Ångra sig?

Vet ni, när det började gå upp för mig att jag faktiskt ska gifta mig om bara några månader så började jag tänka. Jag älskar min M2B och vi har varit ihop i 10 år och har barn tillsammans. Men jag tänkte faktiskt för ett litet, litet ögonblick-gör jag rätt? Det var under en nanosekund men jag hann fråga mig själv det.
Jag tror att frågan kanske inte handlade först och främst om min kärlek till M2B eller inte, utan om jag var beredd på att visa vår kärlek i strålkastarskenet genom att gifta mig. Jag tror att frågan till mig själv bottnade i en rädsla att stå framför prästen och inte vara så där otroligt, pirrande, härligt nyförälskad som man är till en början. Efter 10 år och två barn och renovering av hus så flödar ju inte direkt romatiken och alla pirriga känslor. Tänk om det inte känns så där innerligt och härligt som man hör alla berätta om.
Detta skedde alltså under ett litet litet ögonblick, men visst har jag tvivlat på om jag gör rätt, absolut!!
Nu känner jag att jag verkligen har koll på den känslan som fick mig att tvivla, hade jag inte det skulle jag inte vara mitt uppe i att planera vårt bröllop. Jag har absolut träffat den rätte och känner att han är den som gjort mitt liv till en fantastisk resa och nu fortsätter den, det enda som förändras är mitt efternamn.