hur en "vanlig" förlossning brukar vara, och de där riktigt hemska fallen är väldigt underrepresenterade...
Själv kände jag mig nästan lite "lurad" efter förlossningen, då det inte alls gjorde så ont som jag förväntat mig.
I och för sig hade jag en oförskämt bra graviditet och förlossning. Från att vattnet gick tills hon var ute tog det ca 8 timmar, varav 6 jag fixade hemma, bara genom andning. Sen behövde jag inte mer bedövning än lustgasen heller.
Så det finns lätta förlossningar oxå! Men det är ingen som berättar om dem, för hur kul är det??! Då har man ju inget hemskt att gotta sig i!