Hur mycket av traditionen finns kvar?
De jag känner har valt det finaste namnet eller tagit ett nytt.
Inlägg från: Aleta
|
-
-
Då var vi riktigt traditionella med andra ord som behåll våra efternamn precis som de var innan.
Ore skrev 2009-03-17 21:48:44 följande:[citat]
Litet intressant info kring traditionen, som inte är så jättegammal... www.historiskamedia.se/o.o.i.s
[/citat -
Det har ju inte varit i bruk så jättelånge och bland de par som jag känner som har gift sig de senaste 15 åren (runt 40 st) så har kanske hälften tagit mannens namn. Många har tagit tjejens namn som då alltid har varit ovanligt eller betydligt snyggare. I några fall har man valt ett nytt namn, fast som har funnits i någons släkt tidigare. Ett fåtal har gjort som vi och behållit sina respektive namn (mest ovanligt tror jag).
Jag skulle säga till svärfar att det är en patriarkatisk tradition som dessutom inte var i bruk speciellt länge historiskt sett. Numera väljer man som ny familj det man vill heta alldeles på egen hand, och det vanligaste är då att värna om det ovanligaste släktnamnet.
(Enligt Aletas alldeles egen vetenskapliga undersökning.
.)
Pingst09 skrev 2009-03-18 13:13:16 följande:Alltså det jag försöker bevisa att den traditionen inte längre är en "regel" -
Stackars alla svärfädrar till brudar, men tänk på alla glada svärfädrar till brudgummarna!
Våra barn fick mitt namn som efternamn och som sista förnamn: mannens namn+dotter.
didis skrev 2009-03-18 17:05:56 följande:Hälsa svärfar att jag håller med Aleta!! För övrigt har vi också behållt våra respektive efternamn (men barnen har dubbelnamn). Min svärfar grumsar också lite över det för han tog sig ett nytt namn som ung och hoppades väl bygga upp en egen liten "klan". Hans söner har dock motsträviga fruar som behåller sina egna namn...