Passion?

Det är inget fel på dig!

Jag tror som många andra här att det komme roch går hur man vill ha det och inte ha det. Visst är jag väl inte alltid sugen och visst är väl inte det lika intensivt som det en gång var men livet är dynamiskt, acceptera att just nu är det inte som det var förr och nu lever vi på ett annat sätt. Visst kan det vara bra att göra saker isär ibland men framförallt (!) tvinga inte fram nått för det kommer inte kännas bra för någon av er. Försök kanske satsa mer på att prata; om varandra och om er och allt som ni haft tillsammans. Försök undvika att planera framtiden för mycket för det kan kännas lagomt kul och "avtändande".

Lek med tanken...

Flytta isär i din fantasi och fundera på hur du skulle ha ditt liv utan honom vid din sida varje dag. Vem skulle du ringa om det hände något viktigt/spännande/roligt? Vem skulle du prata med om du hade problem med jobbet eller kompisar som inte riktigt förstår och allmänt motiga saker?

Om svaret på dessa frågor är din sambo och du känner att livet skulle bli tomt utan att få komma hem till honom varje dag så tror jag att ni är mer än kompisar och jag tror att det finns goda chanser att komma tillbaka till varandra - be om profesionell hjälp! (som didis skrev)

Det är lite vanskligt med uppehåll för olika personer lägger olika saker i begreppet.

Vill ni bara komma ifrån varandra en liten (men längre) stund - ta ett utlandsuppdrag eller jobb i en annan stad. Skämt å sido - detta är egentligen sådant du ska prata med honom om.

För att verka tråkig och torr... Det är så här det ska vara! Upp och ner och fram och tillbaka. Storm är det som brukar drabba dem som är med i livet.

Visst känns det jobbigt när man itne vet hur man ska hitta tillbaka till någonting men det kanske är bättre att titta framåt... NU lever vi så här och NU har vi det så här. Hur går vi framåt, hur fortsätter vi leva med varandra och vad är det vi tycker att vi verkligen inte kan fortsätta med.

Om det känns för båda två att ni är mer kompisar nu än passionerade älskande - kanske ni ska vara kompisar ett tag då! Dela livet som vänner och upplev hur det är. Kankse kommer det tillbaka av sig själv, kanske ni behöver hjälp - det är bara ni som kan avgöra.

Det jag menade med NU är att man inte ska gå runt och drömma om nått man hade n gång förr utan försöka göra något bra av det vi har idag. Jag menar inte heller att man ska sälja sitt hem och sedan (oroa sig för att man ska) ångra sig.

Jag menar att man försöker ge varandra plats att leva ett eget liv och att man bor ihop mer som kombo än som sambo. Om du ändå knuffar bort honom när han vill komma nära - spelar det roll om ni har skiljda sovrum? Prata om dagen eller låt bli, gå på bio och spela spel med varandra. Ha kul och umgås som du gör med dina vänner - känns det som om det fungerar bättre?

Du ska absolut inte bryta med någon för att du aldrig varit själv!

Jag har heller aldrig bott själv mer än över t.ex. en sommar då jag jobbat på annan ort. Jag har däremot varit och snurrat i de tankarna och funderat på om jag inte mår bäst av att sköta mig själv.

Börja med de små sakerna...
Har man ett uppehåll och börjar träffa andra så är det sånt som aldrig försvinner, även om "ingenting" hände. Vi höll på att gå isär och jag träffade samtidigt någon annan, inget "mayor" hände men jag föredrog att spendera min tid med en annan kille än min sambo och jag upplevde inte att han tog kamp för mig vilket fick mig att känna mig värdelös och oönskad. Nu när vi börjar planera bröllop är det sånt som dyker upp i huvudet och jag skulle kunna göra mycket för att få det ogjort! men det går ju inte som alla som någon gång ångrat sig vet.