Izunia: Ja, dagis den 1 juni! Längtar, å både mina och monstrets vägnar. Om leksaker: Jag har kapitullerat och köper numera bara grällt färgade plastleksaker. Senast i raden är ett litet garage med tre bilar och Duplo; monstret älskar dem lika mycket som vi gör. Roliga leksaker är viktigt inte minst för föräldrarna, det är ju vi som ska motiveras att leka med de små. Designade leksaker är dessvärre ofta tråkiga har jag märkt. Barn gillar bling. Kina är på många sätt det optimala stället för små barn. Tror helt ärligt att monstret är sjukt understimulerad här, hon begriper sig inte alls på natur och havsluft, hon gillar bilar och skrattande människor. Varför jag beslöt mig för att göra en god gärning och bege mig till, eh, H&M i morse. Nope, jag var visst inte alls för gammal för att slåss med galgar; tog bussen in till stan i morse (buss är fortfarande jättekul och exotiskt för oss båda), landade bekvämt femtio meter från H&M tio över tio och... fann ett hav av armbågar smalben vassa klackar handväskor klädgalgar, parkerade monstret mitt i detta inferno och började rycka tag i vad-som-helst i storlek trettiosex, provade och provade i en hel timme, man fick stå och vakta vid de tomma klädställen och vänta på att de ratade plaggen skulle återkomma, till sist köpte jag i alla fall precis den lilla påfågelmönstrade wrapklänning som föranlett mitt besök. Monstret var på strålande humör hela tiden, äntligen lite Kina style! Firade vårt köp med en sagolik cortado hos Nesta (så skönt att del saker inte förändras), sen blev det inte tid till något gungande för vi skulle hem och äta havskatt och vitlöksfräst broccoli till lunch (istället för korv, ni minns), sen tvingade monstret mig att läsa samtliga trettio böcker i hennes samling för att undvika sängen, till slut tryckte jag i alla fall resolut ner henne och hon somnade efter "bara" femton minuters skräckfilmsvrålande. Det är otroligt påfrestande, hennes skrikande vid sänggåendet. Hon, som alltid sovit som ett litet skolboksexempel, har plötsligt utvecklat nån sorts fobi mot sängen. I bilbarnstolen eller ergon slocknar hon direkt men sängen blir till ett läskigt svart hål. Jag härdar ut och hoppas och tror att det bara är en fas.
Nu har jag precis tillbringat en timme på telefon med min väninna (mamma) som har sjukskrivit sig eftersom hon inte trivs på jobbet. Dessvärre trivs hon inte heller med att vara hemma med sin dotter, och inte heller tar hon sig iväg från hemmet för det är ännu jobbigare. Vet inte om hon mår bättre efter samtalet, själv känner jag mig lite som en slasktratt och känner att jag måste hushålla med min sympati när det gäller henne, för det leder liksom ingen vart. Jag brukar föreslå att vi ska ses men det faller på att hon inte "orkar psyiskt". Ibland, ofta, tänker jag på killen utan ben som brukade tigga utanför vårt gym - slash lyxhotell; han hade surrat fast sin stympade lilla överkropp i en vagn som liknar monstrets gåvagn fast skabbigare och sen halvlåg han över gatan och blev trampad på händerna av folkmassorna som skyndade förbi. Apropå att folk hela tiden sjukskriver sig för att chefen är lite tjaskig och sådär. Å andra sidan gnäller jag ju hela tiden för att monstret är kinkig när hon ska sova.
Nu ska jag ta paus från gnällandet. Basta.
Izunia, Fru F: Vilken eftermiddag funkar för er, nästa vecka? Jag kan allihop, särskilt i början av veckan. Och jag kommer vara NYKLIPPT! Wiii! I morgon sker det, mina föräldrar har lovat att leka med monstret under tiden. De ska ta med lunch också.
