Mat i England är intressant. Jag vill nog påstå att det har lite oförskyllt dåligt rykte och att det beror på lite olika saker om jag får spekulera vilt.
1. Matkulturen har nog ryckt upp sig på senare år, allt var inte bättre förr.
2. London kan inte jämföras med världen utanför M25. Vi har varit på många utflykter och hamnat på helt horribla ställen. Vi lämnar numera aldrig Greater London utan en pålitlig pub/restaurant guide. Men har man en sådan med sig är det lätt att hitta riktigt bra ställen. Vi bor trots allt 60 millioner människor på den här lilla ön så även i "glesbyggden" finns det kundunderlag för stjärn-krogar. Dom finns där, jag lovar!
3. Jag har också en tanke om att de flesta svenskar har gjort sina första stapplane utlandsresor på egna ben till England. När man var 18 hade man inte pengar att lägga på mat och framförallt inte heller resvanan att förstå var man ska leta efter bra matställen. Dåliga fast-food ställen precis invid en turistattraktion finns i alla städer. Nu när vi har passerat 35-år strecket tycker vi givetvis att vi är himla massa mer världsvana 
London har helt fantastiska krogar! Man kan äta minst lika bra Dim Sum eller Kantonesisk mat som i Hong Kong, det finns Guide Micheline Thai ställen, Argentinska krogar med det bästa köttet du kan tänka dig och top-notch Malbec till. Gastropubar med engelsk husmanskost är poppis och vällagad enegelsk husmanskost är jättegott. Ekologiska råvaror och närproducerat/odlat är också väldigt mycket större här än i Sverige (fast jag upplever att det tagit ordentlig fart i Sverige kanske de senaste 3-4 åren). Lunch alternativ i the Square Mile/city där jag jobbar är också bra. Visst jag sitter och äter osocialt framför datorn som alla andra men det finns massor av ställen som säljer kvalitetsmat bra soppor, smörgåsar eller sallader med ekologiska ingridienser och givetvis mycke sushi. Vet inte hur många ställen jag passerar på morgonen där man kan få sin ekologiska gröt och färskpressad grönsaksjuice.
Men det finns väldigt mycket skit också. Dålig mat här är riktigt riktigt dåligt och i vissa områden ligger dessa horribla fast-food ställen på ett pärlband och jag kan inte förstå hur någon skulle få för sig att äta på (eller ännu värre mata sina oskyldiga små barn med!) Dominos Pizza eller KFC. Bläää! Det är nog större klass-skillnader också när det gäller maten här än vad det är i Sverige. Norr om floden matar mammorna sina barn med morotsstavar och äpplen i parken medan söderut får dom en chipspåse. Så är vi fetast i Europa också!
Jag upplever också att jag har fler alternativ här. Har jag tid, kan jag här i Hampstead gå till min butcher för att handla kött, bageriet för bröd, den Franska lilla vinbutiken som aldrig rekommenderar något annat än ett franskt vin när man frågar om råd, delicatessen för ost och sen min utmärkta ekologiska green grocer som vägrar att sälja hel vattenmelon för dom vill dela den i butiken för att säkert veta att den är fin.
Min bästa mat-stad alla kategorier är ändå Sydney tror jag. Nu har jag bara varit där en gång i drygt 3 veckor så är knappast någon expert. Jag var särskilt imponerad av hur bra "the low-end" var (stjärnkrogar finns i alla städer). Bara ett litet stånd med smörgåsar eller lunch-sallader var alltid jättefrächt. Dom har superfina råvaror med alla stora frukt och grönsaksodlingar, fisk och skaldjur (från kallt och rent hav runt Tasmanien), stora vingårdar och biff-produktion. Allt detta parat med de starka Asien influenserna föll mig helt klart på läppen. Jag skulle kunna tänka mig att bo där ett tag, särskilt som vi också har goda Australiensiska vänner. Men maken är inte riktigt lika sugen. Han jobbar väldigt mycket med Aussies och det är som att kliva 20 år tillbaka i tiden säger han jämt. Sen ligger det som dom själva också säger "in the arse-end of the world". 
Hur är Engelsmännen? Det är ett stort ämne som jag ofta funderar på. Det är en lite chock att flytta hit. Man kan språket, känner igen kulturen så man är så oförberedd på att dom "inte är som vi". Fast jag tror igen att upplevelsen blir lite annorlunda när man är 35 plus och umgås med människor som har hamnat på lite samma plats i livet som man själv (precis som man skulle ha gjort hemma i Sverige). Man hade nog lite spretigare umgänge när man var glad student. Jag har nog på sätt och vis mer gemensamt med en Engelsmann i London som har samma typ av jobb, har liknande hobbies och lever på samma sätt än jag skulle ha med en glesbygdsbo i Sverige med ett helt annorlunda yrke (notera att jag säger ha mer gemensamt med inte att jag promt har roligare med eller större utbyte!). Våra bästa vänner här (vi är gudföräldrar till deras son) är ett par där hon är svensk/engelska och han engelsmann. Dom har vi väldigt kul med och han är inte alls stereotypt macho. Hon är mammaledig och han tar sonen helt på helgerna. Då menar jag att hon knappt får röra sonen för han är så himla ivrig att ta igen vad han missat på veckorna. Generellt så trivs jag rätt bra med engelsmännen. Älskar engelsk media, både TV och tidningar, dom är så underbart analytiska och bitska. Skandinaver är väldigt jämställda. Å ena sidan är det förståss bra men jag kan sakna den här "spänningen" mellan könen som det här superartiga innebär när jag är i Sverige. Om jag släpar på en tung väska i tunnelbanan kan jag räkna med att någon man erbjuder sig att hjälpa till. På jobbet får jag som kvinna alltid kliva ur hissen först och män väntar för att hålla upp dörren. Fast så gör människor av samma kön också för varandra. Jag blir superprovocerad i Stockholm när man får en dörr i ansiktet och folk sitter och surar ytterst på en plats på bussen. Jag vill bara skrika -Säg tack för i helvete människa och fatta att du inte är ensam på jorden. Det skulle bli så mycket trevligare för alla då! Svenskar är generellt vansinnigt buffliga.
Men det är också skönt att vara gift med en svensk man som så självklart utgår i från att jag kan ta hand om mig själv. Om det någonsin blir problem av något slag så håller han sig i bakgrunden tills jag ber om hjälp. Skulle bli vansinnig av att vara med någon som inte behandlade mig som en jämnbördig vuxen och kompetent människa.Det finns många Engelska kbvinnor som verkar gilla att bli omhändertagna av sina männ. Nu när jag tänker på det är det faktiskt inte så många av mina närmaste vänner här som är från England. Har bara blivit så att vi umgås mest med Amerikaner och Australiensare av någon anledning.
Det är kul med stereotyper. Man ska generalisera mera tycker jag! 
Gud vad jag babblar. Nu ska jag se hur det går med lamm-grytan!
Ha det bra tjejer!
