Passion?

inte meningen att de skulle bli en sån flirtgubbe...tanken va en sån blå ledsen! de spelar kanske ingen roll..haha=)

Ja jag är medveten om att ett förhållande "mognar" och att man kanske inte kan vara nykär hela livet och så! Men i vårat fall (eller det här är nu då vad jag känner) att när passionen försvann så blev vi mer bara kompisar! och vad jag då måste fundera på är väl om jag vill ha ett förhållande som känns som bara en vänskap eller om jag vill ha "mer". Och som det känns nu så vill jag ha mer, jag vill ha mer kärkek skratt och passion...men hur hittar man det igen?

didis: På vilket sätt hjälpte familjerådgivning? Har du andra tips för hur man ska göra i jakten på passionen?=)

didis: (och alla andra=))

och om man inte vill ligga naken eller kyssas...utan "puttar bort", ska man göra det ändå? bara för att? Jag skulle inte säga att jag är "äcklad"...men jag är bara inte de minsta sugen på homom!! Vad är felet på mej?? =(

bria:

Jag försöker med avbrott i vardagen på olika sätt, men det vill ändå inte ge sej!

Härligt att ni börjar hitta tillbaka till passionen...får man fråga hur länge den var borta?

bria:

nej jag slutade med p-piller just före jul..hade hoppas på att de skulle hjälpa!men icket! men när du kände att ni var mer bara kompisar, hur visste du då att han faktiskt var mer än det? Oj vilken rörig fråga...hoppas du förstår!!

rosesarered:

Vi har varit tillsammans 5 år. Jag tycker också att passion är så mkt mer än sex, närhet, skratt, kärlek, kramar, pussar osv....men det finns inte heller kvar tyvärr! Jag älskar min sambo, men det jag stressar upp mej över är väl att jag blir rädd för att jag bara älskar honom som en vän! åå, svårt att förklara!!

didis:

Ja det kan nog stämma, men det känns så "litet" och med litet menar jag, vi har inga barn som är inblandade, vi gör inte illa varandra, ingen håller på med ngt brottsligt...vi saknar "bara" kärleken!

Hur går man tillväga för att boka familjerådgivning?

tror ni det är bra eller dåligt om man skulle ta ett "uppehåll" för att sen börja dejta igen...å på de sättet hitta tillbaka till varandra?

svanboet:

Vi har pratar/pratar om det. Men fastnar väl i att vi inte vet vad som är bra och hur man löser en sån här situation!! Jag önskar att de bara var lätt och att man visste hur det skulle vara liksom=)

MrsCoverdale:

Inte alls töntigt tycker jag!! =)

Tooticki:

Vi har absolut inga olösta konflikter eller sårade känslor i botten! Och nej jag kanske inte är kär i honom, men jag älskar honom!! Hur vet man då om man ska stanna kvar eller inte?

Vet nån om det brukar vara lång kötid till familjerådgivare?

MrsCoverdale:

Jag har ställt mej den frågan jag med, men problemet är att jag inte vet svaret!!? Eller rättare sagt, jag skulle sakna honom...men på vilket sätt!!??

svanboet:

Du skrev att man ska leva NU å att om vi skulle prova dela livet som vänner...men hur funkar det då rent praktiskt? Ska vi flytta från våran fiiina lägenhet å lämna de här för att sen kanske komma på att vi vill vara tillsammans ändå? Eller ska vi bo i varsitt rum som vänner? det är så mkt som spelar in...å man kanske inte ska tänka så...men de gör jag...

Tooticki:

Jag vet inte!??!! Det kanske skulle funka...men jag kanske skulle komma på att jag dör av saknaden av honom...det vet jag inte, och det är det som gör det så svårt! Att jag faktiskt inte riktigt vet!

skakynose:

han känner av samma sak som mej, men "nöjer sej med det" säger han.

Jag måste bara börja med att tacka alla som orkar lyssna å peppa å ge råd!! Det värmer!

svanboet:

Jag förstår vad du menar, men undrar om det inte är svårt att plötsligt bo med varandra som kombo efter att ha varit sambos i 2 år?

tooticki:

Ja det kan nog hända att vi behöver space...eller iaf jag! Men då är ju nästa fråga..."uppehåll" på vilket sätt, vad är bäst för oss...vad skadar förhållandet minst eller inget alls. Ska vi träffa andra rent för att känna att vi längtar tillbaka? eller bara inte höras på ett tag?

lecaroline:

Ja jag kan bli varm ibland när han har gjort något som jag uppskattar extra mkt. Vi har varit tillsammans 5 år och bott tillsammans 2. Jag ser aldrig nån som flirtar med honom...vi är tex aldrig ute på krogen tillsammsn...så jag vet inte hur jag skulle känna! men säkert skulle jag bli svartsjuk, om jag känner mej själv rätt!

novia72:

Jag misstänker att jag är med den delen som tycker att de är kärlek! Men är det försent att hitta tillbaka till de nu? Om man tänker på det från börjar och "hela tiden" i ett förhållande så håller man ju de vid liv hela tiden (kan jag tänka mej) men nu har det varit glapp sen i somras...å före de ett halvår till....och det känns som att jag har reagerat för sent kanske svårt att reparera nu...eller?

passionsblomman:

kloka ord!!
Ja det är jag som är mest tveksam. Han säger att han "nöjer sej med det lilla"....men ajg vill inte att han bara ska vara nöjd med de lilla...kanske låter dumt...men jag vill att vi ska ha kul å skratta mkt å kunna sitta länge länge å prata....å jag tror han också skulle må bättre om vi blev gladare tillsammans..! men han säger att han är nöjd!
Ja jag har många många tankar å funderingar! Men borde jag gå till någon själv först...för att reda ut mina egna tankar? och sen kanske gå med min sambo? eller?

passionsblomma:

nja jag vet inte, jag blev färdigutbildad för 2 år sedan, så utbildning är det nog inte, men det tål att tänkas på det du säger!
Ibland blir jag rädd att jag inte har varit själv nånsin...jag har alltid haft långvariga förhållanden. Och det jag har nu kom väldigt tätt inpå min fd. Jag saknar absolut inte mitt ex, men jag saknar kanske tid med mej själv! Och jag kände inte det i början av mitt nuvarandra förhållande, men det kommer över mej nu mer och mer. Och jag kanske skulle "behöva" lära mej vara med mej själv...jag kanske skulle "behöva" leka av mej som singel. Men jag vill inte leka bort den tryggheten som jag har nu!