Jag tänkte intealls så himla mycket mer än att jag
*inte ville äte mer p-piller, för det hade jag redan gjort i 15 år.
*inte var beredd att göra abort om det skulle "råka" bli.
*nog inte hade så lätt att bli gravid, hade jag bestämt fått för mig_det har visat sig stämma.
Så,när sambon också sa "blir det så blir det, så blev jag helt lugn och sen tog det ett år, och jag blev gravid.
(Nu vill vi ha vårt andra, sedan en massa år tillbaka, och det har blivit dags för hjälp på traven, ffa ska min cykel styras så man vet exakt när det är ägglossning.)
Celeste97 skrev 2009-04-07 20:46:22 följande:
Klart man får vara nyfiken i en strut! Hej alla andra i tråden förresten! *vinkar*Jag har funderat mycket på muffins på sistone, men har en massa konstiga känslor kring det hela. Vet inte riktigt ut eller in faktiskt, mer än att jag vill ha barn i detta livet.På det praktiska planet slutade jag med piller förra sommaren, men än så länge har inget hänt. Hmm, ingen vidare presentation va? :-P