JA det märker jag! Jag är skittrött idag och så extremt godissugen att jag skulle kunna baka en kladdkaka och äta hela själv, mitt i mitt kämpande med vikt och allt..
Jag ahr itne alls varit sugen innan. Bara på kaffe och det dricker jag ju igen nu. 
Hej alla! Vad härligt med så nöjda glada tongångar som det verkar rakt över!
Jag sov till nästan kl 11 idag! Jag mår skitilla och är astrött av de där tabletterna, men nu är det bara två st kvar efter idag.
Jag räknade 1,2, 3, 4....20 st små små Ahlgrens bilar igårkväll oc la dem i en liten äggkop. Sedan satt jag me dem vid Van Veeteren och räddade livet på mig själv! 
Faktiskt hörni tejejer, så vägde jag mig i morse. 4 veckor sedan
är det jag började gå nu, och 4,1 kg har jag gått ner! 
Skiiiitsegt att komma igång...
..men SEDAN då känner man sig så GLAD!!
Ja GÖR det! Då blir du genast sådär nöjt glad!
Själv ska jag iväg till centrum och besöka Kom Vux och kolla ett par saker.
Hello girls!
Oj vad mycket som händer nu!
*beställer per omgående en höftvänlig gunga till min egen trädgård av Ankan*
Ingenjöris: Jag tror du skulle klara att få finansministerns budgetförslag till något sexigt om det var du som skulle analysera den!
Hvidis: Jag ahar också en del av de där generna jag gärna kan byta ut.
Fast jag har ju iallalfall gått min morgonpromenad nu.
Idag kommer min mammma hit och det är ett ÅR sedan vi sågs, så det ska bli jätteroligt.
Näst sista dagen nu på hormontabletteskatan, så kanske kan man vakna till lite efter den...
Kanske hänger det ihop med att man på något sätt kopplar ihop stickor, termometrar och annat man hört om /sett på film med desperata människor som mer eller mindre har ett labortorium hemma i barnfabriken...
..och att man inte känner att man direkt anstränger sig och kämpar bara för att man slutat med preventivmedel...
Vet inte...Jag försöker minnas hur vi tänkte...jag upplevde det inte som att vi höll på och försökte alls egentligen, och inte gick jag med någon enorm längtan heller då, det var mer att "nu gör det inget om det skulle bli en graviditet här, och det kan ju ta ett tag så det blir väl när det blir."
Vi pratade bara igenom att båda skulle välkomna ett barn, sedan sades det inte mer om saken förrän jag meddelade plusset.
Det tog som sagt ett år ca och jag ägnade aldrig en tanke åt ÄL eller andra saker. Ganska oinsatt i hur kort chans det verkligen är varje månad var jag nog också.
Nu däremot försöker jag verkligen på ett annat sätt, sedan flera år tillbaka...det är väldigt stor skillnad.
Då var det"det gör inget om det blir barn längre" (vilket innan dess hade varit katastrof) men nu...nu känns katastrofen mer som om det INTE blir...
Oh, här var det många snygga rumpor i vädret!
Tur vi mest är tjejer här, annars vet man aldrig vad ni kunde råka ut för som ni står! !!!
*sörplar på lite kafffeeeeee, den ljuvaste av drycker*
Det är roligt att mamma är här och dessutom stannar hon nog över helgen(eller så länge vi står ut med varandra,som hon sa)
Vi har just gått min morgonskogsrunda och ska äta en seeeeeen frukost, eller frunsch kanske närmare bestämt.
Sista Pergotime-tabletten nu. Hoppas jag piggnar till efter det, för himmel så trött jag blev! Helt dimmig vissa stunder!
Hörni vad många som verkar vara just inför ÄL nu då... 
Inga pussar fden kvällen... 
Lanovia: jaaaa, det är väl så att vi pratar en hel del i telefon...
Fast mer lääänge och väl ibland än jätteofta.
Det är 65 mil till mamma, så det blir liksominte att man bara drar iväg över helgen, och senaste julen firade vi med sambons föräldrar, alltså sågs vi inte alls då...nä, men så mkt oftare än ngn gång i halvåret eller per år, det ses vi nog faktiskt inte ...men PRATAR, det gör vi.
(herregud den dag man inte har sin mamma kvar...*vägrar ens tänka på det*)
