Passion?

Hej skvaddro. Jag känner igen mig så tydligt i din beskrivning. Jag fyller dessutom 26 i år (även om det är ett tag kvar).

Jag slutade med P-piller i aug/sep ifjol. Så efter det har det varit kondom varje gång efter det. Vi köpte ett 10 pack som vi inte använt upp än...

Men just nu spelar det ingen roll. Vi har sex ibland och då är det väldigt trevligt. Jag insåg att en del av mitt problem är att jag trodde att man hade slut på passion och lust om man inte hade sex minst 1 ggr i veckan och försökte tvinga fram något som jag inte trodde på. Sedan jag ställde ner mina "krav" på passion så har den hittat tillbaka även om den inte alltid finns där. Framförallt så lade jag väldigt stor press på mig att när vi hade sex så skulle de vara bra, istället för att bara njuta utav det och låta det gå som de går.

Jag har också varit i den fasen att min sambo har känts mer som min bästa vän än som pojkvän/sambo. När jag pratade med honom om detta så kom det fram en massa missförstånd. Bland annat så hade han slutat att uppvakta lika mycket därför han hade fått för sig att jag inte ville så han väntade på att jag skulle göra något och jag väntade på honom.

Jag och min sambo har börjat att hitta tillbaka till passionen. Bland annat så tror jag att jag gick och dansade en gång i veckan med en annan kompis hjälpte därför att det blev ett avbrott i vardagen och på onsdagar fick han sitta och vänta/längta efter mig. Så du kanske skulle pröva att göra ett avbrott i vardagen?

Ursäkta det långa och något ostrukturerat svaret.

Skvaddro, äter du p-piller? Dessa förstörde lusten helt för mig. Sedan kan sådana saker som stress och annat förstöra lusten också (tro mig jag vet)

Försök inte att tvinga fram lust(det fungerar sällan). Acceptera att du just nu inte har lust därför om du försöker tvinga fram den kan det hända att den kryper längre in och blir svårare att få ut.

Tyvärr ett dåligt tips kommer här. Jag tänkte för mycket på allting men så en gång så satt jag hemma och drack ur en vin flaska vi öppnade till maten dagen innan. Jag drack mig inte askalas. Men sexet den gången var bra bara för att jag var tillräckligt påverkad för att inte kunnat tänka för mycket som jag brukar utan jag bara gjorde. Jag fick en bra insikt även om det kanske inte var under bra omständigheterna därför jag tycker att en del konsumerar alldeles för mycket alkohol idag.

Jag tror att den aldrig riktigt var borta eftersom vi hela tiden höll ihop och gillade varandras sällskap, skulle hellre säga att den var latent. Jag skulle gissa kring 2 år eller så. Fast då var det 1 år utav detta då jag inte mådde särskilt bra.

Men för oss så var det väldigt länge som det varken var bu eller bä. I samband med att jag slutade med p-pillerna så bestämde vi oss också för att försöka hitta tillbaka till passionen. Det tror jag var en nyckel i detta vi var två som jobbade mot ett och samma mål och vi var noga med att inte ha krav på varandra så som nu gör vi si eller så minst 2 ggr i veckan.

Som svar på hur jag visste att han ändå var mer än bara en vän. Jag raskanade mig själv och vad jag tyckte och tänkte om honom. Vad var bra med oss, vad var dåligt med oss, vad var dåligt med han, vad var bra med han.

Alla har dåliga sidor det kommer vi inte ifrån. I slutändan så insåg jag att han gav mig en trygghet som ingen annan kunde ge. Vi har diskuterat saker så som hur man ska uppfostra barn och vi var väldigt eniga om detta. Vi tänkte väldigt lika. jag visste väldigt bestämt att han kan bli en bra make och far(men det återstår fortfarande att se eftersom vi inte är där än)

han gör inte rätt alla gånger, det gör inte jag heller. Vi har haft upp och nedgångar men i varje nedgång och varje gräl så har både jag och han jobbat för att få det bättre. Vi gav aldrig upp. Vetskapen om att vi båda vill att detta ska vara bra är nog det som har hållit ihop oss. Allting blir inte perfekt på en gång, man får jobba på det och viktigast av allt det finns inget perfekt. Denna vanföreställning perfekt finns inte. Det kommer aldrig finnas men man kan hamna väldigt nära.