Besviken på hippan

Och när man är 30 så har man hunnit samla på sig 40 äkta vänner under livet. Man har ju inte bara bästa vänner utan även vänner. Dom andra 2 var mina systrar, så då kommer ju alltid oavsett och 2 var deras kompisar. Så av människor från mitt liv var 3 stycken där.

Och efter mitt bröllop har jag lagt ned energi på att vara arg över det istället för en möhippa.

Jo, men det kommer gå över för dom också. Som du sa man ska inte gräva ned sig i det.

Nu ska jag spamma och skriva en sak till: Jag tror att 70% av alla brudar får en hippa dom blir besvikna över. Så ni är inte ensamma ska ni veta. Men tiden läker alla sår. Och era vänner kom ju dit, ni får se det som en dag ni fick själva med era tjejkompisar.

Möhippor och Svensexor behöver inte vara så avancerade som många vill göra det till och därför kraschlandar det så ofta.

Personligen tänker jag bara luta mig tillbaka och garva åt det mina vänner gör oavsett hur många och vilka som kommer de som är där har iaf ansträngt sig på något sätt. Jag har inga krav alls...eller jo...sprit, men inget annat.

Ja inte är det många som blir nöjda?! Haha. Men sen beror det på vad man gör av det hela sen. Grämer sig över det, eller går vidare.
Sån är iaf jag. "Skitsamma, nu skiter vi i det"
Man måste alltid tänka positivt ;)

Du är en sån där jobbig optimist med andra ord. haha. ;-D

En lyckad möhippa borde ju vara att ens kompisar är där och lite gott hembränt! Eller ja det var nog inte så bra, men en kall god öl och lite sol med ens vänner.

Haha, försöker vara iaf ;)
Men du tycker alltså att jag lyckas?? Bra!!

Mina krav var: Alkohol, krogen, filmning av möhippan att få göra bort sig och festa med mina vänner.

Ni som är missnöjda, kan ni inte berätta lite mer, vad var det som gjorde att det inte blev bra?
Vad fick ni göra för aktiviteter?

Jag är oxå besviken på min hippa.
Eller egentligen inte på hippan men på uppslutningen.
På fredagen var det 8 st som skulle med, på lördagsmorgonen ringde en efter en återbud så det slutade med att vi var fyra st inkl mig. Dvs jag, mina två tärnor och en kompis till.
Snacka om att jag blev snopen och BESVIKEN.
Jag har ännu inte riktigt kommit över det, bröllop om 10 dagar och vissa av personerna är jag besviken på och ångrar lite att jag bjudit. Kommer bli jobbigt att stå och vara glad åt att dom är där. Men sånt är läget. Det är min dag och jag ska försöka förbise sånt och bara njuta av min dag =)

Jag som nästan råkade ut för samma, bara att ingen dök upp istället, tänkte inte alls på möhippan på bröllopsdagen utan förlorade mig helt i mina vänners glada och lyckliga ansikten.

Det är mina krav också, det är en lyckad hippa! Ja du lyckas, fortsätt så!

Oj, bra fråga. Jag kan ju ta min möhippa jag fick till mitt första bröllop för 11 år sen som exempel.

Jag hade lyckats lista ut när dom skulle kidnappa mig så jag var så nervös. Och det blev ju bara ett större bevis när en efter en kom hem till mig. Jag känner många med jag brukar inte ha 12 tjejer hemma hos mig samtidigt. Smet in i duschen och stod där länge och vägrade komma ut. Haha. :-P
Men till slut var jag tvungen och det var då dom tog mig. I linne och långkalsonger bara!

Dom band för mina ögon och körde runt och runt i en bil så jag skulle tappa bort mig och inte veta vart jag var. Men en av tjejerna berömde ett par ormar så då visste jag precis vart jag var. Hos min tärna, det är bara hon som är ormgalen. *s*

Dom klädde mig i så fula kläder att jag tjöt av skratt. Sen sminkade min tärna mig och sa att nu får du igen för alla gånger du tvingat mig att sminka dig. (Självklart skämtade hon ) Sen fick jag kattöron på mig och en kattsvans. Grrrr, jag var en riktig tiger med morrhår. ;-D

Gissa om jag var glad! Jag är en person som älskar möhippor och varit med på några själv där vi busat riktigt mycket med bruden så hon också skrattat högt. hehe.

Jag fick en skylt på mig med hemska bilder på mig och en text som det stod att jag skulle gifta mig på. Sedan gick vi ned på stan. Och jag väntade mig att vi skulle möta mina närmaste vänner där, för 50% av dom som var på min möhippa kände jag inte så jätte bra. Utan mina bästa vänner förutom min tärna skulle säkert dyka upp senare. (Tänkte jag då)

Vi gick till ett cafe och jag funderade vad tusan vi skulle göra där. Men var sååå nyfiken så jag gick glatt in. Alla köpte läsk och vi satte oss. Jag kände mig skit dum (!) för att alla hade läsk utom jag. Jag vet inte än idag hur tusan dom tänkte, men så gör man bara inte. Om alla dricker läsk utom den som har möhippan så kan man väll ge henne ett tuggummi iaf. :-/

Till slut fick jag nog och sa: Kan nån ge mig ett jäkla glas vatten iaf! Allmän förvirring bröt ut och jag fick ett glas vatten. Under tiden kommer en annan brud in som hade sin möhippa och jag har nog aldrig skrattat så mycket i hela mitt liv! Hon stod för underhållningen och full som en kastrull var hon också. *s*

Efter ett tag gick vi ut och jag fick lappar att dela ut, det tyckte jag var jätte kul! (Jag är en sån där människa som tycker det är jätte kul att göra pinsamma saker)
Det stod: Möt mig i hörnet klockan 23. Osv. haha, inte ens vilket hörn. Hur roliga saker som helst stod det.

Sen när lapparna var utdelade frågade jag exalterat: vad händer nu? vad ska jag göra nu?
Dom blev lite ställda och generade och sa:
- öh.. Eh.. Ja vi trodde ju det skulle vara mer folk på stan. Så vi kan väll sätta oss på bänkarna tills klockan blir mer.
Då blev jag ställd. Vad är det här för möhippa? Funderade jag för mig själv och sa högt: Seriöst är det här allt?
Däremot så skällde jag inte. Jag ställde frågan lite mer frågande, för jag var frågande. Varför göra läskdrickande (Eller för mig var det ju vattendrickande) och lapputdelning i fula kläder till en stor grej?

Efter 1,5 timme på bänken så utbrast jag till slut. nä men nu får det vara nog! Är det någon av er överhuvudtaget som kan skänka mig någon krona så jag åtminstone kan få några 3,5:or?! (Folköl ifall ni inte vet. )
Alla skramlade med enkronor och fick ihop 70 kronor. Så jag fick ett helt 16 pack. Avslutade kvällen på en stubbe drickandes min ihoptiggda öl. Sen gick jag hem till min dåvarande som nyligen kommit hem från sin galna svensexa.

Dagarna efter när ryktet spritt sig ringde upprörda och ledsna kompisar upp och förklarade att dom som höll i hippan hade lovat att ringa när den skulle vara. Men ingen hade ringt dom, så dom visste inte att den var. Utan trodde den skulle komma senare. Lyckat va?
I flera år har jag frågat dom vad dom tänkte med, men det vet dom inte ens själv.