Har du skrivit testamente?

Jag har inga barn och inga stora tillgångar heller, student som man är.. =) Så just testamente känns lite ambitiöst i nuläget men det finns absolut i bakhuvudet.
Däremot har jag skrivit brev och lagt i min dagbok. Jag tänker om något plötsligt skulle hända så har jag skrivit ner allt jag vill ha sagt till mina nära och kära. Tänker också att jag nog skulle tycka det var en tröst att hitta något sådant om något skulle hända någon nära. Några sista ord sådär.. Tragiskt men ändå.

Jo, jag tror det, men jag vet faktiskt inte när det isåfall ändrades. Det är ju olyckligt om man tror saken är ordnad för att man har faddrar, och så ligger det inte alls till så...

Vi har skrivit inbördes testamente men som gifta blir det ju så automatiskt ändå.

Vita arkivet har vi båda fyllt i men jag säger som min mamma - lägg mig i en pappkartong!

Alla organ skall doneras också om någon får användning av mig

Vi är inte så sentimentala i min ursprungsfamilj, ingen tror på ett liv efter döden och det förenklar ju en del. Vi ser begravning etc som vikitgt för de efterlevande men inte för den döda. Så "pappkartong" eller snarare plywoodkista gäller för oss och sedan kremering och minneslund.

Har ni också klart vem som skulle ta hand om era (nu iofs rätt stora men ändå)barn?

Nej, eftersom man ändå inte kan avgöra det själv. När barnen var yngre pratade vi med våra föräldrar och meddelade att vi helst såg att barnen hamnade hos mina föräldrar (eftersom de är yngre).

Nu är de så stora så sonen hade väl fått flytta in hos storasyster som tar hand om honom

Vill bara informera alla om att man kan gå till närmaste bgravningsbyrå och hämta ut papper att fylla i inför sista vilan. Man lämnar sedan in det och de arkiverar det åt en. När man så dör finns allt efterlevande behöver veta sparat (det är ett nationellt arkiv så man behöver alltså inte "välja" begravningsbyrå redan nu).

Svärfar är begravningsentreprenör

Tooticki - är det bara Fonus´ variant som kallas Vita Arkivet eller är det ett gemensamt namn? Vita Arkivet fanns förut på fonus.se, bara att skriva ut (var några år sedan vi gjorde det).

Å herregud vad det plötsligt känns viktigt att jag själv ska leva!

Bara TANKEN på hur någon skulle berätta för min lilla pojke att han inte har någon mamma eller pappa mer, får mitt hjärta att slitas i bitar...shit! *levalevalevaleva*