Där gräset är grönast och champagnen har de rundaste bubblorna
Dagen började segt och jag var tvungen att börja städa. Lättare sagt än gjort, då de flesta saker inte bara kan packas ihop utan ska användas innan vi åker hem. Vi bestämde oss idag att vi ska åka hem imorgon trots allt. Vi gör en längre hemresa men vi kommer att vara hemma tidigare än planerat ändå. Det blir en liten road trip och jag tror absolut att det blir bekvämare för miss J.
Mina händer är supertorra då jag har skrubbat hela köket inklusive en spis som min man försummat efter matlagning...Tog precis upp tvätten och hängde på tork och har imorgon en maskin sängkläder att tvätta. När alla våra saker är ihoppackade så ska det bara dammsugas och våttorkas. Sen bor vi inte här längre. Jätteskönt att komma hem, men gud så sorgligt att åka härifrån.
Redan dag ett hemma är fullspäckad med aktiviteter. Fika, shopping, 1000 ärenden.. jag är redan trött. Nya bromsklossar, hämta upp en hoppstol som jag köpt och framför allt ny bilbarnstol. Miss J är så stor nu att jag knappt kan spänna fast henne i babyskyddet med overallen på.
Vi har så många barnsaker som miss J inte längre använder. Jag vill inte sälja dem än då jag inte vet om det blir fler barn för oss. Mannen vill sälja allt vi inte använder då han är supernöjd men den lilla prinsessa vi har! =) Det är jag också. Men vem vet. Fast då påpekade mannen ganska smart (vilket jag aldrig annars skulle säga om hans idéer) att vi kan köpa nytt! Och visst vill man ha nytt om man får en ny bebis!!
Så det blir nog att vi säljer babyskyddet och gymmet och allt annat vi har.
Ikväll kom mannens vän på besök och vi gick till favoritrestaurangen och åt. Det blev en klassisk medium-rare serloin stek och ett glas cabernet shiraz för mig. Samma som alltid med andra ord. Servitörerna kom givetvis springande för att hälsa på miss J då hon är jättepopis där. Vi är ju lite småstamisar. När vi skulle gå kom den unge servitören för att säga adjö till sin favorittjej! =) Det blir man ju så glad av. Jag har märkt framförallt under tiden här i Österrike, så glad man blir när alla ens vänner älskar ens dotter. Inte bara ler åt henne då och då, utan verkligen vill plocka upp henne, leka, prata och skratta. Själv har jag ju aldrig varit en barnmänniska och har väl aldrig riktigt lagt tillräckligt med tid på mina vänners barn. Man har ju fått en helt annan uppfattning nu när man själv har fått barn. Men jag tror aldrig man blir mot andra barn som sitt eget. Vissa människor älskar alla barn. Jag gör det inte. Men jag älskar snälla barn!
Nä nu får jag koncentrera mig på programmet om amerikas uppfinnare... får se vad nån idiot har hittat på!