Passion?

Jag tror som flera andra att det vore kanon om ni fick ventilera ihop med någon annan, just för att man lätt fastnar i sina egna samtal. Det kan räcka med rätt små sätt att vrida resonemangen för att se saker på ett nytt sätt.
Vi har också haft våra samtal, med en psykolog, och jag tror inte vi hade levt ihop idag om vi inte gått igenom de samtalen.

Lätt, kommer det aldrig att bli, men såvitt jag vet har ingen någonsin lovat oss det heller.
Däremot tror jag man får precis den kraft man behöver dag för dag i sitt liv. Lycka til med era samtal och era val-för du vet väl att det i mångt och mycket faktiskt handlar om att välja? Ibland välja att ens vilja välja om du hängde med där...

Jag vill bara säga att börja med små saker! Inga sådana där jättebeslut som pauser och så! det kan räcka långt att bara bryta av vardagen litegrann.

Det kan handla om att sätta sig ute på stan och faktiskt sitta mittemot varann och titta den andre i ögonen, för det är typiskt sånt som glöms bort med tiden.
Ta en promenad och faktiskt ta den andres hand, som du säkert gjorde förr... Och vila i det, inte hetsa att det ska åkas hem och köra järnet i sovrummet sedan, utan ta det lite lugnt.

Eller om du vill ha space, åk iväg själv över en helg utan att göra något stort drama av det...
Men du verkar ha många tankar inom dig, så jag tycker fortfarande det vore bra om du fick ventilera det era med någon samtalspartner... Vad säger din kille om allt det här? Är det du som är mest tveksam till er relation?

Hihi! Didis, ja kanske är man en bortbyting...

skvaddro: är det kanske så att det är nya saker på gång eller skulle BEHÖVA vara det i ditt egna liv? som utbildning eller sådana saker? För i de skedana omprövar man ju ofta hela sig själv och tillvaron. Fast ofta ofta tror jag man letar en massa fel utanför sig själv först, typ förhållandet, fast man själv kanske behöver ta nya steg i sin utveckling. Det finns djup tillfredsställelse i många andra saker än i sexlivet.

För egen del tappade jag bort mycket av min identitet som partner när vi fick barn, och man blev mer samarbetspartners i föräldrarollerna, och tävlade om att få sova längst, än att ens orka tänka på sex. Närhet ville jag inte alls ha, jag ville vara IFRED och typ få duscha och gå på toa som en normal person.

Det jag mest behövde då var just omsorg om de behoven, så det mest kärleksfulla min sambo kunde göra var tex att åka och handla eller ta vagnen och gå ut så jag fick sova lite middag...

Nu tror jag den största kicken för vårt samliv vore att jag lyckades gå ner i vikt lite, för jag blir heldeppig av min egen uppenbarelse just nu,och det gynnar ju inte precis sexlivet...

Var i ditt liv befinner du dig? vad är det du vill ska komma härnäst i livet och vad pågår just nu?
Det är så mycket som påverkar ens lust! Det kan bero på så många olika saker!

Mmm, jag förstår... det är du inte ensam om. Jag tror ändå det är synd att sumpa något som man har för den där sngellängtan... Men, jag tycker ABSOLUT att du ska sortera alla de här tankarna i samtal, för när du hör dig själv resonera, kommer mycket att klarna. Jag tror nog att ni ska gå tillsammans dessutom, så han har en chans att hänga med i det som processas i dig och tvrtom. Det är ni lite skyldiga varandra efter såpass lång tid ihop tycker jag...

Lyd didids och lägg BT åt sidan för ikväll du! Det var ett bra råd!