Min mamma (och pappa, syster & bror) bor ca 50 mil härifrån, vilket jag kan känna riktig sorg över ibland 
Vi pratar ofta och ses nog varannan månad ungefär, men det där vardagliga saknar jag jättemycket...
De säger dock att de måste flytta närmare när det kommer barnbarn, så det dröjer förhoppningsvis inte så länge!
Jag vet! Krama din mamma lire extra, nu när du har henne där 
Åh, vad gott! *tar en tjock skiva med smör och mycket ost*
Ore, hur gick det igår? 
Inte kul med UVI, Ankan! Hoppas det försvinner omedelbums 
Nu kom min söta kollega med varmt bröd, smör och ost på riktigt! Mmmmmm....
Ja, tänk, snart är NI mammor själva! Häftigt!
Jag kan också vara mammig, ibland har man liksom behov av att vara det... När jag är sjuk tex, då är det helst mamma som ska pyssla om mig 
Samtidigt uppskattar jag verkligen att vi kan umgås som jämlikar och ha en vuxen relation.
Under några av mina ungdomsår bråkade jag jättemycket med mamma (och pappa, men inte lika mycket). Sen flyttade jag till London när jag var 19, och insåg hur mycket jag uppskattar och behöver dem! Sedan dess har vår relation varit jättebra. Jag har såklart blivit mer självständig, men jag vet inte vad jag skulle ta mig till utan familjen
Hvidis, bor ni där trädet föll ner? Jag såg det på dansk tv igår, så hemskt!
Åh, vad mysigt det låter med poängjakt
Hej Nalle Puh! När är bröllopet?
Vilken koll du har, Ingenjören!
Eller hur!? Så du hänger i andra trådar, Ingenjören???
Aha, då fattar jag! 
