• Energy

    Besviken på hippan

    Min "hippa" var inte ens lite bra. Och nästan ingen dök upp för att dom fick höra talas om den dagen innan den skulle hända. Kaos kaos! Och där satt jag på min hippa själv under en massa ballonger. Har nog aldrig känt mig så ensam i hela mitt liv som den kvällen.

  • Energy

    Det är lätt att säga att man ska vara glad att man fick någon överhuvudtaget om man själv inte suttit där och varit ledsen.

  • Energy
    hujjedamejj skrev 2009-05-20 17:04:59 följande:
    Energy, fattar inte hur du kunde sitta där själv? Anordnade du den själv eller?
    Nej, min tärna ordnade den. Så jag satt väll inte helt själv det var 4 stycken där. Men jag hade gett min tärna 2 månader innan bröllopet nr till 40 stycken tjejer som sagt att när det blir hippa *blink blink* då ska vi ha roligt! Och alla målade upp en helt underbar dag. Idag är jag inte längre ledsen över den, men då förstod jag ingenting utan kände mest att "jag kan inte ha många vänner".
  • Energy
    hujjedamejj skrev 2009-05-20 17:18:05 följande:
    Det är väl inte många som har 40 ÄKTA vänner heller. Jag vet inte heller hur många som tackade nej till min hippa, vi var 5 st och folk kom och gick hela tiden. Det är ju svårt att få ihop så att alla kan samtidigt hela dagen.Sen kan ju inte alla möhippor vara spektakulära. Man får ta den som den är helt enkelt, och sluta lägga så mkt negativ energi på att gå och må dåligt över att det inte vart som ville. För det blir det ju aldrig. Och i ditt fall, så ja... Var glad att några kom iaf!!
    Läste du inte att jag skrev att jag inte längre var ledsen över den? Det var ju ingen som blev inbjuden till den fick jag veta i efterhand.
  • Energy

    Och när man är 30 så har man hunnit samla på sig 40 äkta vänner under livet. Man har ju inte bara bästa vänner utan även vänner. Dom andra 2 var mina systrar, så då kommer ju alltid oavsett och 2 var deras kompisar. Så av människor från mitt liv var 3 stycken där.

    Och efter mitt bröllop har jag lagt ned energi på att vara arg över det istället för en möhippa.

  • Energy
    hujjedamejj skrev 2009-05-20 17:20:23 följande:
    "Det är lätt att säga att man ska vara glad att man fick någon överhuvudtaget om man själv inte suttit där och varit ledsen."Jo, jag vet att du inte längre är ledsen över det. Men många andra här inne är det...
    Jo, men det kommer gå över för dom också. Som du sa man ska inte gräva ned sig i det.
  • Energy

    Nu ska jag spamma och skriva en sak till: Jag tror att 70% av alla brudar får en hippa dom blir besvikna över. Så ni är inte ensamma ska ni veta. Men tiden läker alla sår. Och era vänner kom ju dit, ni får se det som en dag ni fick själva med era tjejkompisar.

  • Energy
    hujjedamejj skrev 2009-05-20 17:26:31 följande:
    Ja inte är det många som blir nöjda?! Haha. Men sen beror det på vad man gör av det hela sen. Grämer sig över det, eller går vidare.Sån är iaf jag. "Skitsamma, nu skiter vi i det"Man måste alltid tänka positivt ;)
    Du är en sån där jobbig optimist med andra ord. haha. ;-D
  • Energy

    En lyckad möhippa borde ju vara att ens kompisar är där och lite gott hembränt! Eller ja det var nog inte så bra, men en kall god öl och lite sol med ens vänner.

  • Energy
    Saralainen skrev 2009-05-20 21:44:26 följande:
    Jag är oxå besviken på min hippa.Eller egentligen inte på hippan men på uppslutningen.På fredagen var det 8 st som skulle med, på lördagsmorgonen ringde en efter en återbud så det slutade med att vi var fyra st inkl mig. Dvs jag, mina två tärnor och en kompis till.Snacka om att jag blev snopen och BESVIKEN.Jag har ännu inte riktigt kommit över det, bröllop om 10 dagar och vissa av personerna är jag besviken på och ångrar lite att jag bjudit. Kommer bli jobbigt att stå och vara glad åt att dom är där. Men sånt är läget. Det är min dag och jag ska försöka förbise sånt och bara njuta av min dag =)
    Jag som nästan råkade ut för samma, bara att ingen dök upp istället, tänkte inte alls på möhippan på bröllopsdagen utan förlorade mig helt i mina vänners glada och lyckliga ansikten.
  • Energy
    hujjedamejj skrev 2009-05-20 19:12:29 följande:
    Haha, försöker vara iaf ;)Men du tycker alltså att jag lyckas?? Bra!!Mina krav var: Alkohol, krogen, filmning av möhippan att få göra bort sig och festa med mina vänner.
    Det är mina krav också, det är en lyckad hippa! Ja du lyckas, fortsätt så!
  • Energy
    hemling skrev 2009-05-20 19:28:24 följande:
    Ni som är missnöjda, kan ni inte berätta lite mer, vad var det som gjorde att det inte blev bra?Vad fick ni göra för aktiviteter?
    Oj, bra fråga. Jag kan ju ta min möhippa jag fick till mitt första bröllop för 11 år sen som exempel.

    Jag hade lyckats lista ut när dom skulle kidnappa mig så jag var så nervös. Och det blev ju bara ett större bevis när en efter en kom hem till mig. Jag känner många med jag brukar inte ha 12 tjejer hemma hos mig samtidigt. Smet in i duschen och stod där länge och vägrade komma ut. Haha. :-P
    Men till slut var jag tvungen och det var då dom tog mig. I linne och långkalsonger bara!

    Dom band för mina ögon och körde runt och runt i en bil så jag skulle tappa bort mig och inte veta vart jag var. Men en av tjejerna berömde ett par ormar så då visste jag precis vart jag var. Hos min tärna, det är bara hon som är ormgalen. *s*

    Dom klädde mig i så fula kläder att jag tjöt av skratt. Sen sminkade min tärna mig och sa att nu får du igen för alla gånger du tvingat mig att sminka dig. (Självklart skämtade hon ) Sen fick jag kattöron på mig och en kattsvans. Grrrr, jag var en riktig tiger med morrhår. ;-D

    Gissa om jag var glad! Jag är en person som älskar möhippor och varit med på några själv där vi busat riktigt mycket med bruden så hon också skrattat högt. hehe.

    Jag fick en skylt på mig med hemska bilder på mig och en text som det stod att jag skulle gifta mig på. Sedan gick vi ned på stan. Och jag väntade mig att vi skulle möta mina närmaste vänner där, för 50% av dom som var på min möhippa kände jag inte så jätte bra. Utan mina bästa vänner förutom min tärna skulle säkert dyka upp senare. (Tänkte jag då)

    Vi gick till ett cafe och jag funderade vad tusan vi skulle göra där. Men var sååå nyfiken så jag gick glatt in. Alla köpte läsk och vi satte oss. Jag kände mig skit dum (!) för att alla hade läsk utom jag. Jag vet inte än idag hur tusan dom tänkte, men så gör man bara inte. Om alla dricker läsk utom den som har möhippan så kan man väll ge henne ett tuggummi iaf. :-/

    Till slut fick jag nog och sa: Kan nån ge mig ett jäkla glas vatten iaf! Allmän förvirring bröt ut och jag fick ett glas vatten. Under tiden kommer en annan brud in som hade sin möhippa och jag har nog aldrig skrattat så mycket i hela mitt liv! Hon stod för underhållningen och full som en kastrull var hon också. *s*

    Efter ett tag gick vi ut och jag fick lappar att dela ut, det tyckte jag var jätte kul! (Jag är en sån där människa som tycker det är jätte kul att göra pinsamma saker)
    Det stod: Möt mig i hörnet klockan 23. Osv. haha, inte ens vilket hörn. Hur roliga saker som helst stod det.

    Sen när lapparna var utdelade frågade jag exalterat: vad händer nu? vad ska jag göra nu?
    Dom blev lite ställda och generade och sa:
    - öh.. Eh.. Ja vi trodde ju det skulle vara mer folk på stan. Så vi kan väll sätta oss på bänkarna tills klockan blir mer.
    Då blev jag ställd. Vad är det här för möhippa? Funderade jag för mig själv och sa högt: Seriöst är det här allt?
    Däremot så skällde jag inte. Jag ställde frågan lite mer frågande, för jag var frågande. Varför göra läskdrickande (Eller för mig var det ju vattendrickande) och lapputdelning i fula kläder till en stor grej?

    Efter 1,5 timme på bänken så utbrast jag till slut. nä men nu får det vara nog! Är det någon av er överhuvudtaget som kan skänka mig någon krona så jag åtminstone kan få några 3,5:or?! (Folköl ifall ni inte vet. )
    Alla skramlade med enkronor och fick ihop 70 kronor. Så jag fick ett helt 16 pack. Avslutade kvällen på en stubbe drickandes min ihoptiggda öl. Sen gick jag hem till min dåvarande som nyligen kommit hem från sin galna svensexa.

    Dagarna efter när ryktet spritt sig ringde upprörda och ledsna kompisar upp och förklarade att dom som höll i hippan hade lovat att ringa när den skulle vara. Men ingen hade ringt dom, så dom visste inte att den var. Utan trodde den skulle komma senare. Lyckat va?
    I flera år har jag frågat dom vad dom tänkte med, men det vet dom inte ens själv.
Svar på tråden Besviken på hippan